Ny forskning om bonusfamiljen - håller du med?

Detta stämmer in på mitt liv ur alla synvinklar. Min pappas nya kvinna tog inget föräldraansvar över mig när jag var liten. Däremot blev hon en av mina bästa och närmaste vänner.

Var bonusmamma till min exmakes son och detta var enormt tärande i förhållande till att vara mamma till mina biologiska barn (och jämförelsevis enormt mycket mer tärande än att vara bonusmamma till mina nuvarande bomusar). Jag hade en massa (orimliga) krav och förväntningar på mig. Och aldrig några rättigheter. Bonus behandlade mig som en dörrmatta och pappan sa aldrig ifrån. Och jag förväntades behandla bonus som en prins och blev utskälld om jag inte alltid gjorde "rätt".

Min nuvarande har också barn och vi tar båda ansvar för våra egna barn. Vi leker och umgås mycket med varandras barn men ansvaret tar bioföräldern och detta fungerar utmärkt för oss. Vi fungerar perfekt ihop som bonusfamilj och ingen av oss känner press på att behöva ta ansvar för den andres barn. Vi hjälper varandra när det behövs och hjälper samtliga barn vid behov oavsett vems de må vara men det huvudsakliga ansvaret har var och en för sina barn. Jag och min nuvarande har aldrig kommit ihop oss om något som rör barnen. Vi har ganska lika syn på uppfostran och alla barn har samma regler.