RMC malmö

Beklagar verkligen missfallet! Så fruktansvärt det måste kännas:( har du gått på någon behandling tidigare eller har du blivit gravid på naturlig väg? Tack snälla du för ditt svar. Vi har landat lite i tanken nu och som du skriver så kan processen vara lång.

Okej. Vad skönt att ha en liten iaf som ger lite glädje i all sorg och ledsamhet!

Ja samtidigt som jag tycker det känns otroligt läskigt och overkligt.

Jag är 28 och min sambo 30 så än finns tid.

Hur gamla är ni? :)

Det kan jag verkligen tänka mig. Måste vara svårt att hålla skenet uppe alltid när man kanske egentligen bara hade velat dra huvudet över täcket vissa dagar.

Okej ja då är vi verkligen i samma tid i livet:)

Håller med. Jag har varit väldigt öppen kring vår barnlöshet med våra nära. Dels för att jag vill kunna vara ledsen när det behövs men också för att minska skammen som jag tycker finns i samhället. Vi är så otroligt många som kämpar och ändå är det sånt hyshpysh kring det.

Jag tycker dock också att det är fantastiskt skönt att ha någon att prata med som vet vad vi går igenom. Jag känner mig väldigt ofta ensam i min sorg då ingen riktigt kan förstå hur jag känner. Ibland förstår inte ens min sambo..

Känner du så att du har starkare känslor kring vissa situationer än din partner?

Jag kan tänka mig det. Har själv aldrig plussat så inte ens varit nära det du upplevt. Kan dock tänka mig alla mixade känslor när man ena stunden är otroligt glad och nästa stund så otroligt ledsen!

Jag har velat ha barn i många år medan min sambo kände sig redo när vi börja så min barnlängtan har funnits väldigt länge. Kanske därför det gör ännu ondare att det tar sån tid för oss.

Han försöker verkligen vara ett bra stöd men ibland känner jag att han hellre blundar än pratar. Han tycker väl att vi ska avdramatisera vår barnlöshet då han är säker på att det snart kommer bli vår tur medan jag har svårare att se det så.

I vilken vecka har misstanken kommit?

Har ni fått någon förklaring till varför du får missfall? Har de varit tätt eller en tid mellan dem?

Ja det tär något fruktansvärt på mig. Har verkligen mått dåligt över detta. Dock har vi kommit många steg på vägen då jag första året inte ens hade någon mens/ägglossning. Dessutom fick jag i samma veva svåra cellförändringar som jag blev tvungen att operera bort. Så varit mycket som varit psykiskt påfrestande den första tiden av vårt försök till barn.

Just nu ser jag ändå ljusare på det än någonsin typ eftersom jag ändå fått tre fina ägglossningar. Tre försök är ju faktiskt ingenting även för ett vanligt fungerande par. Så hoppas hoppas att det ändå snart är vår tur.

Usch vecka 14 var ändå rätt sent:( beklagar verkligen alla tre missfall!

Ja jag tror du kan ha mycket rätt i det Internet kan vara djävulen ibland samtidigt som man inte kan låta bli att söka på diverse saker.

Jag tror min sambo också försöker göra mig lugnare genom att försöka avdramatisera det hela och när man försökt så länge så tär det såklart på både han och mig.

Har du gjort någon utredning som gör att du vill ha en remiss till RMC?

Usch ja. Det är otroligt påfrestande när man känner att man inte kommer någon vart och som för min del har det varit väldigt mycket frustration att inte känna min egna kropp eller att inte veta vad som komma skall. Därför har jag varit så otroligt tacksam nu de sista 3 månaderna. Antingen är jag gravid eller så kommer mensen. Att det i detta fall inte kan vara något annat.

Det är sådant "normala" par antagligen tar lite för givet men som får mig att hoppa av glädje haha.

Okej då förstår jag. Hoppas du får tid snart då. Tydligen var vi extremt långt bak i kön men de som var före oss tog inte telefonen, lämnade inget nr eller felaktigt nr så hon tyckte att vi skulle vara väldigt tacksamma typ. Jag blev mest livrädd... haha

Ja vi har tagit ett beslut nu att behålla tiden. Eftersom vi inte vet vad som kommer sägas så får vi utgå att det blir bra. Vi blir ju knappast tvingade till något. Blev nog mest chockad igår med då vi förväntade oss en väntetid på minst 3 månader och det går inte ens en vecka.

Har ni försökt till syskon längre tid än 1,5 år?

Ja det är nog väldigt lätt att göra det och kan tänka mig att det blir ännu lättare när ni hade det enkelt första gången.

Ja vi tog beslutet igår efter en del oro och ångest men så tänkte vi att vi inte kommer bli tvingade till något vi inte är redo för och kan säkert vara bra att få någon annan läkares åsikt också:)

Vi bor faktiskt inte i Malmö utan bor i Lund. Tydligen är det till RMC man blir remitterad till hos min gynläkare.

Hur har din upplevelse varit när du uppsökt hjälp kring er historia?

Tack för ditt svar:)

Vi tog beslutet att behålla tiden. Tror inte heller att det kommer gå fort. Jag tror dessutom att det kanske kommer finnas andra alternativ för oss först innan vi går vidare till IVF så vi går dit med ett öppet sinne.

Vad var anledningen till att du sökte hjälp? Upptäckte de inte dina problem med sköldkörteln förrän ni fick remiss till RMC?

Det måste varit underbart den dagen ni fick reda på att ni vänta ert lilla mirakel!

Hur känner ni kring syskon? Och hur funkar det då? Jag är så orolig över det då jag alltid sett mig själv med minst 2 barn.