Inlägg från: Anonym (Styvmamman) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Styvmamman)

    Tjurig 11åring

    Jag bor med min sambo, sambons 11 åriga son och min 3 åriga dotter.

    Problemet är min sambos son. Han är alltid tjurig! Alltid. Jag har nog nästan aldrig sett honom le eller hört honom skratta. Han är inte arg och exploderar, han liksom är negativ och sur. Han klarar inte av tillsägelse, då brukar han oftast bryta ihop och börja gråta. Man kan liksom inte säga till honom någonting utan att han svarar med ett otroligt tyst "mmh" eller något otrevligt tillbaka.

    Han har sitt rum på nedersta våningen och vi andra bor där uppe. Vi har kök, toa och vardagsrum uppe. Den enda gången som han sitter där uppe och umgås med oss är när vi äter mat. Direkt efter maten så skyndar han sig ner.

    Det har varit tufft med honom väldigt länge..han bodde på hos sin mamma för 2 år sedan men hon missbrukade cannabis och hade mycket fester. Hon har haft sex med sin äldsta sons kompis. Rökt cannabis med sin äldsta son. Det var ingen bra miljö för 11 åringen. Han låg efter i skolan, var ute sent på kvällar/nätter vid 10 års ålder och rökte och hittade på bus med äldre barn. Han borstade nästan aldrig sina tänder och drack cocacola morgon som kväll. När han kom till oss kunde han nästan inte läsa eller skriva och hade aldrig gjort en läxa i hela sitt liv. Att komma till oss blev en stor omställning där vi hade krav och regler! Inga sena kvällar, man borstar tänderna 2 gånger, man gör läxor innan man spelar eller går ut osv. Missköter man sig får man någon konsekvens.

    Sonen är också väldigt tystlåten. Han pratar otroligt tyst och han tilltalar oftast bara sin pappa. Han till och med viskar saker till sin pappa och ibland säger han att han vill prata med sin pappa SJÄLV. När han är där nere på sitt rum så brukar han ringa till sin pappa och tex be om att han ska komma ner med en macka osv. Fast han är fullt kapabel till att göra det själv.

    Hans beteende tär på mitt och min sambos förhållande..sonen sprider sån negativ energi runt sig. Han vill inte umgås med oss alls verkar det som, vilket är jätte tråkigt. Det känns som om jag knappt känner honom.

    Vet inte vad jag ska göra i den här situationen..vet inte vad jag vill ha för svar heller. Kanske någon som har upplevt liknande?

  • Svar på tråden Tjurig 11åring
  • Anonym (Styvmamman)

    Det blev rätt missuppfattat av alla här. Jag var inte tillräckligt tydlig.

    Jag menade att det var en stor omställning för honom för att han levt utan regler och så kommer han till vår familj där det finns regler såklart! Han är väldigt omtyckt och älskad av oss alla! Vilken anklagelse jag fick, wow. Detta är ett varmt,kärleksfullt hem. Fyllt av glädje och känslor. Alla har rätt att uttrycka sig och känna saker. Det vet han om. När han väl släpper sitt humör så bjuder han på kramar och han leker till och med med 3åringen.

    Han fick välja sitt rum själv! Han har tv, dator, mobil och spel där nere som verkar vara viktigare än att vara med oss. Det är tråkigt!

    På helgerna gör vi aktivitet ihop, åker iväg, lagar mat, skogen, parkour som han gillar.

    Problemet är att han surar och inte kan ta en tillsägelse. När han får en så får han ett känsloutbrott! Det är svårt att hantera.

  • Anonym (Styvmamman)

    Allt är underbart när han är på bra humör och när han väljer att umgås med oss. Men det är som om han har ångest och inte vet hur han ska agera och göra med sina känslor. Han vill inte prata om sina känslor, det har han sagt. Vi har försökt. Han har pratat med soc, kurator osv. Men han släpper inte sin "fasad". Säger att allt är bra,sen bryter han ihop med oss liksom.

    Det är ingen brist i omsorg som alla ni påstår. Inte från vårt håll iallafall.

    Allt om hans mamma uppdagades när han började bo hos oss.

Svar på tråden Tjurig 11åring