Tjurig 11åring

Men stackars lilla kille. Han har levt i misär, han måste sakna sin mamma även om hon var en kass mamma. Om han inte har skäl att vara sur och ha problem med tillsägelser eller bad som helst, vem ska då ha det? Jag blir lite misstänksam för det där ordet "konsekvens". Det brukar bara vara ett annat ord för vanligt straff, kan du ge exempel på sådant som han brukar få " konsekvenser" för? Om han har haft det så tufft så kanske han ska betraktas som lite yngre och omognare än vad åldern säjer, han kanske inte kunde ha varken treårstrots eller sexårstrots i den dysfunktionella miljön hos mamman. Ta det lugnt med konsekvenser och ös på massor av beröm när det går bra istället. Alla har rätt att uttrycka sej och känna känslor hos er skriver du, men egentligen inte han för det är inte rätt känslor. Han är sur och tyst och ber om att få prata med sin pappa själv och det var inte önskvärt att visa de känslorna. Jag tror säkert att både du och hans pappa älskar honom och vill honom väl, men ni verkar ha lite svårt att acceptera honom som han är just nu och önskar er en glad, sprudlande och varm kille som inte riktigt finns där än efter sin hårda bakgrund. Kanske behöver han hjälp som någon här föreslog, eller bara tid o tålamod.

En helt annan sak är att om man sätter in egen tv, dator och spel i en 11årings rum på ett annat våningsplan så får man nog räkna med att de tillbringar mycket tid där.