Tjurig 11åring
Svårt det där att bo ihop med någon som växt upp med så mycket problem. Jag tycker inte du ska ta åt dig av "kritiken" och påhoppen. Hur ska du kunna ladda dina batterier om du aldrig får beklaga dig? Du har ett barn på tre år och nu bor du ihop med en elvaåring. Du blir inte automatiskt mamma åt det här barnet. Vilken hjälp barnet behöver vet inte jag men jag utgår ifrån att det är pappans ansvar. Frågan är hur du ska orka. Att du orkar är viktigt för alla i ditt hushåll, viktigt för ditt barn, viktigt för din sambo, antar jag, och i förlängningen för hans barn. Har du någon att prata med? Jag tror att det är du, med all rätta, som är förvirrad och rädd. Jag har också en man med ett äldre barn och det är tufft även fast han inte har växt upp med en bråkdel av de problem som din mans barn har. För mig har det bästa varit att låta pappan ta allt ansvar. Det låter ju också som hans barn tycker att det räcker att ha kontakt med sin pappa. Ni kanske ska nöja er så.