Ni som räddade förhållandet efter otrohet

Det är det abslut inte. En person du blivit kär i vet du inte om personen är en svikare och en lögnare. Personen är oskrivet ark. En person som som bedragit dig VET du är en svikare och en lögnare det har personen bevisat genom sina handlingar. Väldigt stor skillnad.

Va bra att du tycker ert förhållande var större än hans svek men bevisligen tyckte din man inte att ert förhållande var större än några knull med någon annan. Om han hade värderat ert förhållande som du gör hade han väl inte satt det på spel?

Är man verkligen så "go" när man medvetet väljer att såra och förnedra en person som står en nära?

Är man verkligen en go kille när man medvetet utnyttjar andras förtroende under ett år?

Om detta hade varit någon annan än din man hade du rekommenderat någon att lita på personen?

Anonym (va): Jag hade rekomenderat personen att skilja sig direkt. Eftersom jag inte levt med den personen, känner jag inte den. I mitt fall tycker jag mig känna min man. Jag vet hans brister och hans bra sidor. De bra sidorna väger över det stora felet han har, nämligen att vara EGO när han mår dåligt. Han vet om att detta är hans sista chans...han har sagt att han inte vill förlora mig...framtiden får utvisa om han respekterar mig såpass att han fattar vad som är viktigt.

Anonym (va): Jag har stått ut med det värsta sveket någon kan göra mot mågon annan. Jag har sagt till min man man att det räcker nu! Jag har avslutat förhållande tidigare när jag upplevt att det inte finns något kvar att bygga vidare på...i detta fall ger jag äktenskapet en chans för att jag älskar min man. Otroheten samverkade med tre faktorer: min man som mådde dåligt, min endometrios då jag var klimateriekossa och inte ville ha sex samt den utomstående energin som var manipulativ (har stalkat min man med massor av telefonsamtal som min man inte besvarat, olika kontantkort som min man har blockat, en sjuk och trasig människa som fått vittring)

Tråden handlar om att fixa sitt förhållande trots otrohet. Jag vill säga att vi kommit långt och vi har jättekul tillsammans, har bra sex och delar vardag och fest tillsammans! Min man är äntligen med på tåget efter en urspårning!

Jag har förstått att ni haft det dåligt i ert förhållande men skillnaden är att du verkar anse att det är en vettig förklaring / ursäkt för att vara otrogen medan jag anser att det inte är det utan att anledningen till att din man var otrogen inte var era problem utan hur han valde att HANTERA era problem. Bara för att era problem i förhållandet har blivit bättre betryder det inte att hans personlighet är förändrat. Han ÄR fortfarande ett EGO som du skriver och det kommer han fortsätta vara.

Jag har förstått att tråden handlar om att fixa ett förhållande efter en otyrohet men jag tycker inte din lösning verkar vara speciellt realistisk eftersom den verkar gå ut på att lägga skulden för din mans val på ert förhållande och inte på honom själv. Det var inte prpblemen i förhållandet som FICK honom att vara otrogen, han gjorde det för att han VILLE det. En annan man än honom hade inte varit otrogen oavsett hur dåligt han mådde och hur stor klimaktieriekossa hans partner varit.

Ja din man år på tågen iden efter urspårning men det betyder inte att din man är en annan person än den han var innan urspårningen, han är samma person som och frågan är då, kommer han agera likadant nästa gång han ställs inför samma situation / val?

Fast ett år är ett ganska långt förhållande. Det måste ju funnit mkt känslor inblandade! Försvann dom bara när du kom på honom? Han valde att riskera ert förhållande för hennes skull. Du beskriver henne som sjuk och trasig men din man måste haft en helt annan bild av henne. Han hade ett långt förhållande med henne TROTS att hon var sjuk osv. Hon var värd mer än dig i hans ögon under ett år.

Ni har inte kommit långt om du nyss slutat ha ångestattacker. Det betyder bara att ert förhållande inte gör dig sjuk längre. Ett förhållande ska göra att man mår bättre än man gjort som ensam.

Nu vet du hur din man gör om du ex blir sjuk och inte kan ha sex.. Du vet hur han gör om han mår dåligt.

Är du verkligen beredd på att avslöja en ny otrohet om ett år?

Det känns som om du har någon form av självskadebeteende om du utsätter dig för en sådan man.

Min flickvän var otrogen mot mig för nästan 1 år sedan. Hon hade pluggat i 2år på annan ort fram till sommaren 2018 för att sedan flytta hem och börja jobba där vi bor. Vi har varit ihop i ca 7år och det har varit struligt till och från. Hon träffade en kille på en gemensam klasskompis fest där hon pluggade. Inget hände förutom de pratade, sen 2v så skulle de alla ut på stan men då många fick förhinder så blev det bara de två kvar men flickvännen valde att bjuda med en annan klasskompis och killen sin kompis så det inte skulle kännas konstigt. Alla blev berusade och de slutade med att flickvännen lät denna kille sova över för att dennes sista buss hade gått. Det ena ledde till det andra och de gjorde allt förutom penetrering då flickvännen inte ville det. 

Flickvännen brukar komma komma hem på helgerna då hon jobbade extra, även denna helg kom hon hem. Hon var i chock och fick inte fram något förrän efter helgen då detta hände mitt i veckan. hon hade nämnt om denna kille men förklart att denne var inte hennes stil mm. Jag litade fullt på henne. När hon till slut inte kunde hålla detta inom sig så brast hon ut i total gråt. Jag förstod direkt vem det var och bara skrek och sade massa skällsord till henne. Krävde att hon berättade alla detaljer, hon valde att berätta för att hon var 110% att jag skulle lämna henne, hon kunde lika gärna ha hållit tyst men valde att berätta då otroheten betydde inget för det hon känner för mig. 

Vi hade en ordentlig kris just då och kommunikationen har varit väldigt dålig mellan oss och sexlivet var väldigt dåligt. Fick veta vem personen var och skrev till denne på FB om vad jag tyckte och kände och känns jävla sätt att säga att hans buss hade slutat gått, att han kunde fan tagit en taxi istället mm. Sade väl valda om både det ena och det andra. Lyckades även få tag i hans tel nr (ej från flickvännen då hon inte hade det då det bara pratat via FB) och konfroterade honom. Tror nog att jag skrämde honom lite. Skickade ett sms om han var inne i henne för att säkerställa det som flickvännen sade. När han inte svarade på det så frågade jag om det var bättre att jag kom till hans arbetsplats som jag visste var det var. Då svarade han snabbt. 

Efter detta har jag och flickvännen varit på många terapimöten. Jag har haft många ångesttankar om vad som hänt och haft tankar på alla detaljer om vad de gjorde och trott de hållit på i timmar när det knappt varade i 30min. Kan säga att hela förra året har varit ett rent helvete trots vi varit på gemensam semester och försökt lappa ihop allt och försökt få vårt sexliv på bättre väg. Det är fortfarande en inre kamp att försöka få bort tankarna och så fort sexlivet känns sämre så kommer tankarna tillbaka vad som hände för nästan 1 år sedan. Flickvännen gör verkligen allt för att bygga upp det förtroende hon svek mot mig för hon vill inget annat än att leva med mig. Det hon gjorde var inte av kärlek utan ett behov när vi hade det som värst. Hon lockades av tanken att bli uppvaktad och känna lite hur det skulle kunna vara om man var singel allt utom just liggagrejen, vilket gick helt överstyr då hon trodde hon hade kontroll.

Så i slutändan vet jag inte hur allt kommer sluta, flickvännen har t.o.m sagt nu att hon säljer sin lägenhet bara för att visa hur mycket hon vill satsa på detta förhållande och köpa in sig i min lägenhet med samboavtal som trygghet för båda.

Låååååååååååångt inlägg sorry!

Min flickvän var otrogen mot mig för nästan 1 år sedan och detta pågick bara under en 3veckors period jämfört med många andra här, men tillräckligt för att förstöra allt vi har haft. Hon hade pluggat i 2år på annan ort fram till sommaren 2018 för att sedan flytta hem och börja jobba där vi bor. Vi har varit ihop i ca 7år och det har varit struligt till och från. Hon träffade en kille på en gemensam klasskompis fest där hon pluggade. Inget hände förutom de pratade, sen 2v så skulle de alla ut på stan men då många fick förhinder så blev det bara de två kvar men flickvännen valde att bjuda med en annan klasskompis och killen sin kompis så det inte skulle kännas konstigt. Alla blev berusade och de slutade med att flickvännen lät denna kille sova över för att dennes sista buss hade gått. Det ena ledde till det andra och de gjorde allt förutom penetrering då flickvännen inte ville det. 

Flickvännen brukar komma komma hem på helgerna då hon jobbade extra, även denna helg kom hon hem. Hon var i chock och fick inte fram något förrän efter helgen då detta hände mitt i veckan. hon hade nämnt om denna kille men förklart att denne var inte hennes stil mm. Jag litade fullt på henne. När hon till slut inte kunde hålla detta inom sig så brast hon ut i total gråt. Jag förstod direkt vem det var och bara skrek och sade massa skällsord till henne. Krävde att hon berättade alla detaljer, hon valde att berätta för att hon var 110% att jag skulle lämna henne, hon kunde lika gärna ha hållit tyst men valde att berätta då otroheten betydde inget för det hon känner för mig. 

Vi hade en ordentlig kris just då och kommunikationen har varit väldigt dålig mellan oss och sexlivet var väldigt dåligt. Fick veta vem personen var och skrev till denne på FB om vad jag tyckte och kände och känns jävla sätt att säga att hans buss hade slutat gått, att han kunde fan tagit en taxi istället mm. Sade väl valda om både det ena och det andra. Lyckades även få tag i hans tel nr (ej från flickvännen då hon inte hade det då det bara pratat via FB) och konfroterade honom. Tror nog att jag skrämde honom lite. Skickade ett sms om han var inne i henne för att säkerställa det som flickvännen sade. När han inte svarade på det så frågade jag om det var bättre att jag kom till hans arbetsplats som jag visste var det var. Då svarade han snabbt. 

Efter detta har jag och flickvännen varit på många terapimöten. Jag har haft många ångesttankar om vad som hänt och haft tankar på alla detaljer om vad de gjorde och trott de hållit på i timmar när det knappt varade i 30min. Kan säga att hela förra året har varit ett rent helvete trots vi varit på gemensam semester och försökt lappa ihop allt och försökt få vårt sexliv på bättre väg. Det är fortfarande en inre kamp att försöka få bort tankarna och så fort sexlivet känns sämre så kommer tankarna tillbaka vad som hände för nästan 1 år sedan. Flickvännen gör verkligen allt för att bygga upp det förtroende hon svek mot mig för hon vill inget annat än att leva med mig. Det hon gjorde var inte av kärlek utan ett behov när vi hade det som värst. Hon lockades av tanken att bli uppvaktad och känna lite hur det skulle kunna vara om man var singel allt utom just liggagrejen, vilket gick helt överstyr då hon trodde hon hade kontroll.

Så i slutändan vet jag inte hur allt kommer sluta, flickvännen har t.o.m sagt nu att hon säljer sin lägenhet bara för att visa hur mycket hon vill satsa på detta förhållande och köpa in sig i min lägenhet med samboavtal som trygghet för båda.

Låååååååååååångt inlägg sorry!

Läs vad TS frågade om istället!

Hon ville ha svar från de som räddat förhållandet, och jag gissar att du inte hör till dem.

För övrigt så kan du inte bestämma vad som är kört eller inte i andras relationer, bara i din egen...

Har du räddat ett förhållande efter otrohet?

Om inte, varför svarar du ens i tråden?

Dina personliga åsikter tillför inget. TS ville diskutera med likasinnade.