• Lady D Taylor

    Ni som räddade förhållandet efter otrohet

    Är det någon här som varit med om att ens partner varit otrogen och ändå lyckades rädda relationen?
    Hade velat bolla lite tankar med någon som varit med om det samma. Vill inte skriva ut för mycket info här så om man kan skriva privat hade det varit bra.

  • Svar på tråden Ni som räddade förhållandet efter otrohet
  • Anonym (va)
    Anonym (Fortfarande gifta) skrev 2019-01-13 13:31:20 följande:

    Svarar Trä: Lider med dig, vet hur det känns! Vi har kommit dit vi är idag genom att prata, prata, prata i stort sett varje dag om otroheten. Viktigt att den otrogne svarar på ALLA dina frågor. Ta reda på varför, hur och landa i det, analysera framöver hur ni ska göra för att partnern ska undvika att hamna i samma situation. Viktigt att den otrogne själv kommer med förslag, annars kommer förändringen från dig och då blir det ingen lösning. Nu ska du ha tillgång till hans telefon, mail för att säkerställa att han inte smusslar. Jag fick tyvärr gå så långt så jag köpte ett dataprogram Dr Phone där jag fick fram raderade filer på min mans iphone. Jag talade om för honom att jag hade verktyget och detta hjälpte min man att bli av med beroendet. Ett sorts antabus helt enkelt! Lycka till, det kommer bli en jobbig resa men är han annars en go kille kan det vata värt det! Kram


    Så med andra ord så var du tvungen att övervaka din man dygnet runt för att han skulle skärpa sig, han gjorde inte det självmant och det tyckler du räcker för ett "bra" förhållande?

    Är det så du tycker ett förhållande borde vara? Att man måste övervaka varandra för att ingen ska vara otrogen? Att man inte är trogen för att man vill det utan enbart för att man riskerar att bli påkommen?
  • Anonym (va)
    Anonym (Fortfarande gifta) skrev 2019-01-02 12:55:27 följande:

    Det gäller av båda parterna att bestämma sig för att satsa på förhållandet igen efter en otrohet. Först då är förhållandet värt att rädda. Min man bearbetar dagligen sitt behov av bekräftelse (han har varit i terapi) och jag har landat i känslan att jag klarar att leva utan honom om så skulle vara fallet. Vi har utvecklats båda två av krisen.

    En jobbig resa som ibland gör sig påmind, men jag och min man har två år efter otroheten börjat njuta av relationen.

    När kan man anse att förhållandet har klarat en otrohet? Mitt svar är när känslan infinner sig att man som den bedragne vågar släppa garden och kontrollen igen!


    Sant, men sen finns det ju frågan om det är värt det eller om man hellre borde satsa på någon annan istället och få ett mindre komplicerat liv. Jag menar är man beredd att offra precis allt och göra om sig själv till vad som helst och är beredd att ta vilket skit som helst bara man kan fortsätta vara tillsammans så är det klart att man kan få vilket förhållande som helst att fungera. Men sen kan man ju fråga sig om det verkligen är ett friskt beteende och vad det gör med ens psyke?
  • Trä
    Anonym (N) skrev 2019-01-13 14:01:15 följande:

    Fick veta att min sambo varit känslomässigt otrogen i över en månad vid nyår. Jag har ältat och ältat, varit arg, ledsen och velat döda honom. Men det tvingade honom att börja prata så vi valde i slutänden att ge de en ny chans. Det jag känner är det värsta vid otrohet är att jag inte vågar säga det till nån, för folk dömer MIG för jag är så jävla korkad som stannar hos honom.


    Det du säger är helt rätt man vågar knappast säga att vi tänker kämpa oss igenom detta som har hänt - jag är dum som försöker. Jag har precis börjat processen och det jag fått veta av familjerådgivningen att jag kommer gå igenom flera/olika känslor/stadium - nu är jag arg. Jag vill skada honom så han fattar hur ont det gör i mig. (kommer inte göra det)
  • Anonym (Efter)
    Trä skrev 2019-01-13 13:06:04 följande:
    Hoppas jag/vi kommer dit någon dag. Glad för din skull att det gick bra! Vi börjar resan nu, han bedrog mig med bästa kompisen på julafton. vi får se om ett år om vi klarar detta
    Aj, vad hårt. Lycka till, men förvänta dig inte att det ska vara över redan om ett år. Vi trodde det, men det tog/tar mycket längre tid,.
  • Lady D Taylor

    Kul med respons. Dock var det ju inte en diskussion om vad folk tycker om otrohet och om vi som blivit utsatta ska stanna eller ej. 

    Är realistisk och vet att detta kan skita sig fullsändigt men jag vill och jag hoppas att detta kommer gå att komma över. Därför vill jag omge mig med positivitet kring detta. 

    Denna tråd kan vi försöka att peppa varandra och ge råd. För er som vill diskutera andra saker runt otrohet ber jag er göra det någon annanstans. 

  • Anonym (N)
    Lady D Taylor skrev 2019-02-16 17:04:17 följande:

    Kul med respons. Dock var det ju inte en diskussion om vad folk tycker om otrohet och om vi som blivit utsatta ska stanna eller ej. 

    Är realistisk och vet att detta kan skita sig fullsändigt men jag vill och jag hoppas att detta kommer gå att komma över. Därför vill jag omge mig med positivitet kring detta. 

    Denna tråd kan vi försöka att peppa varandra och ge råd. För er som vill diskutera andra saker runt otrohet ber jag er göra det någon annanstans. 


    Lite positivt kan jag komma med. Efter sambons otrohet har vi haft de bättre än innan, vi pratar med varandra och lyssnar till skillnad från hur det var förut:) Men jag har varit väldigt klar med att händer de en gång till så kommer jag lämna honom.
  • Castrup
    Anonym (N) skrev 2019-02-16 17:11:06 följande:
    Lite positivt kan jag komma med. Efter sambons otrohet har vi haft de bättre än innan, vi pratar med varandra och lyssnar till skillnad från hur det var förut:) Men jag har varit väldigt klar med att händer de en gång till så kommer jag lämna honom.
    Instämmer. Huruvida det går bra att gå vidare beror på flera parametrar där en är att man måste prata om det och den otrogne måste vara ärlig och svara på frågorna som ställs. En annan parameter är om det var en engångsgrej eller ett regelrätt förhållande vid sidan av. Om det var en engångsgrej på fyllan, så kan man minimera risken med att inte dricka (så mycket) på tillställningar där ens partner inte är med. Och framförallt den otrogne måste ångra snedsteget och inte att det uppdagades.
  • Anonym (va)
    Castrup skrev 2019-02-16 18:38:39 följande:
    Instämmer. Huruvida det går bra att gå vidare beror på flera parametrar där en är att man måste prata om det och den otrogne måste vara ärlig och svara på frågorna som ställs. En annan parameter är om det var en engångsgrej eller ett regelrätt förhållande vid sidan av. Om det var en engångsgrej på fyllan, så kan man minimera risken med att inte dricka (så mycket) på tillställningar där ens partner inte är med. Och framförallt den otrogne måste ångra snedsteget och inte att det uppdagades.
    Sant men hur vet den bedragne om partnern ångrar sin otrohet eller om personen bara ångrar att han/hon blev påkommen?
  • Castrup
    Anonym (va) skrev 2019-02-18 16:33:26 följande:
    Sant men hur vet den bedragne om partnern ångrar sin otrohet eller om personen bara ångrar att han/hon blev påkommen?
    En väldigt bra fråga och det finns nog inget universiellt svar på den, men ovilja att svara på alla frågor kan vara ett tecken på att man ångrar att man blivit påkommen.
  • Anonym (va)
    Castrup skrev 2019-02-19 21:34:24 följande:
    En väldigt bra fråga och det finns nog inget universiellt svar på den, men ovilja att svara på alla frågor kan vara ett tecken på att man ångrar att man blivit påkommen.
    Exakt, vilket är precis vad en majoritet verkar göra. Så vilken slutsats kan man dra av det? För mig låter det som att majoriteten inte ångrar sin otrohet utan enbart att man blev påkommen, och då kan man fråga sig om man skulle vilja fortsätta ha ett förhållande med en sån person?

    Jag tror att många tänker väldigt naivt när man kommer på sin partner med att vara otrogen (been there, done that). Man klänger sig fast vid tryggheten av rädsla för vad konsekvenserna kan bli av att bryta upp samt att man vägrar ta in att ens partner faktiskt är så falsk som det visat sig. Istället snackar man bort det för sig själv och intalar sig själv att det bara var pga "omständigheter". Det tar tid att göra om bilden av sin partner. Det tar tid att inse att personen inte är den man trodde till stor del för att man inte vill se det, man vill att personen ska vara den man trodde innan.

    Det här tror jag är anledningen till att de flesta "förlåter" men få förhållanden överlever en otrohet. Det handlar inte om ilska eller bitterhet man ofta vänder det till, det går mycket djupare än så, jag tror det till väldigt stor del handlar om att svek krossar allt förtroende och får en att omvärdera sin partner. När ilskan och sorgen lagt sig så ser man inte längre på sin partner med samma ögon längre och den nya bilden av ens som träder fram är det inte alltid man har samma känslor för.
  • Castrup
    Anonym (va) skrev 2019-02-20 10:23:21 följande:
    Exakt, vilket är precis vad en majoritet verkar göra. Så vilken slutsats kan man dra av det? För mig låter det som att majoriteten inte ångrar sin otrohet utan enbart att man blev påkommen, och då kan man fråga sig om man skulle vilja fortsätta ha ett förhållande med en sån person?

    Jag tror att många tänker väldigt naivt när man kommer på sin partner med att vara otrogen (been there, done that). Man klänger sig fast vid tryggheten av rädsla för vad konsekvenserna kan bli av att bryta upp samt att man vägrar ta in att ens partner faktiskt är så falsk som det visat sig. Istället snackar man bort det för sig själv och intalar sig själv att det bara var pga "omständigheter". Det tar tid att göra om bilden av sin partner. Det tar tid att inse att personen inte är den man trodde till stor del för att man inte vill se det, man vill att personen ska vara den man trodde innan.

    Det här tror jag är anledningen till att de flesta "förlåter" men få förhållanden överlever en otrohet. Det handlar inte om ilska eller bitterhet man ofta vänder det till, det går mycket djupare än så, jag tror det till väldigt stor del handlar om att svek krossar allt förtroende och får en att omvärdera sin partner. När ilskan och sorgen lagt sig så ser man inte längre på sin partner med samma ögon längre och den nya bilden av ens som träder fram är det inte alltid man har samma känslor för.
    Precis. När man väl landat efter otroheten väger man sitt "nya" förhållande med den otrogne mot vad man har för insats i förhållandet, lite som i poker om man har merparten av sina pengar i potten så kan man inte backa ur utan man måste syna. Insatsen i förhållandet beror helt och hållet på hur långt gånget förhållandet är, därmed inte sagt att ett långt förhållande innebär en stor insats. Har barnen flugit ut och huset är betalt kan det vara enkelt att separera medan det kan vara tuffare om man är all-in med villa, Volvo och vovve.

    Historiskt sett tror jag inte att det var mindre otrohet i bondesamhället, men man var mer uppbunden i förhållandet, dels var det en skam att separera och dels hamnade nog kvinnan på fattighuset vid en separation. Valet mellan fattighuset och att leva med en otrogen make var nog ganska enkelt, så man bet i det sura äpplet och fortsatte i äktenskapet.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (va) skrev 2019-02-20 10:23:21 följande:
    Exakt, vilket är precis vad en majoritet verkar göra. Så vilken slutsats kan man dra av det? För mig låter det som att majoriteten inte ångrar sin otrohet utan enbart att man blev påkommen, och då kan man fråga sig om man skulle vilja fortsätta ha ett förhållande med en sån person?

    Jag tror att många tänker väldigt naivt när man kommer på sin partner med att vara otrogen (been there, done that). Man klänger sig fast vid tryggheten av rädsla för vad konsekvenserna kan bli av att bryta upp samt att man vägrar ta in att ens partner faktiskt är så falsk som det visat sig. Istället snackar man bort det för sig själv och intalar sig själv att det bara var pga "omständigheter". Det tar tid att göra om bilden av sin partner. Det tar tid att inse att personen inte är den man trodde till stor del för att man inte vill se det, man vill att personen ska vara den man trodde innan.

    Det här tror jag är anledningen till att de flesta "förlåter" men få förhållanden överlever en otrohet. Det handlar inte om ilska eller bitterhet man ofta vänder det till, det går mycket djupare än så, jag tror det till väldigt stor del handlar om att svek krossar allt förtroende och får en att omvärdera sin partner. När ilskan och sorgen lagt sig så ser man inte längre på sin partner med samma ögon längre och den nya bilden av ens som träder fram är det inte alltid man har samma känslor för.
    Tror du är ganska nära sanningen här.
    Castrup skrev 2019-02-21 21:22:55 följande:
    Precis. När man väl landat efter otroheten väger man sitt "nya" förhållande med den otrogne mot vad man har för insats i förhållandet, lite som i poker om man har merparten av sina pengar i potten så kan man inte backa ur utan man måste syna. Insatsen i förhållandet beror helt och hållet på hur långt gånget förhållandet är, därmed inte sagt att ett långt förhållande innebär en stor insats. Har barnen flugit ut och huset är betalt kan det vara enkelt att separera medan det kan vara tuffare om man är all-in med villa, Volvo och vovve.

    Historiskt sett tror jag inte att det var mindre otrohet i bondesamhället, men man var mer uppbunden i förhållandet, dels var det en skam att separera och dels hamnade nog kvinnan på fattighuset vid en separation. Valet mellan fattighuset och att leva med en otrogen make var nog ganska enkelt, så man bet i det sura äpplet och fortsatte i äktenskapet.
    Förstår inte vad du och (Va) diskuterar egentligen. Ni verkar vara ganska överens.
    Personligen tror jag det var bra mycket mindre otrohet i bondesamhället än idag, just av dom orsakerna du tar upp. Folk var helt enkelt av olika anledningar bundna till varandra på ett helt annat sätt. Både praktiskt och ekonomiskt. Men det är klart, även i bondesamhället fanns det svin.
    Skillnaden är väl i.s.f. att idag kan man faktiskt gå ifrån varandra om man inte trivs och därför behöver man inte vara otrogen för att komma ifrån varandra.
    M.a.o har man större möjligheter att bete sig hyggligt idag än då.
  • Castrup
    Anonym (FYI) skrev 2019-02-21 23:40:12 följande:
    Förstår inte vad du och (Va) diskuterar egentligen. Ni verkar vara ganska överens.
    Personligen tror jag det var bra mycket mindre otrohet i bondesamhället än idag, just av dom orsakerna du tar upp. Folk var helt enkelt av olika anledningar bundna till varandra på ett helt annat sätt. Både praktiskt och ekonomiskt. Men det är klart, även i bondesamhället fanns det svin.
    Skillnaden är väl i.s.f. att idag kan man faktiskt gå ifrån varandra om man inte trivs och därför behöver man inte vara otrogen för att komma ifrån varandra.
    M.a.o har man större möjligheter att bete sig hyggligt idag än då.
    Hallå? Det här är Internet, antingen hävdar man en rak motsatt ståndpunkt utan att ge vika en tum eller så ryggdunkar man varandra och vi kör det senare. Tungan ute
  • Anonym (FYI)
    Castrup skrev 2019-02-27 22:18:54 följande:
    Hallå? Det här är Internet, antingen hävdar man en rak motsatt ståndpunkt utan att ge vika en tum eller så ryggdunkar man varandra och vi kör det senare. Tungan ute
    Jaja...Men som du märkte hade inte heller jag någon avvikande åsikt direkt.Skäms
  • Anonym (va)
    Castrup skrev 2019-02-27 22:18:54 följande:
    Hallå? Det här är Internet, antingen hävdar man en rak motsatt ståndpunkt utan att ge vika en tum eller så ryggdunkar man varandra och vi kör det senare. Tungan ute
    Anonym (FYI) skrev 2019-02-27 23:52:59 följande:
    Jaja...Men som du märkte hade inte heller jag någon avvikande åsikt direkt.Skäms
    Ok du dunkar vi varandras ryggar, håller varandra i handen och sjunger akumbaya. Jag börjar.... akumbaya my lord akumbayaaaaa Flört

Svar på tråden Ni som räddade förhållandet efter otrohet