Anonym (va) skrev 2019-02-20 10:23:21 följande:
Exakt, vilket är precis vad en majoritet verkar göra. Så vilken slutsats kan man dra av det? För mig låter det som att majoriteten inte ångrar sin otrohet utan enbart att man blev påkommen, och då kan man fråga sig om man skulle vilja fortsätta ha ett förhållande med en sån person?
Jag tror att många tänker väldigt naivt när man kommer på sin partner med att vara otrogen (been there, done that). Man klänger sig fast vid tryggheten av rädsla för vad konsekvenserna kan bli av att bryta upp samt att man vägrar ta in att ens partner faktiskt är så falsk som det visat sig. Istället snackar man bort det för sig själv och intalar sig själv att det bara var pga "omständigheter". Det tar tid att göra om bilden av sin partner. Det tar tid att inse att personen inte är den man trodde till stor del för att man inte vill se det, man vill att personen ska vara den man trodde innan.
Det här tror jag är anledningen till att de flesta "förlåter" men få förhållanden överlever en otrohet. Det handlar inte om ilska eller bitterhet man ofta vänder det till, det går mycket djupare än så, jag tror det till väldigt stor del handlar om att svek krossar allt förtroende och får en att omvärdera sin partner. När ilskan och sorgen lagt sig så ser man inte längre på sin partner med samma ögon längre och den nya bilden av ens som träder fram är det inte alltid man har samma känslor för.
Tror du är ganska nära sanningen här.
Castrup skrev 2019-02-21 21:22:55 följande:
Precis. När man väl landat efter otroheten väger man sitt "nya" förhållande med den otrogne mot vad man har för insats i förhållandet, lite som i poker om man har merparten av sina pengar i potten så kan man inte backa ur utan man måste syna. Insatsen i förhållandet beror helt och hållet på hur långt gånget förhållandet är, därmed inte sagt att ett långt förhållande innebär en stor insats. Har barnen flugit ut och huset är betalt kan det vara enkelt att separera medan det kan vara tuffare om man är all-in med villa, Volvo och vovve.
Historiskt sett tror jag inte att det var mindre otrohet i bondesamhället, men man var mer uppbunden i förhållandet, dels var det en skam att separera och dels hamnade nog kvinnan på fattighuset vid en separation. Valet mellan fattighuset och att leva med en otrogen make var nog ganska enkelt, så man bet i det sura äpplet och fortsatte i äktenskapet.
Förstår inte vad du och (Va) diskuterar egentligen. Ni verkar vara ganska överens.
Personligen tror jag det var bra mycket mindre otrohet i bondesamhället än idag, just av dom orsakerna du tar upp. Folk var helt enkelt av olika anledningar bundna till varandra på ett helt annat sätt. Både praktiskt och ekonomiskt. Men det är klart, även i bondesamhället fanns det svin.
Skillnaden är väl i.s.f. att idag kan man faktiskt gå ifrån varandra om man inte trivs och därför behöver man inte vara otrogen för att komma ifrån varandra.
M.a.o har man större möjligheter att bete sig hyggligt idag än då.