Om jag ser på det rent krasst. Hur löser ni vardagens slit med illamående och komplikationer av graviditeten? Och hur överlever relationen med ett kolikbarn/besvärligt barn?
Du är mamma, du vet vad som varit tungt tidigare, exakt hur fixar ni det med en motvillig pappa?
Två aborter tidigare borde väl gjort er båda två extra försiktig och extra noga med skydd. Känns oansvarigt att båda två slarvar i detta läge.
Jag tror du missade raden där jag skrev att vi har skyddat oss. Naturligtvis vet jag att det har varit oansvarigt tidigare ggr då vi inte skyddat oss...
Ibland måste man välja mellan två dåliga val. Inget val känns som det bättre valet. Frågan är snarare vilket val som gör vardagen mest uthärdlig?
Jag tror ni måste tänka här och nu hur det påverkar er just precis nu. Funkar en graviditet i en redan pressad vardag? Hur fungerar det om du får komplikationer? Om han inte vill ta ansvar får du räkna med att inte få någon hjälp i hemmet. Orkar du det?
Fixar du livet här och nu om han packar och flyttar imorgon? Klarar du av att vara ensam mamma både ekonomiskt och praktiskt? Fixar du kolikbarn själv?
En abort får du diskutera noga med sjukvården och se till att det som hände sist inte upprepas. Kanske begära att få komma till ett annat sjukhus och större gynklinik med mer erfarenhet?
Tänk på att du kan möta Olle i grind den här gången med extra stöd genom hela aborten, både före,under och efter. Du behöver inte hamna i samma mående igen , den här gången vet du hur du kan må och vad du behöver. Din sambo kan också må bra av stöd under tiden för att orka stötta dig.
Det är däremot sämre utgångsläge när barnet redan är fött. Då är praktiska problem ett faktum och ni vet inte hur eller om ni fixar det. Hur ska ni orka och räcka till för varandra och övriga barn med en bebis? Går något fel kommer det drabba alla och i värsta fall blir barnen ännu en gång skilsmässobarn.
Hur går det Ts?