Gravid med 4e barnet i storfamilj, min man vägrar. Vad ska jag göra?

Jag har nyligen fått reda på att jag är gravid med mitt 4:e barn och vårt 2:a gemensamma. Jag har tre sedan tidigare i åldrarna 10, 8 och 4 år. Vi är en storfamilj så jag har även två bonusbarn som jag älskar och räknar som mina egna på 9 och 6 år. De äldsta barnen bor alla fyra hos oss 50 % av sin tid, dvs vi delar lika med deras pappa och mamma. Vi är en storfamilj vilket är både underbart härligt och totalt utmattande mellan varven. Vi hade ingen önskan om ett till gemensamt barn även om jag kanske hade en dröm om att få ett helsyskon till den yngsta en dag. Nu har vi trots att jag ätit p-piller blivit gravida igen och detta efter att ha gjort två aborter innan. De sista aborten ledde till komplikationer för mig, där jag nästan höll på att stryka med pga blodförlust. Det var en medicinsk abort som gick på tok och där dom skulle gå in och göra en s.k skrapning men misslyckades och perforerade livmodern med blod i buken som följd. Jag har haft min beskärda del av jobbigheter med detta m a o och då pratar vi ändå ?bara? om det kroppsliga. Efter min sista abort lovade jag mig själv att aldrig göra om det, det har inte gått en vecka utan att jag tänkt på det barn vi valde att ?plocka? bort. Nu kommer vi till det jobbiga i det här fallet, min man ?vägrar? att behålla och mer eller mindre tvingar mig till en 3e abort då han inte vill kännas vid ett till barn. Han hotar med att vi måste gå isär. Vi älskar varandra och tanken är att vi ska gifta oss i sommar, vi har kämpat hårt för att få till ett bra liv för oss och barnen och det har funnits stunder då vi inte trott att vi ska orka. Men vi har kommit ut på andra sidan, stärkta av alla prövningar. Jag älskar min man och jag förstår inte varför vi inte skulle kunna klara ut detta tillsammans, vi har fem underbara ungar som vi älskar högt. Jag vill behålla barnet och ser möjligheter men min man vägrar och jag känner mig känslomässigt utpressad av honom. Snälla kan någon råda mig, jag vet varken ut eller in och jag är inte så känslomässigt stark just nu så snälla bara trevliga kommentarer (därmed inte sagt att jag måste få medhåll).

Mvh Mamma i Storfamilj