Komplicerat. Rätt och fel?

Så... 40+ i en minst sagt konstig sits. Fick nyligen beskedet att jag är gravid i max v4.

Jag ligger i skiljsmässa efter att min man var otrogen för femtioelfte gången i rad. Denna gången hörde kvinnan i fråga av sig t mig. Vi separerade i Maj 2018 efter att vårt förhållande varit kärlekslöst från min sida sedan ett år tillbaka då han också var otrogen... men jag försökte för barnens skull.

Jag har tre barn. En är vuxen och två i skolåldern.

I somras började jag träffa en manlig vän med frekvent än tidigare då han hjälpte mig med en del praktiska saker som blev jobbiga för mig då min man lämnade mig med ett liv som kräver två för att klara av ngn så när smidigt.

Denna vänskap utvecklade sig till ngt mer och tog oss nog båda med överraskning. Jag brukar vara sådär tråkigt förnuftig förstår ni.

Ironin i det hela är att vi har min man och hans nya att tacka för att vi ens började umgås. Lång historia kort.

Mina barn är inte min mans. De har en annan pappa. De har en god relation.

Men betänketiden kommer vi inte undan oavsett.

Jag har sedan 2016 haft en enorm barnlängtan. Fråga mig inte varför. Varför börja om nu? Jag är över 40!!!! Kanske beror det på att jag och min man fick missfall där. Jag tog det hårt även om graviditeten inte var planerad. Avstannad graviditet som slutade m skrapning. Fruktansvärt. Sen ville han inte ha fler barn.

Den här mannen som jag nu träffat sedan i somras vill ha fler barn. Han är yngre än mig. Han har två barn sedan ett tidigare äktenskap.

Han vill löpa linan ut och är övertygad om att det ska vara VI.

Mitt förnuft och mina känslor går inte ihop. Inte alls.

Ska erkänna att jag tänker mycket på ?Vad ska folk tycka/säga??

Vet varken ut eller in. Inte likt mig. Ngn klok här?