Inlägg från: Skrollan16 |Visa alla inlägg
  • Skrollan16

    Morföräldrar orättvist

    Måste bara få skriva av mig. Hur ska jag tänka för att mår bra. Min föräldrar jHar 3 barn. Kag är äldst. Genom alla år har vi hjälp mamma o pappa med hus renoveringar mm. På något sätt så räknas alltid vår familj vara de som hjälper till. Sen fick vi barn o har varit med om otroligt tunga saker som att mina svärföräldrar gick bort i en bilolycka. Fortfarande är i de som ska hjälpa till med alla o vi sla klara allt. I detta har vi inte fått någon stöttning alls. Sen kommer vi till mina syskon som är yngre o nu har även de barn. Det är så fruktansvärt synd om demjönt o då har de även gulliga svärföräldrar runtomkring sig. Droppen kom nu när jag hör pappa säger, nu ska vi måla om stugan i sommar, kommer ni då( till oss) medan de planerat i en vecka i Halmstad med systern . Jag känner mig bitter o jagvill bara tänka rätt. Inte sitta hemma o älta o vada ledsen..

  • Svar på tråden Morföräldrar orättvist
  • Skrollan16

    Hmmm jag vet låter enkelt. Men säger jag något vilket kag gjort någongång så gnager samvetet. Jag blir rädd att ångra mig om det händer dem något. Vet att jag surar mig igenom saker innan men ändå gjort det för att jag får så dåligt samvete. Blir bara så himla ledsen när man är så uppdelade. Tänker att hjälper vi till nu är även vi medbjudna på semester fiske fjällen mm men varje gång kommer hugget o magen o jag undrar varför. Önskar kag bara kunde tänka annorlunda. Självklart hjälps man åt, men nu har det bara tagit stopp. Vill oxå ha del av allt kul de andra hittat på o inte bara få samtal om vad vi ska göra

Svar på tråden Morföräldrar orättvist