Alla ni som upplevt 70- och 80-talet

Jag är född -70 och jag tycker nog du hypar lite väl mycket, haha

Jag minns platåträskor som var skitfula men som vi alla hade och jag vet inte hur många som vrickade fötterna! Utsvängda manchesterjeans hade vi också, fy sjutton. Minns ett par vinröda som jag hatade men som min mamma av nån anledning tyckte var så fina. Det var i slutet på 70-talet. När jag ser foton på mig var jag ju liten och såg väl ut som ungar gör mest men mina äldre bröder, fyyy - hemska 70-talsfrisyrer, platåskor, jeans eller manchester då, utsvängda, så jäkla fult är det! 
I mellanstadet hade vi näbbstövlar på vintern. Högsta mode då. 

Folk rökte inomhus och i bilen. Ingen använde bilbälte. Minns att vi hade vår hund lös i bagagen på resor och ett av oss barn fick sitta där bak för att hunden skulle vara lugn, inte klokt ju :)

Maten var inte alls lika kul som idag. Pizzan hade inte kommit än, i af inte till min lilla ort och pasta visste vi nästan inte vad det var. Man åt potatis nästan jämt. Vitlök hade jag inte testat förrän jag flyttade hemifrån eftersom mina föräldrar inte hade lärt sig att laga mat med det, eftersom det inte fanns i affärerna när jag var liten.
Godis fick man kanske till helgen men inte säkert. Vi åt en hel del konserverad frukt som "godis", typ konseverade päron. Jag tycker iofs det är gott, men lite tjatigt. Det eller chokladpudding åt vi. 

Osv :) 

Jag gillade inte utsvängda byxor då och inte sen heller. No offense men hur kan folk frivilligt bära sådana modeller? :) 

Jag vet inte om det berodde på mindre fett i maten. Lightvågen hade knappast kommit då, man åt nog bara liksom vanlig mat, husmanskost. Men det fanns ju inte alls restauranger på det viset som idag, snabbmat osv. Det fanns lite korvkiosker. Man köpte inte godis när man ville och inte så mycket. Jag tror folk i gemen helt enkelt äter mer idag, totalt sett, för att vi kan, samtidigt som vi tränar mer idag. Förr rörde man sig mer för att man var tvungen.

Man åt mycket limpsmörgås, i af i min familj :) 

Det fanns inte alls mycket för barn på Tv när jag var liten. Det fanns "halv 5" - en kort stund med barnprogram för de allra minsta (Typ Pellepennan och Suddagumman). Sen fick man vänta till "halv 6" på de riktiga barnprogrammen och det var väldigt olika vad det kunde vara för något. Vi såg på Bulleribock, 5 Myror, Clownen Manne, Vilse i pannkakan. En del tyckte man ju var jättespännande men hade inte funkat på barn idag. Ibland tittade man ju för att det var det enda som fanns bara. Bara 2 kanaler också och inga program dygnet runt som det är idag. Tv:n var död fram till halv 5. 

Jag minns att de började sända Hulken som tv-serie, kanske runt 1980? Min kompis i grannhuset fick inte se för sina föräldrar så varje lördagkväll såg vi till att vi var hos mig så att hon hann titta innan hon kilade hem :) 

Musiken från 80-talet är ju iaf kul. Min tonårstid och jag lyssnar än i dag på många artister från den tiden. 1983-84 var ju bara bästa tiden vad gäller musik! 

Vad gäller teknik var vi alla i stor beundran hemma hos en klasskamrat där de var en av de första med att ha video/TV med fjärrkontroll- med sladd! Det här var en kort period innan det gick att tillverka trådlösa. Vi såg andäktigt på hur kompisen enkelt bytte kanal trots att han satt i soffan och vi såg hur kabeln slingrade sig över golvet bort mot tv:n. Det är ett kul minne :) 

Det där med kristendom i skolan minns man ju. I lågstadied stod det "kristendom" på schemat, och man läste om "vår hembygd" på SO:n. Det gör man väl idag med (det sista alltså) men det kallas nog inte så :) 
Vår fröken i lågstadiet var dessutom aktiv inom pingstkyrkan. Varje måndag startade med att man sjöng en psalm (det här är ju ett arv från att det var gudstjänst på söndagar men då var det ju inte skola, så då fick man ta det på måndagen istället så att de "ogudaktiga" barnen fick en släng av sleven :) ) 
Det är väldigt bra att starta den gemensamma skolveckan med något men idag är det nog knappast psalmer som är det vanligaste. 

"Min klara sol går åter upp, jag tackar dig min guuuuuuud " (den minns jag  ) 

Ni som skriver att ni är så förtjusta i musiken från 70 och 80-talet - jag blir lite nyfiken på hur ni menar. För mig är det så oerhört olika typer av musik att man inte kan diskutera dem i samma mening, liksom. Discon kom där i slutet av 70-talet och innan dess var det mer rock och liknande. Jag äskade Bee Gees, köpte varenda skiva (vinyl !) med dem från ca 1980. Disco, pop och sen exploderade synthen. Då gick jag i högstadiet och över en natt kom plötsligt polare med synthfrisyrer och överdimensionerade synthkläder. Jag drogs inte helt med i det men lite kan man se på fotona, dock hade jag aldrig någon sån frisyr själv. Tittar man på klassfoton från andra halvan av 80-talet ser alla tjejer exakt likadana ut: helst lockigt hår med upptuperad lugg, ja herre gud! (älskade dock musiken! Fråga mig vad som helst om Howard Jones, Nik Kershaw eller de andra som kom fram under tiden - jag vet det :) ) 

Jag minns några killar som vi småtjejer i åk 7 tyckte var ascoola synthare. De hade lärt sig lite breakdance och fick ibland uppträda mitt inne i H&M-butiken i stan. Vi flockades då (ryktet spred sig via djungeltelegrafen när de skulle uppträda) så hela affären var fylld av ungdomar och butiksägaren tjänade säkert en och annan slant på att vi då samtidigt köpte trendiga plagg. 

Några andra killar som hade ett synthband försökte slå sig fram, genom att de spelade in några låtar de hade skrivit, och sen kunde man få beställa kassettband av dem med deras 4 låtar på. Gud så jag skrattar åt det idag när jag tänker på det  . Inte lätt att skapa berömmelse innan internet. 

Det gjorde jag också. Jag avstod ibland tom att gå ut med kompisarna för att jag skulle vara hemma och spela in radioprogrammen, speciellt när Tracks körde sina årslistor, de var ju bara bäst! 

Det där kan jag sakna faktiskt. Hade alltid en kassett laddad i spelaren om det dök upp nån bra låt på radion. Sen hade jag en walkman som jag spelade kasetterna i när jag cyklade till skolan. Underbart! Idagfinns allt på tex Spotify så man gör ju listor där men det är inte samma sak :) 

Jag tänker att det var normalt, vad hade man att jämföra med liksom? Man kunde inte drömma om allt som skulle ske på 90-talet med teknisk utveckling som bara gått snabbare och snabbare. Internet fanns inte och hur skulle man kunna tänka ut nåt sånt ens i sin fantasi liksom? 

Jag hade en klasskompis vars pappa var läkare och säkert tjänade mer än de flesta andra föräldrar. De hade det största hus jag varit i på den tiden och det låg jättefint också, i ett attraktivt område i vår stad. Jag var hemma där en gång på nån klassfest och tjejen hade ett jättestort rum som var som två rum (som en svit), så hon hade som sovrum och vardagsrum, med 2 soffor och ett bord. Där satt vi på den här festen. Det var nog första gången jag reflekterade på riktigt om att det kunde vara ganska olika (gick i högstadiet). Min familj var nog helt vanlig medelinkomstfamilj men vi var 4 barn, det kostar ju en del. Jag hade ett riktigt litet rum själv :) 

När man ser idag på hur många leksaker ett barn har, så svimmar man när man jämför med vad vi hade på 70-talet. Jag hade lite dockor, rätt många gosedjur, pussel, böcker, pysselböcker. Vi ritade/målade massor. Lyssnade på barnskivor (typ djungelboken) Var ute mycket (bodde på landet) och hittade på mängder av utelekar.
Det kan väl bero på personlighet också, men jag hade björnkoll på mina prylar, visste precis vad jag hade och var de var och jag uppskattade också allting. När man sett på sina egna barn som drunknat i leksaker på 00-talet så är det verkligen skillnad. 

Mammas julkalendrar där man kanske fick ett suddigum, ett bokmärke eller nåt, var verkligen kul tyckte jag. Försökte med mina egna barn några år men gav upp när en av dem bortskämt sa "nej, i morgon får det faktiskt vara nåt kul i paketet" Kan säga det inte blev några fler julkalendrar.