Alla ni som upplevt 70- och 80-talet

En fråga: Hur många invandrare fanns det i Sverige på 70-talet? Jag som är född 88 ser det som helt naturligt att det finns t.ex Jugoslaver, svarta, muslimer,.etc i Sverige men jag har aldrig riktigt förstått om det var vanligt på 70-talet?

Och tack för svaren om min fråga om privatekonomin...

Oj, tråden fullkomligt exploderar av inlägg! Vad glad jag blev när jag kom tillbaka och såg detta. Jag har läst exakt vartenda inlägg. Så häftigt när ni i detalj beskriver livet på den tiden. Ni är så många som skriver om så många olika och även likadana erfarenheter. ALLA era erfarenheter sammanlagt ger en ganska bra bild över åtminstone 70-talet.

Jag tackar för svaren jag fått på mina frågor om t.ex Arbetsförmedlingen, hyra av telefon, gräddpulvret osv.

Vad häftigt också att inte bara jag är fascinerad av dessa årtionden. Jag menar bland annat dig som länkade till tråden om likheter mellan 70-talet och 00-talet.

Jag beklagar de av er som inte har så positiva minnen från de tiderna. Jag lider med er. Sådär känner inför en stor del av 90-talet. Vi sitter i samma båt fast gällande olika decennier.

Till dig som skrev att det nog kommer att finnas de som blir avis på mig som fått uppleva 90-talet och milleniskiftet. Vilket perspektiv du gav mig! Har aldrig tänkt såhär! Men jag skulle nog inte ha så mycket positivt att säga till de personerna, tyvärr...

Jag är glad att diskussionen om invandrare och mångkultur dog ut eftersom den höll på att ta en vända åt ett håll som inte kändes roligt att diskutera. Jag och min familj kom till Sverige under 80-talet från ett krigshärjat land. Så låt oss gräva ner just den här typen av diskussion så det inte blir den typiska pro-invandring vs anti-invandringsdiskussionen som tenderar att ta över vilken harmlös diskussion som helst.

Jag hoppas att jag inte har glömt att nämna fler inlägg med svar till mig. Ber om ursäkt i så fall. Det har skrivits så mycket i tråden att det blev svårt att kommentera var och en. Så jag fick sammanfatta.

En sak jag tycker är roligt är kommentarerna om de starka färgerna och hur en del härinne tycker att de var fula. Helt ärligt tycker jag det också även om de färgerna är en del av charmen med 70-talet. Dock tycker jag bättre om de mildare färgerna på 80-talet (vad gäller hem och inredning). Visserligen var det mycket färg på 80-talet också men åtminstone färger som gick ihop bättre och inte gjorde så ont i ögat

Ända in på 80-talet hade vi telefon med nummerskiva. Ingen plasttelefon av 70-talsmodell, utan en sådan där telefon av svart bakelit från 50-talet. Känslan, ergonomin, tyngden, mekaniken och ljudet när man slog ett nummer var något i särklass, en helt annan känsla av gedigen kvalitét än på 70-talets lätta plasttelefoner med nummerskiva. Den hade säkert hållit i evighet, om vi inte hade varit tvungna att byta ut den för att få * och # och kunna använda telefontjänster. Synd att jag aldrig spelade in hur den lät!.

Ville man veta exakt tid före datorernas tid så ringde man som regel fröken ur, 90 510 var numret som de flesta kunde utantill.

Ville man ringa utanför hemmet så var det telefonkiosker med telefonautomat som gällde. Då fick man ha med sig rätt myntvalörer. Telefonerna var ofta trasiga eller upptagna och man hann inte prata länge innan det krävdes fler mynt.

När vi hade maskinskrivning på gymnasiet i mitten på 70-talet var det mäkta imponerande att de var elektriska ännu mer imponerande var de nyare modellerna som kom där det fanns raderingsband så man slapp att ta ur papperet och kladda  med Tip-ex

Någon som kommer ihåg

The Jetsons