Min pappa och min man kommer inte överens

Synd att du inte har lyssnat på din man tidigare i detta gräl. Jag kan förstå att han känner sig lite överkörd. Varför köpte ni inte en egen gård? Verkar som att det här med att ta över föräldrarnas helt enkelt inte fungerat.

Du bad din pappa om ett växthus som skulle ta mer än 9 månader att färdigställa även fast han är där nästan varje dag? Du frågade inte ens din man om detta när du visste att han inte tycker det är så kul att ha honom där jämt?

Klart dina föräldrar ska ha kvar nyttjanderätten men dela upp grejerna så att din mans saker kan vara någon annan stans?

Låter som ni haft/har många möjligheter till förändring men att du agerar struts...

Har exakt samma sits här, men är i din makes sits!

Svärföräldrarna separerade för en antal år sedan och svärmor blev kvar på gården då det är hennes föräldrahem. Nu orkar hon inte längre så det bestämdes att vi skulle ta över och hon flytta till lägenhet. I väntan på inflytt bodde hon kvar i gårdshus och jag räknade dagarna till flytt. Nu har hon flyttat men hon är ändå ständigt och jämt hos oss. Hon betonar alltid att hon är så noga med att det är vårt nu och att hon inte går in i vårt privata, dvs sovrummen, men hon är i köket hela tiden. Hon messar innan hon kommer, men skulle aldrig kunna neka henne att gå in. Lämnar vi frukostbordet slarvigt avplockat i morgonstressen så är det avtorkat och fint när vi kommer hem. Jätteskönt tycker min man. Försöker jag ändra något så ändras det gradvis tillbaka för hennes sätt är rätt. Och mannen argumenterar bara för varför glasen ska stå på gamla stället och är helt blind och döv för själva grejen att jag inte får ändra något. Hela tiden är det något vi behöver hjälp med enligt make och svärmor. Än ska köttet tas tillvara efter jakten och det måste jag ju förstå att hon inte kam göra i sitt lilla kök hemma, än överraskar hon med matlådor och det är ju fantastiskt snällt och välkommet och maken är så nöjd med att få oxrulader och älgbiffar precis som han vill ha det i sin matlåda och sedan är det jul och så håller det på. Lagar jag mat så plockar hon bakom mig eller gör om och gör rätt. Eller börjar vispa ihop en sås fast jag säger att det hade jag inte tänkt, men hon gör bara lite om någon vill ha och maken myser över mammas goda sås vid bordet och svärmor är så nöjd. Och jag bara tjurig och otacksam.

Ibland har jag handlat till särskild mat när jag slutar sent nästa dag och uttryckligen bett maken laga. När jag kommer hem så har svärmor i alla fall lagat maten, något annat eller på sitt eget vis och båda är helt oförstående inför min irritation.

-Nej det var bättre att han gick ut och skottade, när jag nu ändå var här.

Eller:

-men vill du ha pasta så kokar jagupp lite till dig, det går så fort!

Maken plockar inte ens bort sin tallrik för det gör hon så fort, det kan hon ta, hon tycker om att diska. Så låter det.

Så hon hjälper oss hela tiden vilket naturligtvis är fantastiskt på ett vis, men det ställer oss i ständig ofrivillig tacksamhetsskuld och det är definitivt inte vårt hem.

Maken är som sagt helt oförstående och sitter så nöjd i sin pappas gamla stol. Vi som levt ett jämställt liv i lägenhet innan. Nu börjar jag ana att detta är hans rätta jag. Det kommer sluta med skilsmässa, för gården lämnar han inte och då mammas sätt är rätt sätt att sköta saker så kommer han aldrig gränsa henne.

Sorry om jag kapar tråden, men så kan det kännas från andra sidan.

Hälsningar otacksam svärdotter

Jag brukar få nog av svärfar efter typ en helg... jag tycker det verkar som din man har haft nära oändligt tålamod som håller på att tryta.

Nej, du ska inte behöva välja mellan din man och din far, men begränsa kontaktytan något. Vill du träffa din far, åk till honom då. Låt din man få ha sitt hem ifred.

Angående ekonomi för växthuset så är det klart att din man har rätt att ha en åsikt i frågan, om ni har nån form av gemensam ekonomi. Håller själv på med en liknande byggnad, och vi är uppe i 200 000kr materialkostnad och vi är inte färdiga.

Var det en klar överenskommelse mellan er och din pappa att din pappa skulle ha full tillgång till garaget för att kunna jobba där på vardagarna? Om din man gick med på det när ni flyttade dit så är det ju ett muntligt avtal som gäller. 

För mig låter det som att ingen har ork att driva gården ensam. Vad händer om dina föräldrar inte kan eller orkar om nått år? Allt kan hända.

Din pappa har en dröm som han utövar tillsammans med dig. Ni planerar och fantiserar om framtiden på gården. Utan din man.. han ska bara finna sig. För det är ditt.. eller hur?!

Tycker alla här har en ganska snäv bild av vad familj är. Förstår TS dilemma och nära relation till sina föräldrar. Mannen kände till premisserna från början men verkar vilja både ha kakan och äta den. TS och mannen hade inte kunnat bo på gården utan stödet från TS pappa/föräldrar med det praktiska kring skötsel och underhåll av 5 byggnader. Tycker det är jäkligt onödigt att ha så stort behov av att pissa revir som maken har, istället för att uppskatta vad pappan gör och vilka fördelar det ger.

Gud vilka gränslösa familjemedlemmar ni verkar ha! Har ni alla svårigheter inom samma område? Utom din man då, som verkar önska viss integritet och familjeliv med fru och barn.

Knäcken med din svärmor är kanske att hon inte är där så ofta - tänk dig in i att hon är där dagligen. Du får ha dina grejer på en liten hylla i köket, men du får sätta upp hyllan själv. Och hon klagar ständigt över att du har det stökigt på hyllan...

Hon och din man drar igång ett jätteprojekt med en matta som ska vävas som ska täcka hela er sovrumsvägg. Den kostar massor med pengar och kräver att svärmor tillbringar alla dagar från 8-17 i ert sovrum och väver. Men hon vill ju bara hjälpa till... och väven är din mans drömprojekt. De har hållit på i 1½ år nu... Ingen har frågat dig om du vill ha mattan eller hur mycket pengar du tycker att mattan får kosta. 

Överenskommet var att garaget är din pappas. Var ligger garaget i förhållande till huset? Vad gör din pappa i garaget och hur mycket syns/störs det i huset att han är där?

Överenskommet var inte att han skulle tillbringa flera månader att bygga ett växthus. Det är bra och snällt av honom att göra detta men hur kan det ta så lång tid? Ska växthuset byggas så får din pappa lägga andra projekt åt sidan så att det snabbt blir klart. Kanske även bestämma att det endast byggs på "kontorstider" när du och din man är på jobbet.

Frågan är också varför ni ska bo på en så stor gård att ni inte klarar av att sköta den själva. Vad är det för jobb som ni inte klarar av? Går det att tex riva några av gårdshusen som gör gården så svårskött?

Ni vill inte flytta skriver du. Inte du, inte din man och inte dina föräldrar.

Vad dina föräldrar vill i den här frågan är inget ni ens ska tänka på. Kan de inte sköta gården själva och ni inte sköta gården heller, så får de ju förstå att gården kanske inte kan bli kvar i familjen.

För jag skulle tro att fortstätter det såhär, att ni bara ser din man som "otacksam" och som problemet, så kommer han tillslut att inte vilja bo kvar. Kanske inte idag, kanske inte imorgon, men tillslut kommer ni driva iväg honom.
Då är din pappa ännu äldre och hur ska ni då kunna sköta gården, du och din pappa ensamma?

Du måste, för att rädda det här - först sätta dig ner med din man och lyssna! Fråga hur han vill ha det, vad som ni måste ändra på. Därefter bör du och din man gemensamt fatta beslutet som är bra för er båda. Ni ska båda känna er nöjda med beslutet även om ni kanske inte får 100% som ni vill.

Därefter ska du meddela din pappa. Inte fråga, meddela om hur det ska vara. För det är inte hans gård längre, den är nu din och din mans.
Jag tror att det är enda sättet! Du riskerar annars att förlora din man, och förlorar du honom så förlorar du ju gården också iom att du inte kan sköta den själv.

Fast din man vill ju uppenbarligen inte ha den typen av hjälp, i alla fall inte i den omfattningen.

Jag känner igen det där med att klättra på väggar om man inte har något att göra, och jag bygger en massa varje år. Men jag skulle aldrig få för mig att göra det hos mina barn, om jag inte är 100% välkommen där. Det låter som att din pappa skulle behöva en sommarstuga eller något liknande att snickra på.