• Anonym (Olycklig)

    Min pappa och min man kommer inte överens

    Hej!
    Jag vet snart inte ut eller in. Vi flyttade tillbaka till mitt barndomshem med min man för tre år sedan, från att ha bott på en ort långt borta från våra bådas respektive föräldrar, och mina föräldrar flyttade då från huset till en lägenhet i centrum, efter att först bott i vår gårdsbastu på gården i nästan ett år medan de väntade på att lägenheten de skulle flytta in i blev färdig. Pappa är en sån person som tycker om att snickra och pyssla med saker på gården o.s.v. Hans krav för att vi skulle få huset var att han ville behålla garaget, vilket jag tyckte var helt ok. Min man sa inte heller emot då. Nu under det senaste halvåret har livet varit en total pina. Min pappa håller på och bygger en gårdsbyggnad på vår tomt åt mig att ha som växthus (vinterträdgård), eftersom jag älskar att odla. Jag bad honom göra detta och han ställde utan tvivel upp. Han har hållit på och byggt på detta hus mer eller mindre oavbrutet sen april, d.v.s. han har varit på vår gård i stort sätt dagligen sen dess, med några mindre uppehåll för resor och annat som kommit i vägen. Mig stör inte detta alls, men min man håller på och går sönder. I somras när jag var borta gick min man och klippte av strömmen för min pappa så att han inte kunde jobba. Han har också satt hänglås på dörrarna så att min pappa inte ska komma in i gårdsbyggnaderna. Han kräver av mig att jag måste säga åt mina föräldrar att de ska frånsäga sig nyttjanderätten av fastigheten. Det har jag konsekvent vägrat honom. Jag har inte berättat detta för mina föräldrar ens vad han kräver av mig. Trots detta är mina föräldrar mycket olyckliga och jag med. Jag anser att min man är fullständigt oresonlig. Min man å sin sida tycker att min pappa går omkring och domderar och bestämmer hur vi ska ha det på gården och i förråden. Att min man helt enkelt inte får ha sina saker i fred eftersom pappa städar och flyttar på dem när han måste komma åt något annat. Min man anser att min pappa har förminskat honom och hånat honom i alla de år vi varit tillsammans (16 år, tre barn) och att han nu fått nog. Att han vägrar stå ut med det i sitt eget hem. Jag upplever det inte alls på samma sätt. Jag vet nog att min pappa har ett lite eget sätt att uttrycka sig på, som ibland kan verka hånfullt, men han menar inget illa. Min pappa är den mest snälla och hjälpsamma människa man kan tänka sig, som i ur och skur hjälpt oss när vi behövt. I förra veckan t.ex. när två stora granar föll på tomten när det stormade (varav den ena föll över huset) var pappa den första att komma dit och hjälpa oss att röja. Min man deltog överhuvudtaget inte eftersom han jobbade, utan det var jag och min pappa som skötte detta. Vad ska jag göra? Jag känner att detta gräl håller på och kosta mig mitt äktenskap. Min man kräver av mig att jag ska skuffa bort mina föräldrar och det kan jag bara inte förmå mig till. Mina föräldrar vill inget hellre än att vi ska bo kvar och de vill hjälpa oss på alla sätt de kan, men min mans agerande har gjort att de inte vågar komma in i vårt hus ens mera. Jag vill inte tvingas välja mellan mina föräldrar och min man. Jag älskar dem båda. Hjälp mig!

  • Svar på tråden Min pappa och min man kommer inte överens
  • Anonym (Samma)

    Vi sitter ju i samma båt fast från varsitt håll och jag ser i nuläget fyra alternativ för gården, min familj och svärmor.

    1. Vi fortsätter som nu, en form av generationsboende.

    2. Gården blir vår och svärmor kommer bara som gäst och beter sig som en sådan.

    3. Vi hittar nytt boende som vi mäktar med och gården säljs.

    4. Jag hittar nytt boende och vi separerar.

    Jag säger tvärnej på 1.

    2, 3 eller 4 är alternativen jag ser. Har försökt prata med maken på detta uppstrukturerade sätt, men då han vägrar/inte kan se helheten så börjar han alltid dra upp någon detalj i svärmors beteende. Typ, hon ställde ju tillbaka teburkarna när jag sa till henne. Och jag kan säga till henne att inte komma innan kl 9. Han fattar inte grejen. Att jag vill känna att mitt hem är mitt, en plats där jag kan andas och inte blir bedömd. Att vi är familj i första hand. (Men mamma är ju ensam!)

    Jag vill inte ha en familj och vardag med svärmor. Då bor jag hellre ensam med barn vv. Min man vill ha familj och vardag med sin mamma, fast det går inte att få honom dithän att han säger det uttalat. Vi får inte till ett bra samtal. Det blir bara detaljer!

    Har ni bra samtal TS? Vilka alternativ ser du och vilka ser din man?

  • Anonym (tänka)

    Tyvärr blir det lätt så att irritationen och frustrationen växer och jag hade nog också fått ont i magen av att se svärfars bil i din mans sits. Det hindrar inte att hans beteende att klippa av strömmen var absurt.
    Ni verkar inte tala klarspråk. Insåg inte din man att garaget är din svärfars, som ni får disponera att ställa bil i och inget annat? Om svärfar skulle få ha kvar garaget får din man givetvis inte slänga hans saker där (dumt att slänga dem över huvud taget utan att fråga först). Talade ni klarspråk om vad föräldrarnas "besittningsrätt" på livstid skulle betyda i praktiken? Äger din man något av huset, direkt eller genom giftorätt eller är det enbart ditt? (Jag är inte så intresserad av svaren egentligen, mer av om ni tänkt och pratat om saken, du din man och dina föräldrar.)

    Du drar igång ett ambitiöst projekt med växthus trots att du klagar över att ni inte hinner med huset som det är. Dessutom till höga kostnader som ni inte talat ihop er om (har ni helt separat ekonomi?) och du anlitade din pappa att bygga det utan att ni var överens om det. Har man inte tid och ork så har man inte. Jag har inte heller ork att hålla efter trädgård och har en man som helt saknar intresse för det. Jag är inte glad att  ha låtit singelgångar bli "ogräs"matta att klippa med gräsklippare, låtit rabatter växa igen eller att ha gett upp örtagård, men jag hann inte med det och kan inte trolla med knäna. Jag anlitar farmartjänst att klippa häckar och göra de värsta gräsklippningarna (avdrag och att de gör det mycket snabbare än jag/vi gör det till ett bättre alternativ även om det inte görs som om jag gjort det själv). Du å din sida väljer att skaffa dig mer arbete i stället, när du inte orkar med vad du har. Hur kan man tolka det på annat sätt än att du antingen inte tänker alls eller förväntar dig att pappa ska hjälpa till att sköta huset åt dig?

  • Anonym (Han har satt sig lika mycket i skiten)
    Anonym (fattar) skrev 2019-01-08 15:15:47 följande:
    Dialog och kommunikation? När du satt dig och din man i den här situationen som din man vantrivs så i? Hur kommunicerar du kring den?

    Du verkar snarare sticka huvudet i sanden och låtsas att det här är din mans problem medan det i själva verket är du som skapat hela skiten genom att sätta dig i knät på dina föräldrar och vägra växa upp och ta eget ansvar för livet. 

    Jag skulle bli så våldsam och aggressiv att jag lämnat dig långt tidigare än efter 16 hemska år.
    Mannen har satt sig precis lika mycket i skiten han genom att från första början gå med på att flytta till fruns gamla barndomshem och utan invändningar gå med på villkoret att svärfadern får besämma över garaget.

    Det passar långt ifrån alla att leva så nära sina föräldrar eller svärföräldrar som i det här fallet, men då får man ta och vara ärlig och förklara att man inte vill det. Inte först köpa upplägget utan invändningar alls och sedan tjurigt protestera genom att bete sig som en kriminell tonårsligist.

    På vilket sätt är mannen  vuxnare och på vilket sätt tar han eget ansvar för sitt liv genom att först inte ens invända mot garagevillkoret och sedan bete sig som en kriminell tonårsligist genom att klippa ström och dylikt? Mannen  har stuckit huvudet i sanden minst lika mycket han,

    Om du tycker att hans beteende är ett skolboksexempel på hur "man tar ansvar för sitt liv" så är det mycket möjligt att det skulle  vara du som blev lämnad först i en relation.


  • Anonym (Han har satt sig lika mycket i skiten)
    Anonym (fattar) skrev 2019-01-08 16:16:54 följande:
    Men då finns det ju plats för din mans föräldrar att flytta in!? 

    Dina föräldrar verkar ju bara ha flyttat sina sovplatser. I övrigt ser de ert hem som sitt och att din man är där på nåder. 

    Det måste vara ganska tröstlöst att vara gift med dig när du så konsekvent vägrar att se någon annans sida än din egen. Och vägrar så konsekvent att bry dig om någon annans behov och önskemål än dina egna. 
    Det var ett förbannat tjat om mannens föräldrar.

    Har du missat inlägget där det tydligt står att de faktiskt har diskuterat möjligheten att bo med hans föräldrar och att mannen själv INTE VILL det?

    Att TS trivs med att ha sina egna föräldrar så pass nära betyder väl inte att hennes man nödvändigtvis måste trivas med att ha sina egna föräldrar lika nära.

    Det står uttryckligen i tråden  att han inte vill bo med sina egna föräldrar.

  • Anonym (tänka)
    Anonym (Han har satt sig lika mycket i skiten) skrev 2019-01-08 19:52:43 följande:
    Mannen har satt sig precis lika mycket i skiten han genom att från första början gå med på att flytta till fruns gamla barndomshem och utan invändningar gå med på villkoret att svärfadern får besämma över garaget.
    Att det är extremt märkligt, för att inte säga obalanserat, att klippa av strömmen tycker jag också.
    Och visst borde de ha talat mer om vad upplägget i praktiken skulle innebära. Men jag kan också förstå om mannen, när man nu inte redde ut detaljer, inte i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att "ha kvar garaget" skulle innebära att ha svärfar plockande på gården hela dagarna varenda dag i veckan månader och år (det började väl i april?) eller att svärfar skulle behöva gå ut och in i vart och varannat hus på egendomen (för att TS satt honom i arbete med ett eget projekt för all del, men det var väl inte planerat eller utsagt makarna emellan när de flyttade dit). Många skulle nog ha trott att "ha kvar garaget" handlade om lite mekande eller snickrande någon dag då och då.
  • Anonym (Pappagris)
    Anonym (tänka) skrev 2019-01-08 21:57:16 följande:

    Att det är extremt märkligt, för att inte säga obalanserat, att klippa av strömmen tycker jag också.

    Och visst borde de ha talat mer om vad upplägget i praktiken skulle innebära. Men jag kan också förstå om mannen, när man nu inte redde ut detaljer, inte i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att "ha kvar garaget" skulle innebära att ha svärfar plockande på gården hela dagarna varenda dag i veckan månader och år (det började väl i april?) eller att svärfar skulle behöva gå ut och in i vart och varannat hus på egendomen (för att TS satt honom i arbete med ett eget projekt för all del, men det var väl inte planerat eller utsagt makarna emellan när de flyttade dit). Många skulle nog ha trott att "ha kvar garaget" handlade om lite mekande eller snickrande någon dag då och då.


    Precis detta tänkte jag från början men har inte orkat skriva mer.

    Klart som fan att han inte hade gått med på att ha det så här när nyttjanderätten var ett garage.

    Normala människor mekar lite på en lördag och sen hem med familjen. Ts mamma var ju dessutom sjuk. Svårt sjuk om jag minns rätt. Vem tar hand om henne när han rönner på gården hela dagarna. Ts och pappan prioriterar hellre ytterligare en dyr o avancerad tillbyggnad än att han spenderar tid med sin fru när hon är sjuk och han äntligen är pensionär.
  • Kjell2
    Anonym (Pappagris) skrev 2019-01-09 08:00:57 följande:
    Precis detta tänkte jag från början men har inte orkat skriva mer.

    Klart som fan att han inte hade gått med på att ha det så här när nyttjanderätten var ett garage.

    Normala människor mekar lite på en lördag och sen hem med familjen. Ts mamma var ju dessutom sjuk. Svårt sjuk om jag minns rätt. Vem tar hand om henne när han rönner på gården hela dagarna. Ts och pappan prioriterar hellre ytterligare en dyr o avancerad tillbyggnad än att han spenderar tid med sin fru när hon är sjuk och han äntligen är pensionär.
    Mamman hjälper till i huset med barnpassning odyl.


  • Anonym (Olycklig)
    Tecum skrev 2019-01-08 15:52:40 följande:
    Det finns ingen anledning att vara oförskämd mot TS, det är ingen lätt situation för någon och hon är säkert medveten om att hon är medskyldig då hon gjort sig för beroende av pappan och det utan att sätta gränser för hans uppträdande. För där tror jag knuten sitter, pappan har varit nedlåtande mot sin svärson och ser honom som mindre duglig då han inte är praktiskt lagd. Pappan är van att styra och ställa på den gård som han innerst inne fortfarande ser som sin och har inte förmågan att ta några kliv tillbaka. Någon förfasade sig över det stora gårdscentrat med en massa byggnader, men det borde gjort situationen lättare. Det finns ju egentligen plats för pappan också, om han bara kunde hållit sig på sin kant även mentalt och psykologiskt. Men nu har han istället gjort läget så infekterat och maken så frustrerad att det är svårt att se någon bra lösning. Dålig person kemi är inte lätt att hantera. Att klippa strömmen till garaget är en ytterst drastisk åtgärd som trappade upp det hela och maken är knappast oskyldig till att det gått så långt.
    Nu tror jag att du satte huvudet på spiken, för så tror jag också att det är. Jag har sagt detta åt både min mamma och min pappa att pappa fortfarande innerst inne tror att han bor här. De förnekar dock båda detta. Men pappa har svårt för att släppa taget och där tror jag att problemet ligger. Jag måste försöka få pappa att inse att han måste respektera min mans åsikter också. Men som du skriver så tycker pappa att min man har tummen mitt i handen och min man blir troligtvis frustrerad av detta. Att komma med "goda idéer" om hur allt skulle kunna göras mycket bättre tas inte alltid på det mest positiva sättet även om det är välmenat.
  • Kjell2
    Anonym (Olycklig) skrev 2019-01-09 08:40:35 följande:
    Nu tror jag att du satte huvudet på spiken, för så tror jag också att det är. Jag har sagt detta åt både min mamma och min pappa att pappa fortfarande innerst inne tror att han bor här. De förnekar dock båda detta. Men pappa har svårt för att släppa taget och där tror jag att problemet ligger. Jag måste försöka få pappa att inse att han måste respektera min mans åsikter också. Men som du skriver så tycker pappa att min man har tummen mitt i handen och min man blir troligtvis frustrerad av detta. Att komma med "goda idéer" om hur allt skulle kunna göras mycket bättre tas inte alltid på det mest positiva sättet även om det är välmenat.
    Probelmet med hans goda idéer är som du skriver
    "Jag vet nog att min pappa har ett lite eget sätt att uttrycka sig på, som ibland kan verka hånfullt"
  • Anonym (Olycklig)
    Anonym (tänka) skrev 2019-01-08 17:58:18 följande:

    Tyvärr blir det lätt så att irritationen och frustrationen växer och jag hade nog också fått ont i magen av att se svärfars bil i din mans sits. Det hindrar inte att hans beteende att klippa av strömmen var absurt.
    Ni verkar inte tala klarspråk. Insåg inte din man att garaget är din svärfars, som ni får disponera att ställa bil i och inget annat? Om svärfar skulle få ha kvar garaget får din man givetvis inte slänga hans saker där (dumt att slänga dem över huvud taget utan att fråga först). Talade ni klarspråk om vad föräldrarnas "besittningsrätt" på livstid skulle betyda i praktiken? Äger din man något av huset, direkt eller genom giftorätt eller är det enbart ditt? (Jag är inte så intresserad av svaren egentligen, mer av om ni tänkt och pratat om saken, du din man och dina föräldrar.)

    Du drar igång ett ambitiöst projekt med växthus trots att du klagar över att ni inte hinner med huset som det är. Dessutom till höga kostnader som ni inte talat ihop er om (har ni helt separat ekonomi?) och du anlitade din pappa att bygga det utan att ni var överens om det. Har man inte tid och ork så har man inte. Jag har inte heller ork att hålla efter trädgård och har en man som helt saknar intresse för det. Jag är inte glad att  ha låtit singelgångar bli "ogräs"matta att klippa med gräsklippare, låtit rabatter växa igen eller att ha gett upp örtagård, men jag hann inte med det och kan inte trolla med knäna. Jag anlitar farmartjänst att klippa häckar och göra de värsta gräsklippningarna (avdrag och att de gör det mycket snabbare än jag/vi gör det till ett bättre alternativ även om det inte görs som om jag gjort det själv). Du å din sida väljer att skaffa dig mer arbete i stället, när du inte orkar med vad du har. Hur kan man tolka det på annat sätt än att du antingen inte tänker alls eller förväntar dig att pappa ska hjälpa till att sköta huset åt dig?


    Jo det är ju så det är att irritationen och frustrationen växer sig starkare med tiden om det är någonting man är missnöjd med. Förut jobbade min man med ett sådant jobb att han hade 100-150 resdagar i året och var väldigt sällan hemma. Då var mina föräldrar en ovärderlig hjälp för mitt orkande i vardagen med jobb,  hem, hushåll, tre barn och gård att sköta. För lite mindre än ett år sedan bytte han jobb för att vara mera hemma med familjen så att jag skulle kunna jobba mera borta från hemmet och det var då detta skoskav började. Jag tror också delvis att irritationen kommer sig av att det är otroligt jobbigt att ensam sköta hela hushållet och familjen, för dessa krig uppstår alltid utan undantag när jag är borta.

    Jag vet att jag kanske gjorde fel när jag bad pappa bygga detta gårdshus, men grejen var den att han räddade balkongdörrar från ett helt våningshus från att fara till soptippen och tänkte lagra dem hemma hos oss. Jag kände att det vill jag inte eftersom det kommer att reta gallfeber på min man. Samtidigt visste jag att pappa behöver ett byggprojekt för att hålla sig lugn så jag försökte, som den sanna medlare jag är, få alla nöjda. Tyvärr gick det ju inte riktigt så. 
Svar på tråden Min pappa och min man kommer inte överens