Vi planerar barn, men är vi för själviska?

Såhär ser jag på det som kronisk sjuk utan ersättning och snart försent att skaffa barn: när jag va yngre och hade goda förutsättningar ( ej perfekta men goda) ville jag vänta för att i min värld är typ alla lyckade med bra jobb och föder ut vackra ungar som lever i överflöd... jag ville vänta.. jag ville ju se till att det skulle bli sådär bra som för alla andra.. sedan blev jag kronisk sjuk i en ovanlig på sistonde kontroversiell sjukdom vården eller fk inte förstår sig på därför får många inte sjukpenning/ersättning för denna sjukdom.. man kämpar för sin överlevnad fysiskt, psykiskt, ekonomiskt. Har haft några pojkvänner som alla lämnat pga sjukdomen. Vet du vad dina förutsättningar är jättebra!! Jag tycker ni ska satsa här och nu om det är det ni vill!! Ni är 2, ni har inkomst, boende, bil, kärlek och önskan att få vara förälder.. ni är inte sjuka väl och sover någorlunda på nätterna?? Ni är även unga så då borde även orken va ok. Om jag va i din situation och visste vad jag vet idag vid 35 års ålder så hade jag satsat.