Ex:s begravning

Eftersom du planerat ett tal antar jag att det är sönerna som står för begravningen och inte en ny partner eller andra släktingar, och att du stämt av att detta är OK med sönerna. Detta då ditt resonemang tyder på att du tar för självklart att du kan välja hur du vill göra på begravningen.
Jag är fundersam till det där talet. Du beskriver inte en särskilt bra pappa i inlägg här (kanske tidigare om åren) och att du brutit kontakten, då verkar det lite konstigt att stå och hylla honom efter hans bortgång. Om sönerna vill tala om goda erfarenheter under uppväxten är mer naturligt.
Jag kan förstå om din nuvarande man känner sig utestängd om du inte vill ha med honom. Jag kan iofs förstå din känsla också, om du tror att hans närvaro gör att du får lägga energi på att bekräfta honom i stället för att sörja din tidigare mångårige partner, men jag förstår om han tar illa vid sig. Särskilt om du planerar att ta viss plats vid begravningen (tal etc) blir det som som du intar något av en änkeroll trots att du ingår i en annan familjebildning.

TS känsla är naturlig och jag tycker också det är rimligt att TS man stannar hemma om hon vill gå själv.  Men jag kan också förstå om han blir ledsen om han hoppats kunna stötta TS i hennes sorg och hon i stället dels önskar gå själv och dels önskar ta en större roll vid begravningen än som vanlig deltagare. Det innebär inte att jag tycker att han ska gå om det känns fel för henne utan just att jag kan förstå reaktionen. Sedan är det ju inte omöjligt att det är lite revirtänkande i hans reaktion också. Deras relation är ju ändå relativt färsk jämfört med det mångåriga äktenskapet.