Åsa skrev 2019-01-07 15:48:14 följande:
Eftersom du planerat ett tal antar jag att det är sönerna som står för begravningen och inte en ny partner eller andra släktingar, och att du stämt av att detta är OK med sönerna. Detta då ditt resonemang tyder på att du tar för självklart att du kan välja hur du vill göra på begravningen.
Jag är fundersam till det där talet. Du beskriver inte en särskilt bra pappa i inlägg här (kanske tidigare om åren) och att du brutit kontakten, då verkar det lite konstigt att stå och hylla honom efter hans bortgång. Om sönerna vill tala om goda erfarenheter under uppväxten är mer naturligt.
Jag kan förstå om din nuvarande man känner sig utestängd om du inte vill ha med honom. Jag kan iofs förstå din känsla också, om du tror att hans närvaro gör att du får lägga energi på att bekräfta honom i stället för att sörja din tidigare mångårige partner, men jag förstår om han tar illa vid sig. Särskilt om du planerar att ta viss plats vid begravningen (tal etc) blir det som som du intar något av en änkeroll trots att du ingår i en annan familjebildning.
Fast nuvarande mannen är inte en del i det gamla livet!
Det avslutet involverar inte honom och det borde han acceptera istället för att tjura som en barnunge.
Jag hade som sagt inte velat ha med min partner på mitt ex begravning. Fast han var finkänslig nog att begripa det.
Man får sörja sin fd partner, det har inget med den nuvarande att göra. Den nuvarande kan gärna stötta och trösta, för en sorg kan det mycket väl vara även om man är skild!
Vissa gånger får man bara backa, det borde ts man göra.
