Lunne skrev 2019-02-19 11:39:23 följande:
Vad skönt att känna så! Jag är så otålig av mig när jag väl bestämt mig för nåt att jag halvt börjar få panik nu efter ett drygt halvår, trots att vår ålder inte är det som stressar mig, trots att endast väldigt få av våra vänner har barn än så länge, trots att jag fått veta att jag har PCO och att vi därför får hjälp att få till ÄL med Letrozol redan nu... Tycker egentligen själv att jag bara borde lugna ner mig lite men det är ju lättare sagt än gjort =/
Ja alltså, jag var precis så förut, men min sambo har nog förmodligen lugnat ner mig lite.
Jag menar, herregud vad vi är easygoing med precis allt. Nästan frustrerande faktiskt.
Men ja, vi har varit ihop i 8 år, bott ihop i 7. Varken förlovade eller gifta, precis köpt vårt första hus (Bott i hans bostadsrätt något år, och sedan hyresrätt).
Precis köpt vår första gemensamma bil, och precis skaffat oss ett gemensamt konto där räkningarna dras från. Haha.
Vissa har ju ordnat allt sånt där efter mindre än 1 år tillsammans. :P
Vi har funderat på att skaffa en gemensam katt... :P Men det har vi lagt på is nu när vi hellre vill ha en bebis.
Dock så är nästan alla våra vänner "Klara" med barnafödandet, vissa har ju liksom 3 kids där den äldsta är 6-7 år (Ja, dom träffades samtidigt som oss). DET gör en lite stressad faktiskt.
Men som sagt, vi är ganska chill än så länge. Det som gör mig lite rädd är dock om det visar sig att vi absolut inte kan få barn, och vi får börja titta på adoption. Då måste man ju vara gift, och vi börjar ju säkert få åldern emot oss.
Men det tar vi då - inget att stressa upp sig för redan.
Hur fick du reda på att du hade PCO? Vad var det som gjorde att du tog tag i det och kollade upp? Jag har gått i tankarna att jag kanske också kan ha det.
