Vilja om kejsarsnitt

Varför valde du kejsarsnitt då, om det var så hemskt?

Och en vaginal förlossning hade känts som ett djävulskt övergrepp på mig och min kropp, så jag är jävligt glad över att de tillåter ks av humanitära skäl.

Min anledning går inte att bota med en profylaxutbildning. Och det blir onekligen lite märkligt om du ska bestämma vad som ska vara tillåtet och inte.

Mitt snitt gick toppenbra och jag har bara fina minnen av det med.

Till er som faktiskt förstår mig och bryr sig så vill jag tala om att Aurora-barnmorskan förstod mig till 100% om min rädsla för ändtarmsskador. Främst eftersom jag redan har en så skadad tarm. Det var ingen tvekan utan hon skulle så fort som möjligt boka in mig till en läkare för att prata om kejsarsnitt. 

Jag var otroligt nervös och rädd innan men nu känns allting mycket bättre. 
Ni som skriver spydiga kommentarer vet uppenbarligen inte vad Ulcerös Kolit innebär för kroppen, och speciellt inte en aktiv Ulcerös Kolit. Att min ändtarm är trasig är min läkares egna ord och om jag spricker så mycket eller får andra skador i ändtarmen så kan det betyda att jag kommer läcka avföring hela tiden. Både avföring, blod och slem när jag har mina skov. 
Vi kvinnor borde stötta varandra och inte trycka ner varandra och säga det ena och det andra. Blir lite ledsen faktiskt men ni/du som skrev att jag inte har någon aning om vad jag pratar om, har själv ingen aning vad UC innebär och hur min tarm ser ut inifrån och vad jag utsätter mig för genom att genomgå en vaginal förlossning. 

Jo, men jag är inte så dum att jag förnekar riskerna. Man ska vara medveten om riskerna vid båda alternativen. Och sannolikt vet jag mer om kejsarsnitt än profylaxtanten, då jag till skillnad från henne har genomgått ett.

Andningen gör säkert skillnad, men hade den varit naturlig hade hon inte behövt lära sig den.

Ok, jag kände iofs i princip ingen smärta så jag vet inte hur användbart det är för mig, men... Profylaxtanten VILLE föda vaginalt, det är väl hela skillnaden i det här fallet. En andningskurs hade inte hjälpt mig. Psykologsamtal hade inte hjälpt mig. För min anledning är inte botbar, den är vad den är och det kan ingen göra något åt.

Operationen var inte i onödan. Risken är jag medveten om men är villig att ta. Om det bara blir det här barnet så tycker jag fortfarande det var värt det, för nu fick jag åtminstone ett barn. Och tro mig, vi läser på. Vi vet vad vi ger oss in på.

Hehe alla jag känner i alla generationer har fått ordentliga skador eller blivit traumatiserade. Alla utom två. Det är inga vackra siffror, och betydligt högre än dina 4%. Maximal (statistiskt osannolik) otur eller en eftervård som inte lyckas fånga upp alla? Jag vet vad jag tror.

Nej, men om det hade varit naturligt hade kroppen vetat det automatiskt utan någon kurs... Hoppas VERKLIGEN inte att du tog bilen till något sjukhus inför din förlossning, det om något är ju sci-fi!!

Amen herregud, ska vi skamma alla som får komplikationer nu också efter att prompt ha insisterat på en vaginal förlossning men sen måste akutsnittas! De kostar ju pengar dubbelt upp, vilken satans belastning på samhället. Det är väl bara bra om vi kejsarsnittade inte kan ploppa ut lika många barn som er, så har vi reducerat klimatpåverkan otroligt mycket och så är vi kvitt på det viset.

Tack på förhand förresten för att ni kommer bidra till momsen på inkontinensblöjor! Ni gör ett bra jobb!!

Det handlar om några få tiotusen extra jämfört med en problemfri förlossning - en totalt obetydlig summa i sammanhanget. Våra respektive barn kan i slutändan komma att kosta samhället flera miljoner - eller vara en ren vinstaffär.

Tur att du inte har någon talan.

Du har nämligen ingen aning om vad du pratar om.

Men vad är då en komplikation? Alltså om mamman inte kommer må bra under förlossningen så kommer komplikationer uppstå. Även psykiskt lidande är en komplikation. Hur skulle du känna dig att i det ögonblicket som ska vara så fantastiskt fint när man får upp sitt barn så känner man avsky istället? För det gjorde jag. Tog mig jätte lång tid att anknyta till barnet pratade tillochmed om adoption för att jag rent ut sagt avskydde det och vad det gjort mot mig. 

Jag bad om snitt just pågrund utav förlossningsrädsla. Men blev påtvingad en vaginal födsel med just en sååå fantastisk profylaxtant. Själva födseln gick väl helt okej. Sprack lite antagligen inte värre än andra. Men allt kändes så fel. Och det var flera gånger där jag hade ren och skär panik om att jag tar mig inte igenom detta, skrek tillochmed jag orkar inte jag ger upp. Men ja då gick det ju inte att backa ur. Gjort var gjort. Psykiskt var jag helt förstörd. Kände mig så oerhört förstörd och allt var den där ungens fel. Jag ville inte ens ha upp mitt barn på bröstet utan fäktade och skrek att dom skulle ta bort det. Låg sen på bb hela natten och bara grät. Grät för att jag var så trasig. Fick sedan gå på massvis med samtal för att kunna knyta an till mitt barn. Fick gå på anti depressiva för allt var bara så skit. Kunde inte njuta överhuvudtaget utav de 6 första månaderna utav mitt barns liv. 

Antagligen hade jag sluppit nästan allt detta om jag fått mitt snitt beviljat. För det var jag inställd på. Jag var inte inställd på vaginal förlossning. Utan blev bara övertalad till att allt kommer gå bra. Hela jag ville egentligen inte men blev påtvingad att försöka...

Och detta kallar du en naturlig bra födsel utan komplikationer antar jag?

Okej men då är ju din profylaxkurs också modernt trams? För om du vill gå tillbaka till det naturliga låt oss då gå tillbaka till hemma födslar. Inga ultraljudskontroller, barnsängsdöd, förblödning, varför ska du sys om du spruckit? etc etc. För det är ju inte naturligt att föda på sjukhus heller. Det måste ju också vara modernt trams?

Jag fick barn -87 och -93 och jag minns inte ens att jag tänkte tanken KS! NÄR blev KS an option? Kanske samtidigt som man började få veta könet på det väntade barnet? Liksom när mystiken försvann? En förlossning blev en operation att ta ut Kalle eller Alva?

Då så, där ryker ditt ringfinger. Då det är två saker jag regelbundet gör så hade jag bokat in mig dagen innan bf på behandlingarna. Planerat lite mao så jag slipper asa mig dit nysnittat.

Skön är väl ingen operation men med tanken på att jag vägrat föda så var det väldigt bekvämt.

Barnet har ju en pappa också som mer än gärna tar ansvar så jag kunde återhämta mig.

Bra att vi är olika, men oavsett åsikter så tycker jag bara att folk ska respektera andras viljor och rädslor.

Vill man inte så ska man inte. Kvinnor är så jäkla bra att klanga ner på varandra vilket är sjukt vidrigt.

#rooftop

Hur skulle du känna som Ignoramus skrev, om du tvingades till snitt?
Det är EXAKT samma jävla sak. 

Det är ju en rimlig rädsla. Barnafödande är inte direkt problemfritt. För inte så längesen var det den klart vanligaste dödsorsaken bland kvinnor. Konstig sak att göra narr av faktiskt.

Inte för att jag bryr mig det minsta om er åsikt, annat än att jag blir provocerad av ert behov att yttra den. Det här påverkar väl inte er överhuvudtaget? Ni har ingenting med detta att göra! Det är inte er ensak, full stop.

Det är lite som att jag skulle säga "nej nej, låt barnet och mamman dö nu. Låt evolutionen ha sin gång. De ville försöka vaginalt men det gick inte, de har gjort sitt val. Nu får de stå sitt kast. Man kan liksom inte komma i efterhand och säga att kejsarsnitt inte låter så dumt ändå!"

Låt den som vill föda vaginalt göra det, låt de som vill snittas göra det. Hur skulle det kännas om ni blev tvingade till snitt bara för att? För att vården inte ville riskera att ni först låg och krystade i 30h (dyr jour!!!) och sen fick akutsnittas?

Så du tycker inte att kvinnan ska ha rätt över sin egen kropp och föda sitt barn med sin kropp på det sätt som känns bäst för henne? Oavsett om det är vaginal förlossning eller kejsarsnitt. 

Du har ingen empati och förstående för andra. 

Fast är det verkligen ALLTID barnets bästa? Tror du barnet mår bra av en mamma som har panik under förlossningen?

Säkert skitbra för barnet om mamman har fått en massa lugnande... Har du sett någon vara riktigt rädd/ha panik någon gång?

Så du tycker att förlossningsrädda hellre ska vara barnlösa? Eller om en individ blir oplanerat gravid ska personen göra abort? Hur ska ska de som inte visste att de var förlossningsrädda göra? Det kan ju komma en bit in i graviditeten.

Och det som funkar för dig funkar för alla då. Tror inte att smärtlindring hjälper mot rädslan för skador.

Nä det är klart. En del kommer aldrig längre i sitt tänkande... eller sin förmåga att sätta sig in i hur andra människor tänker och känner.

Fast det kan ta tid att få hjälp av psykolog samt att det inte funkar på alla. Du skriver om smärtlindring och andning och lugnande. Tror du verkligen att det är så enkelt?

Min åsikt att är du saknar medlidande och förståelse. Det är MIN åsikt. Du får mer än gärna sluta svara mig.