Vilja om kejsarsnitt

Men snälla du. Är du över huvud taget medveten om att det finns otaliga tillstånd som kräver PLANERADE snitt?

Och det gör det inte vid snitt? Hur många snitt har du medverkar vid? Vet du vad andning gör vid smärta? Läs på innan du skriver en massa dumheter.

Utgången är väl detsamma? Att det bedöms som betydligt SÄKRARE än vaginala förlossningar? Hade personen ignorerat kravet på kejsarsnitt och kört på ändå hade det kanske inte blivit så lyckat... Trots att det förlossningssättet är "sååååä säkert och naturligt".

Jo, men jag är inte så dum att jag förnekar riskerna. Man ska vara medveten om riskerna vid båda alternativen. Och sannolikt vet jag mer om kejsarsnitt än profylaxtanten, då jag till skillnad från henne har genomgått ett.

Andningen gör säkert skillnad, men hade den varit naturlig hade hon inte behövt lära sig den.

Föd hur du vill men för inte över din osäkerhet, rädsla och okunskap på andra. Vem som helst inom obstetriken skulle skaka på huvudet åt dina inlägg.

Det finns för din kunskap tillstånd som är ett absolut förlossningshinder, ex placenta praevia och bäckenträngsel. Tror du på riktigt att vården skulle köra på en vaginal förlossning där pga att det i normalfallet är det absolut bästa för mor och barn att bli förlöst på? Tack och lov att sectio finns, när det verkligen behövs.

Jag känner mycket väl till de fallen, och tycker såklart också att det är jättebra att kejsarsnitt finns även av medicinska skäl. Förstår inte riktigt hur du tillskriver mig de åsikterna?

Hela diskussionen grundar sig i att någon som haft hemska kejsarsnittupplevelser (som inte varit frivilliga, vare sig de varit akuta eller planerade) ondgör sig över kejsarsnitt när en vaginal förlossning sannolikt hade kostat henne eller barnet livet. Ja, det är himla tråkigt när något går snett, men bevisligen var det fortfarande bättre än alternativet?

Jag har väl för fan själv varit i ts sits för inte alltför längesedan. Livrädd över att få fel beslut av någon oinkännande läkare och sen inte veta var man i så fall ska vända sig. Det sista jag (och förmodligen hon) behövde var såna som er, som hånar rädslan och kallar den obefogad. Vi skrämmer inte upp varandra eller sprider någon okunskap. Tvärtom så stöttar vi varandra eftersom vi känner samma rädsla och vill guida varandra till säkerhet.

Om något säger jag att snittet var en dröm, och att jag lyckades få det beviljat av humanitära skäl trots att min kommun är erkänt sträng. Det inger hopp, inte skräck. Skärp dig.

Profylaxtanten födde sina barn vaginalt med hjälp av andning. Helt återställd direkt efteråt. Du genomgick en stor bukoperation (i onödan) som i framtiden riskerar att påverka dig negativt vid framtida graviditeter, andra bukop eller smärtor pga sammanväxningar. Men för all del, klanka ner på profylaxtanten när det är du och dina rädda medsystrar utan ngn egentlig kunskap inom området som får en förhöjd risk för vidriga (livshotande) komplikationer vid nästa graviditet medan profylaxtanten riskerar att vara en av de ca 4 % som får en sfinkterskada men som trots det högst troligt inte blir en av få som får bestående men och hörs och syns här på fl.

Profylax är bra för alla smärttillstånd förresten. Testa vet jag!

Ok, jag kände iofs i princip ingen smärta så jag vet inte hur användbart det är för mig, men... Profylaxtanten VILLE föda vaginalt, det är väl hela skillnaden i det här fallet. En andningskurs hade inte hjälpt mig. Psykologsamtal hade inte hjälpt mig. För min anledning är inte botbar, den är vad den är och det kan ingen göra något åt.

Operationen var inte i onödan. Risken är jag medveten om men är villig att ta. Om det bara blir det här barnet så tycker jag fortfarande det var värt det, för nu fick jag åtminstone ett barn. Och tro mig, vi läser på. Vi vet vad vi ger oss in på.

Hehe alla jag känner i alla generationer har fått ordentliga skador eller blivit traumatiserade. Alla utom två. Det är inga vackra siffror, och betydligt högre än dina 4%. Maximal (statistiskt osannolik) otur eller en eftervård som inte lyckas fånga upp alla? Jag vet vad jag tror.

Ok, jag kände iofs i princip ingen smärta så jag vet inte hur användbart det är för mig, men... Profylaxtanten VILLE föda vaginalt, det är väl hela skillnaden i det här fallet. En andningskurs hade inte hjälpt mig. Psykologsamtal hade inte hjälpt mig. För min anledning är inte botbar, den är vad den är och det kan ingen göra något åt.

Operationen var inte i onödan. Risken är jag medveten om men är villig att ta. Om det bara blir det här barnet så tycker jag fortfarande det var värt det, för nu fick jag åtminstone ett barn. Och tro mig, vi läser på. Vi vet vad vi ger oss in på.

Hehe alla jag känner i alla generationer har fått ordentliga skador eller blivit traumatiserade. Alla utom två. Det är inga vackra siffror, och betydligt högre än dina 4%. Maximal (statistiskt osannolik) otur eller en eftervård som inte lyckas fånga upp alla? Jag vet vad jag tror.

Jo, men jag är inte så dum att jag förnekar riskerna. Man ska vara medveten om riskerna vid båda alternativen. Och sannolikt vet jag mer om kejsarsnitt än profylaxtanten, då jag till skillnad från henne har genomgått ett.

Andningen gör säkert skillnad, men hade den varit naturlig hade hon inte behövt lära sig den.