Otrohet, förlåta eller inte.

Du måste ju ta reda på vad som hänt - några sms och mejl i sig är väl inte tillräckligt för att bryta upp ett äktenskap, det viktiga är vad som ligger bakom. Finns det mer - har de träffats - hur seriöst var det? Självklart måste din fru vara med på noterna och ärligt berätta detta, och så måste du ta reda varför hon gjorde så - var det bara en egotripp, förälskelse, eller vantrivs hon i äktenskapet? Det är naturligtvis hennes fel och ansvar men jag tror ofta det kan också vara ett tecken på att något inte stämmer mellan er som ni måste reda ut.
Det viktigaste i det hela är om hon är beredd att erkänna allt som hänt och verkligen ångrar det. I så fall finns det nog gott hopp att ni kan komma över det. Bra att du har kontakt med den andra mannens fru, jag skulle i din situation prata med henne också för att få klarhet i vad hon vet. Lycka till!

Jag tror nog att för de flesta inklusive TS är lösningen på otrohet inte ett öppet förhållande utan att den otrogna partnern erkänner allt utan förbehåll och genuint ångrar sig. Det betyder inte nödvändigtvis att dennes känslor för den andra mannen (eller kvinnan) försvinner på en gång utan att man fattar ett beslut att avveckla dessa känslor vilket kan ta tid men går om man verkligen vill och fortfarande har en grundkärlek till sin partner. Och framförallt att man är ärlig och uppriktig - lögnerna är ofta värre än själva otroheten i sig.

Sedan finns det ju en variant att man låter sin partner leva ut sin affär för att få det ur världen så att säga - se THE secret lives of dentists för en bra film på temat. Det kan nog funka ibland men är ett högt spel som kräver en oerhörd generositet och styrka av den som är bedragen och leder nog oftast till bitterhet. Jag tror inte att det är rätt väg att gå för TS.

Jag tycker du missar poängen totalt, problemet med en otrohet handlar INTE om sexet. Så det har inte ett skit att göra med om den ene är polly mono eller utomjordling. Det VERKLIGA problemet med en otrohet är lögnerna och missbruket av förtroendet. 

Så faktiskt, börjar man ljuga och gå bakom ryggen på varandra så ÄR förhållandet dött för man har då effektivt slagit sönder den absolut viktigaste stöttepelaren i ALLA slags förhållanden mellan människor, förtroende och tillit. För vem vill leva med en lögnare? Vem vill ens umgås med en människa som man inte kan lita på? Inte ens i polly förhållanden är det ok att ljuga för varandra.

Det går däremot att bygga ett NYTT förhållande, men det är något jag personligen inte skulle rekommendera eftersom det är extremt svårt och blir sällan helt bra. Visst man kan säkert förlåta men glömmer gör man aldrig och otroheten kommer alltid ligga kvar och förpesta förhållande i många många år framåt och blir sällan helt bra.

Kort sagt det kostar mer än det smakar och ingen partner i världen är värd det. De allra flesta som gör det, gör det pga av att de inte vill mista halva tiden med sina barn. Det är egentligen den enda anledningen då det är ens värt att överväga att fortsätta tillsammans efter en otrohet. Det är att avvägande mellan att leva i ett trasigt förhållande och mista eller behålla tid med sina barn. 

Kan du i något annat sammanhang i livet ge exempel på där missbruk av förtroende är accepterat? Varför skulle otrohet vara annorlunda?
Om det nu skulle vara så att man av olika anledningar utvecklar ett förhållande åt olika håll, varför skall man då inte ta ett samtal om detta och försöka komma överens om hur man skall förhålla sig till problemet.
Otrohet är enligt min uppfattning aldrig en lösning utan ställer bara till det ännu mer.

Fast du ser det från "fel" håll sas... det är lätt att filosofera över om man kan eller inte kan tillåta varandra att ha sex med andra när man lever i ett förhållande där förtroendet för varandra är intakt. Kommer man GEMENSAMT överens om att man kan tillåta varandra snedsteg så är det ff ett gemensamt beslut som man fattat. Eller om du på egen hand kommer fram till att du skulle kunna acceptera ett snedsteg så är det fortfarande något som DU beslutat. Men det är väldigt stor skillnad från det och att TVINGAS in i en sån situation MOT sin vilja utan att ha fått någon som helst.

Om du tänker såhär, du kanske inte gillar att äta bajsmacka men skulle kunna tänka dig göra det i värsta fall, men då vill du väl förmodligen att det ska vara DITT beslut och inte att någon annan trycker in en bajsmacka i munnen på dig vare sig du vill det eller ej?

Så när du skriver att "det kan vara en katalysator som öppnar upp för dialog"  så stämmer det inte riktigt, en dialog blir sällan bra om man inleder den genom att ge den andra en fet smäll på käften föst och snackar sen.

De är absolut en intressant fråga, men en helt separat fråga från otrohet. Det finns ju inget som tvingar någon att gå med på ett exklusivt förhållande. Man gör det självmant. Har man själv valt ett exklusivt förhållande kan man ju sen inte komma och skylla på normer. Om det senare visar sig  att man inte trivs med sitt val så är man alltid fri att välja något annat alternativ. MEN det viktiga är att man gör det öppet i dialog med sin partner.

Man kan ju inte börja leva polly i smyg bakom ryggen på sin partner och SEN skylla det på att man inte trivdes med mononormen. För den självklara frågan som dyker upp då är... ok, men varför tog du inte upp det med mig FÖRST. Varför ljög du och gick bakom min rygg?

Att göra saker mot andra människor som orsakar dem väldigt mycket lidande är något som fördöms i ALLA andra sammanhang inte bara på FL utan även IRL, varför skulle otrohet vara ett undantag?

Hej,

Het fråga och tack för svaren. De har inte haft sex enligt min fru och i detta fall tror jag på henne. Vi har även bokat tid hos familjerådgivning för att se om vi kan hitta svaren till varför vi hamnat här. Svåra för mig lögnerna, missbruket av förtroendet, tillit är långt borta just nu.

Får väl se vad som händer kommande veckorna.