• Anonym (S)

    Osjälvständig 13-åring

    Anonym (Jenny) skrev 2019-01-11 19:47:28 följande:
    Ja han är verkligen en gåta med att få ihop att vara så smart och intelligent i samma kropp som en som inte kan sköta ganska basala saker. 
    Kanske är han curlad? Men han faller så hårt om han inte får stödet. 

    Låter mycket likt mig och jag har ADD&autism, (går in i varandra symptommässigt för mig så svårt att avskilja om detta påminner mer om det ena eller andra) som framkom i vuxen ålder.


    Skulle köra på schema för varje veckodag, tydligt så han ser och kanske en checklista för viktiga saker varje dag.

  • Anonym (S)
    Anonym (Jenny) skrev 2019-01-11 20:40:42 följande:
    Jag har funderat på det med checklistor med. Det blir liksom ett steg mellan att jag säger till honom och att han gör det på eget initiativ. Det kanske är värt att testa. Jag är mest rädd för att det bara blir så att jag ändå måste påminna och kontrollera. Men det skulle i alla fall vara träning på att få ett system att fungera. 

    Tack så mycket för att du tog dig tid att svara! Om du inte har något emot det så skulle jag vilja ställa några frågor till dig: Fick du din diagnos i vuxen ålder? Hjälpte den dig? Skulle du ha velat ha fått den som barn istället? Vad är den största fördelen med att få en diagnos? 

    Sätt på dörren tills hans rum eller vid eventuellt skrivbord så listan syns tydligt. Kanske någon post-it på badrumsspegeln som påminner om t.ex deo eller annat i närheten av där han bör utföra saken.


    Ja ,för ett halvår sedan då jag var 30 år så är rätt ny på allt det här fortfarande. Påbörjat kontakt med Habiliteringen och lite annat men mest av allt så har mina diagnoser minskat mitt välutvecklade självhat rejält. Att aldrig få ihop livet eller orka vad "alla andra" gör... Jag hade väldigt gärna fått den tidigare för att då hade jag haft en helt annan chans i livet.


     

  • Anonym (S)

    Det skadar inte att nämna diagnoser när det är lätt för föräldrar att vara hemmablinda eller inte insatta. Hellre att någon funderar ett extra varv om det är en möjlighet än inte.

  • Anonym (S)
    jwrga skrev 2019-01-12 21:44:39 följande:

    Men alltså va? Jag har inte läst allt nu, men diagnoser för att en 13-årig kille inte självmant duschar eller gör läxorna och bråkar med sin pappa och syskon? Låter helt normalt för mig. En 13-åring är ju otroligt omogen och det händer så mycket i deras liv och utveckling. Fokusera på det som funkar och uppmärksamma positivt när han tar egna initiativ till något. I övrigt hade jag varit glad över att det fungerade så bra som det ändå verkar göra. 


    Ja för vi har ju verkligen satt diagnoser...Nej, föreslagit att det kan vara så och att det kan vara bra att vara uppmärksam. Hoppas verkligen inte att så är fallet men det där att vara hemmablind och tro att ens tonåring bara är lat/ouppmärksam/etc när det egentligen handlade om riktiga problem är vi många som fått erfara. Som varit tonåringen. Inte kul att bli utskälld för sånt man inte fixar, att inte få ihop vardagen :)


    Det som får mig att fundera mest är det där att killen inte gjorde ett skvatt på en vecka, inte ens intresset. Men det är bara att stötta vidare och samtidigt försöka styra över så killen får ta mer ansvar.

  • Anonym (S)

    Att stötta ett barn i situationer som denne inte kan hantera ser jag inte som curling.

  • Anonym (S)

    När man har varit den där tonåringen som utåt sätt fungerade och har haft vänner som bränt ut sig i skolålder. Ja... då nämner man det i en sånhär tråd. Det är inte att killen behöver lite uppmaningar, stör sig på syskon utan exemplet där han inte fick stöd på en vecka och inte fixade något alls. Plus lite av det andra givetvis men allt som det syftar på är att han behöver förbättra sig rejält och fungerar det inte så får man fundera mer i andra banor. ADD kan vara vara rätt osynligt som exempel, inget man tänker på.


    jwrga skrev 2019-01-13 17:35:08 följande:
    Jag har aldrig sagt att det satts någon diagnos, men att prata om autism för att någon beter sig som ungefär alla 13-åriga killar jag stött på (om inte bättre för det är inte alla som gör allt man ber dem om eller sköter skolan strålande) känns väldigt överdrivet.

    Bråka med syskon gör de flesta och det är faktiskt vanligt att behöva tjata på tonårskillar för att de ska duscha. Eller tjata för att de ska göra något överhuvudtaget. Även om man har ett intresse så kan man ibland tycka det är skönt att "glömma" det.

    Vardagen, skolan och träningen verkar ju fungera jättebra och pojken verkar må bra. Låter som en helt vanlig tonåring och helt vanliga utmaningar som man möter som tonårsförälder.
Svar på tråden Osjälvständig 13-åring