När är det försent att plugga på hög/uni

Tror inte man riktigt vet vad man vill jobba med när man är.sådär 18 ändå. Bättre att vänta lite med det. En del ksndke vet det. Men inte alla.

Jag är 30+, programmet jag läser har cirka 25 studenter, de allra flesta av dessa är också 30+. Så jag skulle inte tro att det är någon brådska.

Men tips är att välja något som du vill göra och som ger jobb, det är lite sorgligt att endast gå efter hög lön.

Det är jobbigt när hela ens släkt och familj jobbar som civilingenjörer eller överläkare och jag har andra ambitioner i livet, min egna familj och släkt ser ner på mig...

Nej, äldsta jag vet som läst på universitetet var vår veterinär, han började läsa då han var 50. Det var hans högsta önskan - sökte många år innan han kom in.
När jag lärde känna honom var han närmare 65 men skulle fortsätta jobba vidare då det var det bästa han någonsin gjort.
Ytterst inspirerande historia!

Det är "aldrig" för sent!

Känns väldigt omoget och verklighetsfrånvänt att ens tänka tanken på att det är försent att plugga i din situation.

Har väldigt stor tryck av familj och släktingar som jobbar som civilingenjör (chefer) och överläkare som berättar att det är oklokt av mig som inte sökte på en gång, bara för att dem gjorde det

Håller med.

Ja men du har ju egen vilja. Sköt i vad dom säger. Plugga inte något du inte vill egebtligen. Du kommer bara ångra dig isåfall säkert.

Du kan ju upplysa dom om att lite livserfarenhet och arbetserfarenhet bara är positivt att ha innan man börjar plugga. Du ska jobba till ca 65 år. Då borde du rimligtvis själv kunna räkna ut att du har många år på dig att börja plugga?

I Sverige är studenter på högskola generellt sett äldre än i de flesta andra länder så om de pluggade utomlands kan deras åsikter bero på det. Förklara att många är äldre i Sverige ich ofta jobbar eller reser innan de blrjar plugga på högskola.

Hejsan TS. Jag började plugga till läkare som 25 åring. Blev färdig som 32-åring. Håller på med min specialisering först nu.
Jag var yngst i min klass när jag började. Ta de lugnt. Inge brådska. Om du har tänkt dig jobba med människor är livserfarenhet en fördel. Och oavsett vad, välj när du är någorlunda säker. Testa runt lite. Det gjorde jag. Gick både på folkis och komvux, tog diplomkurser och lite universitet, jobbade med det ena och andra före jag landade i detta här.

och med först nu menar jag att det gått ytterligare 5 år före jag började specialisera mig. Överläkare blir man så småningom ändå om man vill. Jobb som jobb. Det är roligt att testa olika områden oavsett vilket plugg man hamnar i. Alldeles för lätt att snöa in sig på något och sedan tröttna...
eller iaf för min del.

Det är kanske någonstans på den vägen som ditt livs största lärdomar kommer att vara. Att knoppa av från vad andra förväntar sig. De vill slippa skämmas för att du är annorlunda, så sluta tro att de helhjärtat vill att du ska bli ingenjör. De vill att du ska bli som DEM för att bekräfta deras världsbild. Många var säkert i din sits i samma ålder men vågade inte sticka ut. Och nu tycker de att det är för sent, precis som du gör. De avundas dig men vågar knappt erkänna det för sig själva.

När du känner att du måste rusa, ha mod att stå still ett tag och känn efter vad som är viktigt för dig innerst inne.

Hej. Jag tog studenten 2016 och har fortfarande inte börjat plugga på högskola eller universitet fast jag har tänkt mig att jag ska börja göra det nån gång så småningom, så det är inte alla som börjar plugga på hög/uni direkt efter gymnasiet utan det kan vara helt okej att vänta istället för att stressa.

Men jag förstår din känsla och visst kan jag känna ungefär samma ibland! - typ att åren går, att man inte gör nåt vettigt med sitt liv, att man är lat och oengagerad, att man snart är för gammal för att studera osv osv osv...sen tror jag dessutom att det kan vara svårt att föreställa sig hur långt ett liv faktiskt är när man fortfarande rätt ung och ju nästan precis blivit vuxen, tycker iaf för min del att det kan kännas som att man snart ?levt färdigt? och måste skynda sig för att hinna saker, komma nånstans i livet osv. Fast det flesta jag har pratat med har sagt att man likagärna kan börja plugga när man är 30+ typ så jag får väl anta att det är så, haha ;)

Snart levt färdigt två år efter studenten? Men vilken värld lever ni i folk? Är ni såna som jämställer 40-åringar med graven också? Ni kommer skratta åt er själva om 10 år och verkligen förstå hur unga och naiva ni var.

Haha nej, jag tänker mig inte 40-åringar som speciellt jättelastgamla egentligen. Tror väl mer det helt enkelt handlar om att det ibland känns så svårt att föreställa sig hur mycket man faktiskt hinner göra under alla de år som är kvar dit, fast att man egentligen vet att man ju har näst intill samma tid som halva ens liv kvar dit (och då fortfarande inte ens är supergammal), känns det ändå svårt att tänka sig. Och sen därefter också svårt att riktigt tänka sig hur lång tid man troligtvis/förhoppningsvis har kvar att leva även efter att man passerat 40. Kan dessutom tycka att det känns lite läskigt ibland nästan, att tänka på och försöka föreställa hur långt tid jag ?antagligen? har kvar att leva, ovissheten i det hela skrämmer mig liksom på nåt vis...Nånstans innerst inne vet man nog att det är så

haha. tyckte 40 var jättegammalt när jag var 18. Det är inte så konstigt egentligen. Det är ju först när man blir äldre som man får perspektiv.
Som tonåring hade jag en lång lista med saker jag skulle hinna med före jag blev 40.
Man blir äldre, vidgar vyerna, inser att tiden är relativ. Det är så det är.

Jo men haha precis, var ju lite detta jag oxå var inte på! ;D Är väl exakt så det är, antar jag...x)

Haha, jag läste på universitet med tre kvinnor som var över 50år gamla. Fungerade hur bra som helst för dem! Sluta känna dig stressad.