Narcissist silent treatment?
Hur får man en narcissist som kör silent treatment att kommunicera med en igen? Tyvärr måste jag göra detta. Men svaren är bara väldigt korta alt att hen inte alls svarar. Hur kan jag göra? Vad funkar?
Hur får man en narcissist som kör silent treatment att kommunicera med en igen? Tyvärr måste jag göra detta. Men svaren är bara väldigt korta alt att hen inte alls svarar. Hur kan jag göra? Vad funkar?
Personen ifråga har aldrig sagt att denne inte vill prata/kommunicera. Det är något du hittat på.
Om jag inte velat prata med någon hade jag tvärtemot denna person sagt det och stått fast vid det. Inte ena dagen inte ens hälsat och drygat, andra dagen svarat nåt kort på messenger, nästa dag inte ens öppna det jag skrev på messenger för att tredje dagen gå på med full charm... men det är ju jag det. Du kanske gör annorlunda?
Jag hatar med sånt. Men jag har lärt mig att det är så folk gör om de inte vill prata iallafall. För de vågar inte säga det rätt ut.
Tack snälla för riktigt bra tips. Du är en av få dessutom som förstod frågan utan att avkräva hela historien bakom. Återigen stort tack
OK, då får du berätta mer om du vill ha bättre svar.
Summa summarum, du har ett problem. Du ber om hjälp men vägrar svara på frågor. Då får du fortsätta ha detta problem.
Jag tycker signaturen Elin är hur tydlig som helst i sin frågeställning. Så svara henne på frågan eller låt bli.
Det är rent fascinerande hur folk i tråden sitter som svultna hyenor och bara kräver att ts ska berätta ingående om bakgrunden till frågeställningen. Trots att hon varit tydlig redan från början med att hon inte ville göra just detta. Respekterar folk det? Oh nej, för alla måste ju bara få veta!! Och får ni inte veta så hittar ni på en massa egna varianter på bakgrundshistoria (som ni sedan anklagar ts för. Hur KAN hon göra vad-det-nu-är-ni-har-hittat-på-den-här-gången?!).
Helt jävla otroligt.
Till Elin vill jag bara säga att det är bra att du håller på din integritet. Alla behöver inte veta allt.
Hon beskrev väl inte autism?
En person med autism är inte alls som hen beskriver.
En autistisk person är som sådan: (med reservation för egna tolkningar och upplevelser)
- Kan ha svårt att sätta ord på känslor, och inte vet vad denne eller andra känner
- Kan ha svårt att tolka olika situationer, kan överanalysera och komma fram till någon slutsats som inte alls är förenligt med det budskap som var tänkt att förmedlas
- Kan iochmed sin svårighet att tolka situationer bete sig socialt awkward och inte veta vad som enligt normen är ett beteende som skulle passa in i situationen
- Kan säga saker som betraktas som elaka, för att personen inte förstår att det är elakt, utan menar det på ett annat sätt
- Kan vara impulsiva, både med handlingar och uttalanden. Eftersom det kan vara svårt att tänka på flera saker samtidigt, så kan det vara svårt att tänka i flera seg. Och personen kan även ha problem med att förstå hur ett uttalande tolkas av andra
- Har oftast (eller nästan alltid) ett specialintresse som denne är djupt engagerad i och med lätthet kan rabbla fakta eller svara på frågor om. T.ex. båtar, bilar eller hästar.
- Kan ha svårt att tolka ansiktsuttryck och veta hur den ska förhålla sig till starka känslor hos personer. Om någon t.ex.är ledsen så kanske personen går därifrån eller ger en bitchslap. Det beror på om personen har fått influenser ifrån filmer eller tv-serier.
- De kan applicerar beteenden de ser på sig själva, utan att veta om de är positiva eller negativa. Eller inte veta hur omvärlden reagerar. Om en autistisk person t.ex. ser våldsamma filmer utan att förstå att det som händer är fel, så kan personen bli våldsam i liknande situationer som de i scenerna i filmen.
Jag säger inte att personer med autistiska drag har lättare att begå våldsbrott, för så är det inte. Alla kan bli snedvridna i psyket av att bli influerade av spel, filmer och liknande.
- De kan upplevas som empatilösa, det är de inte. De vet som sagt bara inte vad normen säger i en viss situation.
- De kan vara känsliga för sömmar, lappar på kläder, dofter, ljud, vissa färger.
- Är oftast väldigt korrekta i sitt talande och när de uttrycket sig i skrift. Använder ofta svåra termer i vardagen och har många ord i sitt aktiva vokabulär.
- De kan så att säga köra över folk med rättelser och det kan upplevas som att de hackar på folk när de egentligen bara vill ha korrekthet.
- Det är vanligt att de tar saker bokstavligt. Om någon säger ?vi hoppar över kaffet idag? så kan personen bokstavligen hoppa över kaffet
- De kan ha svårt att hålla många bollar i luften samtidigt, det är helt enkelt svårt att tänka på flera olika saker.
- De behöver ofta tydliga och målande instruktioner om de ska utföra något, de kanske behöver att man målar en bild för de eller skriver upp en instruktion. Här har många dey jobbigt i skolan, när de får otudliga uppgifter, dey är enklare om de får konkreta frågor att svara på eller att det är uppstolpat vad de ska göra.
- Eftersom det sociala samspelet är svårt så har de oftast få vänner, de lägger också oftast vikt vid att ha riktiga vänner. De kan också ha svårt att skaffa en partner. Faktum är att många personer med autism lever ensamma hela livet.
- Kan ha svårt att hålla en konversation, och tillföra saker till samtalet. Om det inte handlar om deras intresse förstås, då de kan prata länge om just det som intresserar de.
Nu har jag stolpat upp mycket som kännetecknar en person med högfungerande autism.
Jag har flera vänner, och även familjemedlemmar med autism och asperger så jag vet vad jag pratar om. Har även själv blivit diagnosticerad med Atypisk Autism. Är väl insatt i ämnet.
Tycker du var felaktigt ute med din slutsats om att hon beskrev en autistisk person.
Autistiska personer kan, likt en narcissist, som jag skrivit omedvetet behandla människor illa utan att veta konsekvenserna. Men detta innebär inte att alla autistiska personer är känslolösa och bara tänker på sig själva.
Vad är dina erfarenheter av autism? Har du några belägg för vad du skrev? Eller ville du bara starta en diskussion?
En narcissist ger sällan upp och är för stolt för att erkänna ett fel. Fråga dig själv om det är värt det, att krypa på dina bara knän och skada din självbild bara för att prata och kanske ändå inte nå dit du vill. Nej ignorera och behåll lite egenvärde.
Det är liksom hela poängen att du ska kräla efter och dyrka personen. Jag skulle ge tillbaka med samma mynt!
Tänk om tänk rätt, gå inte igång på psykiska spel.
Ja absolut, de väntar på att du ska tigga och be, kan du klippa så klipp! Har du barn med honom så hamnar saken i ett annat läge, men det går faktiskt att köra sitt eget race bredvid dem även i en sådan situation (har själv varit djupt nere och granskat de dyiga mörka vattnen i silent treatment träsket ...)
Oj vad mycket irrelevanta ickesvar du fått! Många som inte kan hålla sig om topic.
Det är INTE lätt att samarbeta med en narcissist utan att själv ta skada. Jag hade en kollega med den diagnosen (en läkare som sagt att hon har det). Jag var ju tvungen att samarbeta men har nu bytt jobb pga detta. De råd jag fått av en till mig anhörig psykiater är att själv alltid vara saklig och kortfattad. Aldrig låta mig dras in i drama eller försöka förklara mig när jag anklagas för orimligheter. Liksom distansera mig.
Det jag själv märkte fungerade när hon höll på med silent treatment var att göra henne "svartsjuk" genom att visa hur roligt jag hade med andra kollegor. Då skulle hon visa att hon minsann också var rolig att vara med.
En annan sak som fungerade var att berömma henne för allt möjligt.
I längden orkar man dock inte hålla på så. Det går åt massa energi man behöver ägna åt själva jobbet och man mår inte bra av att hela tiden med alla medel försöka hålla någon på gott humör. Jag bytte jobb och kan nu se på håll hur hon ställer till det med sina nuvarande kollegor.
Oj vad mycket irrelevanta ickesvar du fått! Många som inte kan hålla sig om topic.
Det är INTE lätt att samarbeta med en narcissist utan att själv ta skada. Jag hade en kollega med den diagnosen (en läkare som sagt att hon har det). Jag var ju tvungen att samarbeta men har nu bytt jobb pga detta. De råd jag fått av en till mig anhörig psykiater är att själv alltid vara saklig och kortfattad. Aldrig låta mig dras in i drama eller försöka förklara mig när jag anklagas för orimligheter. Liksom distansera mig.
Det jag själv märkte fungerade när hon höll på med silent treatment var att göra henne "svartsjuk" genom att visa hur roligt jag hade med andra kollegor. Då skulle hon visa att hon minsann också var rolig att vara med.
En annan sak som fungerade var att berömma henne för allt möjligt.
I längden orkar man dock inte hålla på så. Det går åt massa energi man behöver ägna åt själva jobbet och man mår inte bra av att hela tiden med alla medel försöka hålla någon på gott humör. Jag bytte jobb och kan nu se på håll hur hon ställer till det med sina nuvarande kollegor.
Det låter märkligt att hon varit hos en läkare och fått diagnosen, man läser så ofta att narcissister sällan eller aldrig söker hjälp för hur de mår. Narcissismen består väl i grund och botten av uppfattningen av perfektion, ofelbar och lite bättre än alla andra(?). Men hon kanske sökte för någon annan åkomma, depression eller något och så kom de in på ämnet.
Min upplevelse av silent treatment med en nspare (ja, en gissning då att det var det men han uppfyller alla kriterier man läser om), min exman är en annan, han skulle inte ha närmat sig mig även om det gällde liv och död, barn eller gamla, bestraffningen gällde tills jag kom krypande, ingen annan "utväg" fanns. Han älskade det maktspelet, kom krypande och be om nåd - eller ingen kontakt.