Anonym (inte ovanligt) skrev 2019-01-16 13:10:36 följande:
Nu har jag egentligen inte svaret på din fråga....
Men ville bara påpeka att liknande känslor kan man få även om man är biologiskt barn i en familj, men förstår att det känns värre när man inte är deras biologiska barn eller syskon.
Har du provat att prata med någon i familjen om hur du känner dig?
Tror dock inte du behöver oroa dig, säger de att de älskar dig, även om de bara säger det ibland, så gör de nog det! Men de kanske inte vill tvinga sig på dig heller...
Jag har testat prata med dom vid olika tillfällen men tycker det fortfarande är så mixade signaler.
Som tex en gång pratade de om att jag borde ha barn. Sen skämtade de om att de skulle vara för unga för att bli kallad mormor/morfar och att mitt framtida barn redan har en morfar (min pappa). Det är egentligen inte en så stor sak med blev ledsen.
På första familjesemester åkte de när jag inte kunde ta ledigt. Dom kunde planerat semestern bättre men gjorde det inte. Blev även då mycket ledsen för kände mig utanför.
Ibland förklarar de för andra människor att jag är bonusdotter och andra gånger att de varit kontaktfamilj åt mig bara..
