Min tonåring pratar inte med mej

Du ser till att ni har tid tillsammans och att ni gör saker tillsammans. Viktigast är att ni har en möjlighet att prata när ni är tillsammans, men det är även bra att ni delar upplevelser som ni sedan eventuellt kan prata om. Bilen är ett bra ställe att prata på, man sitter tillsammans men inte så konfrontativt rakt mittemot varandra. Så ta alla chanser att skjutsa henne. Sitt på hennes sängkant någon minut på kvällen och morgonen. Massor av föräldrar nattar sina små barn och förlorar någonstans på vägen denna ypperliga vana att knyta an vid slutet av dagen.
Jag tror att du gör rätt i att ge henne utrymme och tid om du känner att det är det hon behöver. Men tror du hon skulle klara av lite mer krav från din sida på att behandla dig med respekt? Att hälsa på varandra och svara på tilltal - är det något du skulle kunna kräva utan att hon mår sämre? 
Kan ni skriva en journal ihop? Jag vill inte säga dagbok, för det låter för personligt, men någon alternativ kommunikationsväg för känslor. Kanske en tacksamhetsdagbok? Eller att ni skriver en helt påhittad historia ihop.
Kan ni måla ihop? Eller göra något annat konstnärligt. Något som just ni två delar.

I min värld så är det förälderns ansvar att upprätthålla kontakten och anknytningen. Dvs jag tycker att vi som föräldrar måste vara aktiva att se till att bandet finns. (Obs jag säger inte alls att du inte har en stark och fin anknytning till din dotter utan att vi måste kämpa för att upprätthålla det bandet). När barn känner sig utanför och missförstådda så måste vi aktivt hjälpa dem. Vara lite pushig och "på", för det är så otroligt ensamt och svårt att känna sig utanför och missförstådd. Men du känner givetvis din dotter bäst och vet hur på du kan vara.
Lycka till och hoppas att hon mår bättre snart.

Det är svårt att vara ensam och känna sig isolerad. Tur för henne att hon har en mamma som stöttar och hjälper henne. Har du testat att skriva in henne på fritidsaktiviteter? För att ge henne andra sociala grupper och ge lite perspektiv på att den sociala världen skolan inte är så fruktansvärt viktig. Vissa aktiviteter har kanske större förutsättningar för att fungera bra, som scouterna, kampsporter och att spela i en orkester, men vilken gruppaktivitet som helst som hon gillar (eller kan bli mutad att delta i).
Ett annat alternativ är djur. Visst är det "bättre" att ha mänskliga relationer, men djur kan också ge otroligt mycket. Att skaffa hund eller andra husdjur är i och för sig ett stort åtagande för hela familjen, men kanske finns det någon hund i er bekantskapskrets som hon kan få låna för att träna eller ta på promenader? Eller rida på ridskola? Så hon kan träna på att ha en relation och kontakt på lite enklare nivå och finslipa sina färdigheter.