Jag njuter inte av sex. Tips?

Kan tillägga att han HAR verbalt uttryckt vid flera tillfällen att han vill ge mig njutning så förutsatt att han inte blåljuger så kan jag väl kanske dra slutsatsen att han helt enkelt inte tänker på det i stunden eller något. Han har sagt att han inte vill vara en "typisk kille" som bara tänker på sig själv, att det är självklart i ett förhållande att man ska göra saker för varandra (som svar när jag uttryckt uppgivenhet och sagt att jag lika gärna kan göra det själv), och ibland i sammanhang när han faktiskt har gjort något för mig. Bland annat för ett par veckor sedan hade vi en väldigt mysig lång stund tillsammans då han faktiskt fokuserade enbart på mig på ett väldigt sensuellt sätt. Han tog av mina kläder och täckte mina ögon och lät mig sedan ligga i sängen medan han smekte och kysste mig överallt under en lång tid vilket var både mysigt och upphetsande. (Hade kunnat vara ett bra tillfälle att kanske ta vara på och ha sex som möjligtvis hade kunnat vara mer njutbart men samtidigt uppskattar jag att han faktiskt gav mig all uppmärksamhet) Efteråt höll han om mig och kysste mig och viskade att han vill att jag ska uppleva så mycket njutning som möjligt med honom. Låter alltså som att han i teorin vill att jag också ska få njuta, verkar bara komma något emellan som gör att det sällan blir något i praktiken.

Försöker absolut att jobba på såväl självkänslan som styrkan att be om saker! Det känns bra att pojkvännen, de gånger vi pratat om detta, väldigt tydligt har uppmuntrat mig till att be om saker. Det hjälper att veta att han VILL att jag gör det. Han ger mig också massor av komplimanger hela tiden och uttrycker iver över att titta på mig vilket gör mig glad och stärker min självkänsla. Ändå sitter det hjärnspöken och säger att han bara gör det för att vara snäll. I synnerhet har jag problem med att jag finner könsorgan oattraktiva i allmänhet och kvinnliga könsorgan i synnerhet, bara en massa hudflikar och grejer! Det är framför allt det som får mig att känna mig äcklig trots att min pojkvän till och med gett mig komplimanger för det också flera gånger, jag kan helt enkelt inte begripa hur någon skulle kunna se ett kvinnligt könsorgan som attraktivt! Vilket jag tror är en av de största orsakerna att jag absolut inte är bekväm med att be om oralsex trots att han uppmuntrat till det. Han har flera gånger uttryckt hur hett det vore att vakna upp till att jag sitter på hans ansikte eller att jag drar ned hans huvud mellan benen och beordrar honom att jobba, men jag skulle känna mig alldeles vidrig om jag gjorde det! (Förstnämnda scenariot vore tänkbart om jag kunde jobba upp självkänslan, men det sistnämnda vet jag inte om jag någonsin skulle ens vilja då jag finner det väldigt avtändande att göra något som känns som att jag tvingar honom, även om det bara är på lek)

Jag skulle våga påstå att jag ÄR ganska påläst och ärligt talat bidrar det till frustrationen för jag trodde att min kunskap skulle hjälpa. Jag har alltid varit den som med hästlängder vetat mest om sexualitet bland mina jämnåriga, redan i mycket unga år, och lärt ut en massa fakta till mina vänner och dylikt. Hade väntat mig att bristen på praktisk erfarenhet inte skulle vara ett alltför stort problem tack vare min teoretiska kunskap så det känns jättejobbigt att jag ÄNDÅ inte kan få till det! Angående att applicera erfarenheter från onani till partnersex så känns det ganska svårt, det är så pass annorlunda att jag inte riktigt vet hur jag ska dra nytta av den kunskapen. Förstår inte varför min egen penetrering känns så fantastisk medan hans knappt känns alls - bristen på förspel bidrar absolut men tror inte att det är den enda faktorn. Måste ju ha något att göra med vinkel och stimulansområde och så men jag kan inte identifiera exakt vad det är och hur jag ska bära mig åt för att det ska fungera med en partner.

Att "turas om" tycker jag låter som en bra idé! Vi borde ägna mer tid åt sexuellt umgänge i andra former än samlag. Lesbiska kvinnor har ju i genomsnitt mycket bättre sex än kvinnor som har sex med män och jag skulle gissa att det i stor utsträckning beror på att mycket lesbiskt sex handlar om att en person stimuleras åt gången. Givetvis ska det inte försumma samlag men det kan vara ett komplement! I synnerhet när man fortfarande jobbar på att hitta vad som fungerar.

Har faktiskt funnits två situationer av den typen. Den som jag beskrev i inlägget ledde till att han tog på mig ett tag (vilket faktiskt kändes rätt skönt) och sedan uppmuntrade mig att ta på mig själv, han försökte fortsätta samtidigt som jag gjorde det men han kom mest bara i vägen så jag flyttade på hans hand och avslutade själv. Det andra tillfället som var lite liknande ledde inte till någonting alls utan jag fick bara vad som kändes som väldigt långt (och väldigt bra!) förspel och sedan inget mer. Iofs var det mysigt, men lite frustrerande, i synnerhet då jag redan var besvärad av att jag aldrig får tillräckligt med förspel när vi faktiskt har sex så då känns det frustrerande att få det när det INTE leder till något! När jag säger "efteråt" menar jag helt enkelt efter att det avslutats.

Väljer och väljer, jag kan väl ha en åsikt? ;P Tycker inte att jag "väljer" det mer än man "väljer" sin favoritfärg. Fötter är inte särskilt trevliga heller och jag skulle helst inte slicka min pojkväns fötter då det känns lite äckligt - om han bad om det skulle jag göra det, men jag skulle inte alls gilla det, och det är lite så jag oroar mig att han också skulle känna om jag bad honom göra vissa saker. Står inte ut med tanken på att han kanske skulle ställa upp på något för min skull för att vara snäll men i hemlighet äcklas av det...

Att vi har samma möjligheter som lesbiska och kan göra samma saker var ju precis det jag sa! Jag skrev att ja, det låter som en bra idé att göra sexuella saker utöver samlag och att EFTERSOM det nog är vad som gör att det fungerar bra för lesbiska par så lär det även fungera för oss. Sedan VILL jag också ha samlag (och njuta av det) men det ena utesluter ju inte det andra ;) De här andra sakerna kan vara tillägg snarare än ersättningar.

Minns inte exakt, jag tror att han tittade på och typ smekte mina ben eller något. Vet inte riktigt vad han hade kunnat göra utan att hamna i vägen... Egentligen hade jag väl helst sett att han fortsatt och slutfört utan att lämna över ansvaret till mig (men to be fair så hade han ju för avsikt att fortsätta hjälpa till och det var jag som fick honom att sluta när jag försökte göra min grej och han bara var i vägen). Utöver det vore det nog rätt trevligt om han fokuserade på andra erogena zoner för att höja njutningen men vet inte om det skulle bli svårt och han skulle hamna i vägen på andra sätt.

Med "något" menar jag sexuell stimulering av den typ som ger sexuell njutning och kan leda till orgasm. Vid detta tillfälle tror jag att jag hade trosorna kvar hela tiden, så... Vilken typ av stimulering som helst hade varit bra, oavsett om det var händer, oral eller samlag. Kändes nästan som ett slöseri på en sådan upphetsning att inte göra något av det liksom, även om upplevelsen i sig ändå var trevlig. Jag skulle absolut säga att jag visade hur upphetsande det var, genom tung andning och flämtningar och små ljud medan han gjorde det. Gjorde inte mer för att han slutade. Han gillar verkligen "teasing" och brukar göra små upphetsande saker flera gånger per dag så jag antar att detta var en "större" version av samma sak. När han gör de sakerna brukar jag ofta gny lite när han sliter sig bort och han fnittrar nöjt och lite roat åt hur upphetsad jag är. Jag gillar också det där så jag vill inte att han slutar, men det skulle bli betydligt roligare om jag faktiskt fick ut något av det också. Det registrerar nog inte riktigt i hans huvud hur frustrerande det kan bli för mig eftersom han själv alltid får sin njutning i slutändan.

Det är ett lite mer djuprotat psykologiskt problem än att jag bara kan säga "jaha men gud vad bra att du tycker att jag är attraktiv, nu är all min osäkerhet som bortblåst!" Så enkelt är det inte, det är som att säga till en person med depression att "bara muntra upp sig." Jag bryr mig om hans åsikt, men min hjärna låter mig inte tro på att det han säger verkligen är hans åsikt utan det känns som att han bara säger saker för att vara snäll. Sedan att jag inte behöver interagera med några kvinnliga könsorgan är irrelevant för problemet är ju att jag inte vill att HAN känner så. Jag känner mig som att jag är besvärlig och äcklig, verkar inte kunna bli av med den känslan och det ger mig mycket ångest.

Jag menar bokstavligen att fysiskt vara i vägen, inget om min "inställning" till hans närhet. Det försvårar ju bara situationen om det uppstår fysiska hinder?? Menar då exempelvis att hans hand kommer i vägen för mina rörelser så att jag inte kan få någon njutning. Detta är för övrigt orsaken till att jag inte kan använda onani under samlag för att hjälpa till (visserligen skulle jag helst inte vilja det ändå, som jag tidigare nämnt i tråden, pga att det känns meningslöst om jag i slutändan bara onanerar istället för att få någon njutning av honom, men det är lite off topic), för han är helt enkelt i vägen för att jag ska kunna göra det. För att vara helt tydlig menar jag då alltså att vaginal penetrering fysiskt hindrar mig från att stimulera klitoris med fingrarna. Det går inte. Handlar inte om min inställning.

Grejen med att jag tycker att det är äckligt är att det får mig att inte klara av att be om det själv. Känns ungefär som att be honom äta en hundskit. Lite mer okay om han åtminstone gör det på eget initiativ, fast till och med då känns det jobbigt och jag säger instinktivt "du behöver inte göra det där..." för jag vill inte att han ska känna något tvång. Eller om han frågar först om jag vill att han gör något så är mitt svar alltid "bara om du vill" - för jag vill verkligen bara om han själv vill.

Förstår inte varför du insisterar om att det är en negativ inställning när jag säger att det är fysiskt. Ställning spelar ingen roll, han är i vägen. Själva penetreringen är vad som stör. Slidan ligger som bekant väldigt nära klitoris och när en penis (eller hand) är där så kan jag helt enkelt inte komma åt på ett bra sätt. Detsamma gällde alltså situationen med handen, det han gjorde då var just penetrering och han kom då i vägen för mina rörelser. Kan tänka mig att om han hade ansiktet så pass nära att han kan slicka så skulle även det komma i vägen och jag skulle i princip slå honom på näsan :P Jag får inte tillräckligt med spelrum där nere för att göra ett bra jobb om penetrering sker samtidigt, helt enkelt.

Skulle inte kalla det att "klaga" utan snarare att jag blev besviken. Jag lyssnar på honom, jag har bara svårt att genuint tro på honom. Det är ju "sätt sak att säga" till sin partner så han skulle för all del kunna göra det bara för att vara snäll. Detta är ett stort problem för mig i andra situationer med, till exempel så har jag alltid en känsla i bakhuvudet att inte ens mina bästa vänner gillar mig (även om vi har varit väldigt nära i många år och jag har ingen riktig orsak att tro det) utan att de bara hänger med mig för att det vore elakt att dissa mig. Jag initierar sällan konversationer med dem och frågar sällan om de vill umgås för jag känner att jag är till besvär, att de inte vill, att de kommer hänga med bara för att vara snälla. Handlar inte om att jag är tjurig utan jag har verkligen problem.

Förstår att det inte är kul för honom att höra en sådan kommentar, men samtidigt måste jag ju vara ärlig, eller? För det mesta undviker jag helt att säga något just för att jag inte vill såra honom och det blir tyvärr knappast bättre då. Jag tog bort hans händer vid ett enda specifikt tillfälle för att han hindrade mig från att göra något. Huruvida jag förmedlat en negativ bild av oralsex vet jag inte, det enda jag egentligen sagt om det är att han inte behöver göra det om han inte vill.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag är arg på mig själv för att jag verkar vara så jäkla inkompetent. Det känns som att jag borde ha listat ut det nu men jag verkar i princip inte ha gjort några framsteg och det är enormt frustrerande. Jag hade inte väntat mig att det skulle vara såhär svårt, och genom hela mitt liv har jag haft lätt för att lära mig saker, så att ha såhär stora problem är främmande och gör mig mycket stressad. Jag förstår att det är svårt för honom, och jag lägger en övervägande del av skulden på mig själv, det är inte som att jag sitter här och gnäller på HONOM utan poängen med hela tråden var ju att få hjälp med vad JAG kan göra för jag känner att det är JAG som gör fel.