Vill inte ha en kurd inblandad i min familj!

Eh, du menar att de enda lägenheterna som finns i respektive stad är i ghettona? Märkligt att inte fler svenskar bor i dem då; det är ju inte direkt varje svensk som kan slanta upp för en bostadsrätt eller villa.

Ja, men vad bra att den kurdiska kvinnan har mitt ex som hennes väg ut - du har precis befäst att hon vill åt honom för ekonomiska fördelar...

Mina barn umgås inte med invandrare. Inte pga mig eller deras far (han har ju inte heller varit positiv till invandrare innan han började ligga med en) utan för att de inte har något gemensamt med dem.

Bröderna är intrasslade i hennes liv på alla sätt, gör dig inte naiv. De tycker till om vad hon gör - så gissa själv; vad kommer de ha för inflytande? Byter hon bort dem nu mot mitt ex åsikter? Skulle inte tro det va.

Mitt ex har inga planer på att bli sambo än, de har träffats 6 veckor. Hade han varit på väg att flytta ihop kan man ju undra vad hans omdöme var, oavsett ursprung på kvinnan. Skärp dig.

Japp, och på det valet kommer han förlora sina ungar. De har under helgen uttryckt att de vill bo mer hos mig, pga detta. Utan att jag sagt ett ord, för jag har inte talat med dem om detta.

Så ja; hans val, hans förlust.

Mina barn går på en invandrartät skola - den som är känd i kommunen som den där "alla" invandrare går. Jag och mitt ex hade så klart valet att söka en annan skola till dem (man får ju söka vilken skola man vill) men det valde vi att inte göra. Vi tyckte då att det hade vissa fördelar för dem att gå där, vi var helt för att de skulle lära sig mer om andra kulturer då de tidigare gått i en väldigt "svensk" skola.

Men det har varit stora problem överlag i den skolan som till stor del - enligt lärarna - berott på integrationsproblem och grupperingar. Våra barn har inte fått en positiv syn på invandrare utifrån detta, de var mer positiva innan de började. De umgås inte med dessa invandrarbarn då det faktiskt varit väldigt mycket stök och bråk runt dem. Ett känt problem i kommunen.

Nej, jag vill inte att mina barn ska förlora sin pappa. Han är en bra pappa till 90%, och jag tror inte barn ska växa upp med en förälder. Men våra barn är oroliga nu på grund av sina erfarenheter från skolan - inte pga något jag (eller deras pappa) sagt. De har själva lyft detta sedan deras pappa berättade. Självklart förstår jag att om något är ett problem i deras vardag - dvs skolan - så blir de kanske inte överlyckliga över att pappa blivit ihop med en kvinna som kommer från en sådan kultur. Det enda jag sagt till barnen är "vi får se hur det blir och känns något fel pratar ni med mig". 

Nu får ni PK-människor dividera på själva då jag inte ids "försvara" att jag önskar mina svenska barn en uppväxt med svensk kultur. Det är komiskt faktiskt; när det gäller invandrarna sägs det att det är så viktigt att de ska få behålla sin kultur här i Sverige. De får modersmålsundervisning osv - men svenska barn ska vara öppna för ALLT; inklusive kulturer som begränsar flickors frihet, tvångsgifter bort unga kvinnor, där HEDER är det viktigaste... Jo tjena. 

Nå, det tog i alla fall slut för drygt en månad sedan - det var tydligen inte så otroligt lätt och smidigt att vara ihop med en kurd i alla fall visade det sig. 

Nej, det är sant att alla inte är lika. Jag kan dock inte undgå att påverkas av det jag själv upplevt i praktiken.

För 10-15 år sedan var jag betydligt mer "invandrarvänlig". Jag var ofta den som satt och hävdade bland vänner precis det du säger, men sedan har jag stött på problematik som förändrat mitt sätt att se. Kurdiska kollegor på olika arbetsplatser som vägrat anpassa sig efter gällande regler, kommit och gått som de velat, skapat drama och betett sig illa. En av dem hade jag känt en vecka när hon blev jättearg på mig för att jag inte bad min (dåvarande) man att fixa jobb åt hennes son - mitt ex hade inga sådana befogenheter på sitt jobb, men det tyckte hon att han skulle göra. 

Också som sagt problemen i skolan. Lärare som säger rakt ut att de har stora problem med dessa barn (av olika ursprung). Det kastas smällare i klassrummen, knuffas, skriks och slagsmål förekommer med jämna mellanrum. Hur skulle jag inte påverkas av detta, det är ju vad jag ser. 

Exet har nu medgett att det var inte så djäkla lätt. Det var krav som hon först hävdade att hon inte skulle ställa, men sedan krävde ändå. Dramatik och häftiga känsloutbrott. Nu dejtar han en annan kvinna och jag är helt ok med det, våra barn är också lättade. 

Vi höll ihop i 20 år, var heller inte i luven på varandra när vi gick isär. Förutom att jag tyckte det var förbaskat onödigt av honom att ge sig in i den relationen - som jag visste inte skulle fungera - och blanda in våra barn, har vi heller inte varit osams efter vår separation. Tycker inte 20 år kan jämföras med en relation som sköttes varannan vecka på sin höjd under ett halvår. Faktisk tid de spenderade ihop var alltså 3 månader.

Hon påstod åt honom att han inte skulle behöva vara med på släktgrejer, detta ställde hon sedan till en scen för att han inte var. Hon började prata om att de skulle flytta ihop, vilket hon också påstått att hon inte tänkt sig. Sedan var det lite häftiga utbrott och kasta saker, surande och tydligen dramatiska uttalanden som "du älskar inte mig om du inte"...

Och då insåg mitt ex att nej, det gjorde han inte. Så bra det. Nu hoppas jag det blir bättre med nästa kvinna, vill naturligtvis inte att det springer 150 brudar genom mina barns liv innan han hittar något stadigt.

För att han inte var bekväm med att följa med på kurdiska tillställningar, precis som jag visste. Känner honom ju ganska väl efter 20 år. Hon träffade barnen, vår yngsta var mycket obekväm med hennes sätt att vara.

Det gör man väl alltid, faller för något? Om det är hållbart eller ej visar ju sig ganska fort. Tycker du har en del märkliga frågor i denna tråd, varför går du inte ut och raggar upp en kurdisk kvinna och testar hur det fungerar i stället?

Den äldsta har lämnat den skolan pga att hen börjat gymnasiet. Den yngsta har kronisk sjukdom som kräver en del engagemang från skolan tyvärr. Det är en enorm apparat att få sjukhuspersonal till skolan och "lära upp" lärarna, så det känns lite som att vi är låsta där. Men vi får se, pratar han mer om att hen vill flytta på sig så får det bli så ändå.

Det märkliga är att dina frågor och sätt att skriva på gör att du verkar vara 14 år... Konstiga frågor, konstigt sätt att uttrycka dig på. Läsa i tråden kan du tydligen inte heller innan du ställer frågor. Kanske inte så lång skolgång? 

Hur som helst, kan inte lägga mer tid på dessa infantila frågor (googla om du inte förstår), så lycka till du med din hang-up tills du hittar en kurd att praktisera det på.

Jag tänker att du inte kan ha haft ett så långt förhållande som 20 år. För man binds samman väldigt mycket, och till och med när man är osams känner man varandra så pass bra att man anförtror sig. Jag är den han har anförtrott sig till under två årtionden och vice versa. Vi känner varandra bäst av alla oavsett vad, vilket så klart är en stor del av att jag visste att detta knappast håller (vilket det inte gjorde).

Att han vill förklara i korthet varför det inte fungerade tycker inte jag är konstigt när vi har två barn som påverkas av hans förhållanden. Jag har själv gjort slut med en snubbe och berättat varför åt mitt ex, främst för att jag såg att mitt yngsta barn inte gillade den snubben och ville tala om för mitt ex att jag gjort något åt det. Vi går inte in på väldigt privata saker som sexliv, eller gräl mellan oss och nya partners som inte har med saken att göra osv. Min nuvarande särbo har jag också berättat om, det jag tycker mitt ex bör veta - för att han ska veta att det är rätt denna gången. Inga barn som ogillar min nuvarande, det ger så klart en lättnad åt exet också - för hur det än är så bryr vi oss om barnen först och främst. 

Det vill säga; när han gav sig in i en relation jag visste inte skulle hålla så blev jag förbannad för att han involverade barnen. Han ville ge mig rätt där genom att bekräfta det jag sagt, ett erkännande så att säga. Tror det kommer gå mycket bättre med hans nya och med det är jag nöjd. Gillar mina barn människan har jag inga problem med det, gillar de henne inte har jag stora problem med det. Likaså fungerar mitt ex angående mina relationer.

Oavsett vad, det måste fungera för alla när man har hemmaboende barn. När de flyttat hemifrån kan man bli ihop med vem som helst, men att tvinga barn att hänga med någon de inte tycker om är fel väg att gå.

Åh, jag måste missat memot där du bestämmer över befolkningens information gentemot långvariga gamla partners... Men om vi alla inrättar oss efter dig och dina åsikter blir det ok va?

Jag tar det inte dåligt, däremot är dina åsikter om hur jag och mitt ex sköter information absolut noll värt för oss. Betyder intet.