Här är en tråd för oss som plussat och har BF i oktober 2019! :D
Jag är 26 år och har bf 1/10 -2019! Ett helt underbart vis arr börja året på och ser fram emot att få njuta av en mysig mage och sen få min lilla plutt i höst!
Välkomna hit och grattis till plusset! :D
När jag läser på om graviditetsdiabetes så kan jag inte för mitt liv förstå varför dom ska kolla detta i vecka 39+?
Behandlingen är oftast bara kosthållning! Det kan dom tala om direkt så slutar jag med sötsaker resten av graviditeten och äter regelbundet... Varför ska man kolla med belastningar hit o dit då? Kommer ju inte få tid för test o hinna få svar innan bf ändå??
Nån som har någon teori på hur dom tänker?
Aha! Tack för all info. Inser att jag inte vetat någonting om glukosbelastning så skönt när någon kan förklara!
Vad jag förstår så tyckte dom inte att bäbisen var onormalt stor, men ska väl inte gnälla om de vill testa allt som går att testa för barnets skull...?
Kan det vara ett tecken på diabetes om man är sjukligt sugen på saft? Har trott att det har att göra med att jag lätt blir yrslig o det gissade min bm på också o uppmuntrade till att dricka saft om jag kände att jag höll på att svimma typ. Läkaren vill inte sätta igång mej tidigare, men pga min oro så har jag fått en tid 5/11 då jag är i 41+0 så pratar vi om ev igångsättning då.
När jag läser på om graviditetsdiabetes så kan jag inte för mitt liv förstå varför dom ska kolla detta i vecka 39+?
Behandlingen är oftast bara kosthållning! Det kan dom tala om direkt så slutar jag med sötsaker resten av graviditeten och äter regelbundet... Varför ska man kolla med belastningar hit o dit då? Kommer ju inte få tid för test o hinna få svar innan bf ändå??
Nån som har någon teori på hur dom tänker?
Nej, det är ju bara bra att de vill undersöka det de kan så du och bebis har bästa tänkbara förutsättningar för att må bra. Även om jag vet att man (jag) kan bli sjukt trött på att andra ska bestämma/lägga sig i mitt liv trots att det bara är av bra anledningar.
Ingen aning om saftsug kan ha ett samband med diabetes. Men det låter ju troligt som du och bm är inne på, att när du får lågt blodtryck/känner dig yrslig så vill kroppen fylla på med något sött för att få upp blodtrycket igen:
Vad är det som oroar dig? Skönt att du har en tid bokad för bedömning/samtal.
Kan ju tillägga att jag nu tvingat sambon till att göra en provrörsbefruktning om något skulle hända detta barn då det är enda chansen att få till ett barn nu när han är steriliserad... Sen är nog sanningen den att jag inte skulle fixa att bli gravid en gång till med all oro som då skulle vara än värre. Är ju det barn jag nu bär på som jag vill ha!
Min oro grundar sej nog i flera saker, men rädslan är att något ska hända bebisen i magen.
Min stora tjej är provrörsbarn och född för 13 år sedan. När jag då blev gravid fanns ingen oro alls för missfall eller liknande. När hon var två år blev jag spontangravid, men fick ett ma med blödning i v.14 (barnet dog i v.12)
Sen några års uppehåll från barntillverkning med en tuff separation o sånt. Sen träffade jag en kille o vi ville ha barn men då blev jag inte med barn alls (hans spermier var tröga men han la skulden på mej så kände väl att det var mitt fel). Träffade ny kille och blev spontangravid igen efter 7 månaders försök. Fick missfall i v.11. Gravid igen efter 13 månader... Missfall igen I v.9
När det förhållandet kraschade beslöt jag mej för att inte försöka bli med barn fler gånger då oron över att något skulle hända blev övermäktig och att göra barn inte gjorde annat än splittra förhållanden.
Så träffade jag min nuvarande sambo som har tre barn och inte ville ha fler. Perfekt!!! Han bokade tid för sterilisering och 3 veckor innan den bokade tiden testade vi positivt... Jag hade redan innan sagt att jag aldrig skulle fixa att ta bort ett barn och han var den som huvudsakligen slarvade denna gång då han kom i mej när jag sagt att det var en dum dag för det... Han var nog trots allt rätt sugen på att bli pappa igen berättade han och så tog denna graviditet sin början. Har dock varit sjukligt orolig hela graviditeten. Blev bättre när man började känna rörelser, men de dagar lilltösen är lugnare kommer oron tillbaka. Känner några som förlorat sina barn sent i graviditeten så där har skräcken också satt spår!
Därav är jag rädd att gå över för länge om något skulle hända, när man kunde ha tagit ut henne frisk o kry någon vecka tidigare...
Ej skrivit här på ca 1 månad. Senaste v blev inte alls som man hade tänkt.
Insjuknade med hjärnhinneinflammation den 17e sep. Feber över 40, frossa, ljud och ljuskänslighet och huvudvärk som jag aldrig drömt om som aldrig släppte. Låg inlagd på infektion. I tors den 19e vid kl 19 började jag få smått kontinuerliga värkar. Kl 21.15 gick vattnet på infektion och kl 00.03 är son född. Så en mkt snabb förlossning, vilket jag är tacksam över då det inte fanns mkt mer kraft. Sedan lossade ej moderkakan så blev op direkt och förlorar en del blod. Sonen syresatte sig lite dåligt och de var osäkra Hur påverkad han var efteråt pga min infektion, så vi hamnade på neo och blev utskrivna efter 4 dagar. Är nu sjukskriven minst till 1 nov för hjärnhinneinflammation och maken är hemma. Så nu är den riktiga utmaningen att inte överansträngninga hjärnan med intryck och vila sig frisk med 3 barn. Men mår iaf 100ggr bättre än när jag insjuknade. Och vilken fantastisk vård man får överallt.
Vilken kämpig resa du haft mot den här graviditeten, förstår att du är orolig. Men skönt att du har en tid bokad för ev. igångsättning. Kanske kan du få komma till din barnmorska lite oftare sista tiden nu för att få lyssna på hjärtljud och få bekräftat att bebisen mår bra.
Ej skrivit här på ca 1 månad. Senaste v blev inte alls som man hade tänkt.
Insjuknade med hjärnhinneinflammation den 17e sep. Feber över 40, frossa, ljud och ljuskänslighet och huvudvärk som jag aldrig drömt om som aldrig släppte. Låg inlagd på infektion. I tors den 19e vid kl 19 började jag få smått kontinuerliga värkar. Kl 21.15 gick vattnet på infektion och kl 00.03 är son född. Så en mkt snabb förlossning, vilket jag är tacksam över då det inte fanns mkt mer kraft. Sedan lossade ej moderkakan så blev op direkt och förlorar en del blod. Sonen syresatte sig lite dåligt och de var osäkra Hur påverkad han var efteråt pga min infektion, så vi hamnade på neo och blev utskrivna efter 4 dagar. Är nu sjukskriven minst till 1 nov för hjärnhinneinflammation och maken är hemma. Så nu är den riktiga utmaningen att inte överansträngninga hjärnan med intryck och vila sig frisk med 3 barn. Men mår iaf 100ggr bättre än när jag insjuknade. Och vilken fantastisk vård man får överallt.
Hur går det för er som är kvar? Jag är på bf+3 nu men tror han kommer stanna i magen ett tag till. Var på mvc i tisdags där de konstaterade att han börjat lägga sig tillrätta och numer är ruckbar och inte längre helt rörlig. Ska på ultraljud igen på tisdag och sedan till mvc på onsdag om han fortfarande inte kommit. Känns bra att i alla fall ha fler besök inbokade, har ju tyckt att det varit lite glest att få träffa barnmorskan var tredje vecka nu i slutet av graviditeten...