Ska kanske påpeka att det jag vill med mitt inlägg är att uppmuntra dig att låta dina barn socialiseras med andra barn från ca 3år, för deras skull.
Jag förstår att det är kul för dig att vara hemma, men tänk på dem med.
för att barn behöver sin mamma och behöver ammas.
Det är bara en debattartikel. Hon har ingen vetenskaplig grund i det hon skriver. Genomsnittstiden för barn på förskolan i Sverige är 30h/veckan. I många kommuner så ligger genomsnittet på 20h/veckan. I artikeln så nämner hon 40-50h/veckan som om det vore vanligt. Att barn gråter vid lämningar är extremt ovanligt vid vår förskola. Att barnen skolas in i en hel personalgrupp med många vikarier osv är ju också ett undantag, ingen regel.
De barn som går längst dagar är barn till låginkomsttagare och ensamstående mammor. Som hemmafru så har man en mkt större risk att hamna i den kategorin. Detta då separationer är vanligast i äktenskap där man inte delar lika på hushållsarbete och föräldraledighet och i relationer där man har olika inkomst. (SCB)
Är det inte bättre att båda arbete deltid då? Då får barnen en ekonomisk trygghet och en lika god relation med båda sina förälder och även störst chans att växa upp i en kärnfamilj.
Om er man blir sjuk/dör/lämnar er så hamnar era barn direkt i kategorin som får längst dagar på förskolan. Då ni varit utanför arbetsmarknaden länge så kommer ni få låg lön och då måste ni arbeta långa dagar på den arbetsplats som vill ha er ( dvs även ev pendling).
Jag ser många exempel i denna tråden på män som inte vill vara pappor och som inte bryr sig om sin familjs trygghet. Att komma och leka pappa nån kväll efter jobb är inte att vara förälder. En bra pappa tar hälften av alla nätter, vill vara föräldraledig och vill spendera tid med sina barn.
Vi har båda goda löner och bra utbildning. Vi har båda haft råd med långa föräldraledigheter och alla lov lediga. Våra barn snittar 15-20h/veckan på en förskola dom älskar. Ingen av dom har någonsin ens hintat om att dom inte vill dit. Där är ju alla kompisar!
Vi är två föräldrar som båda kan ge barnen trygghet. Både ekonomiskt och känslomässigt.
Min make VILL vara pappa. Han vill ha barn.
Det är sorgligt att kvinnor sätter sig och sina barn i en så riskfylld och sårbar sits som det innebär att bli hemmafru.
Jag är en sådan som haft mina barn 50 timmar i veckan på förskolan, och jag var inte ensam om det (sammanlagt tre olika förskolor). Ska man jobba heltid och har en timmas resväg till jobbet så blir det ett måste tyvärr. Och vad är alternativet om man är ensamstående och tjänar dåligt? Man får inga bidrag om man väljer att jobba mindre.
Jag förespråkar att man ska vara hemma med sina barn på heltid tills de är minst två år, och därefter på minst halvtid, om man kan - men trygga era inkomster! Vad som helst kan hända och det är hjärtslitande att lämna bort sina barn hela dagarna och bara hinna äta med dom och natta dom vardagar.
Mina var tre resp 1,5 när de började dagis och trots alla timmar där är de nu unga vuxna utan problem eller depression och vi har kanonfin kontakt. Tror att den som tog störst skada var jag... :) Men jag tror iaf att det är bättre för barnen att vara hemma mycket.
Då när jag arbetade på förskola så kom de flesta barnen mellan 6.30-7.30 och hämtades mellan 16-17.
Efter 17 fanns det alltid ett gäng kvar.
De som gick korta dagar eller tom inte varje dag och hämtades vid 15 var en minoritet och de som hämtades ännu tidigare färre än så.
Det är inget ovanligt med sena dagar så snälla få det inte att verka som om att det är det.
Det finns inget att diskutera egentligen. Du som förälder har din sanning och jag som fd pedagog min.
Jag tycker också artikeln innehöll tänkvärda perspektiv. Allt behöver inte vara vetenskapligt grundat, ibland räcker logik, sunt förnuft och empati ganska långt.
Ibland är det tyvärr med bristande hjärta som jag lämnar barnen på förskolan, särskilt de dagar då jag uppfattar att barnen lämnas i en stimmig miljö, där pedagogerna är upptagna av något och barnen lämnas till något som verkar vara självförvaring eller bara ett konstant väntande på förskolans hålltider = måltiderna.
Nu vet jag inte när de flesta lämnar, men vårt dagis öppnar 6.30 så jag antar att en del lämnar då, och en hel del äter frukost där som serveras 7-7.30. 7.00-16.00 = 45 timmar i veckan. 7.30-16 = 42,5 timmar. osv. När båda jobbar har vi lämnat kl 9 och hämtat kl 16.30-17.30 = 37,5-42,5 timmar i veckan. Det kan bli lite fel att bara fokusera på hämtningstid. På vårt dagis får man inte lämna efter kl 9 så där går gränsen för lämning.
Min uppfattning är också att barn ofta är på dagis 40-50 timmar i veckan. Det är ett fåtal som är där 30 timmar, 9-15. Känner ingen som har dem där mindre men de finns säkert. Det går 120 barn på vårt dagis (fördelat på 7 avdelningar).
Det jag vill säga är att hämtningstiden inte alls visar hur länge barnen faktiskt är på förskolan.
Om båda föräldrarna jobbar kontorstid, så förstår jag inte hur man kan få ner timmarna till 20-25 timmar i veckan, även om båda jobbar deltid, tex 80% Hur går det ihop?