Vi som har ett eller flera MF/MA i bagaget och kämpar för ny graviditet

Så jobbigt =( Jag hade också två missfall,nu tredje gången så verkar det som att det skulle kunna gå vägen, så ge inte upp hoppet <3

Alltså, ibland undrar man om kroppen jävlas med en med flit =/ Tempar du eller liknande för att hålla koll på äl? Eller känner du av väldigt väl när du har det?  För mig så kom äl ca en vecka senare än vanligt efter missfallen.

Vilken lycka :) Grattis till er! Vilken vecka är du i nu? 

Jag känner ganska väl när ÄL är så jag har faktiskt slutat med både tempning och ÄL-stickor. Jag tror det stressade mig mer än vad jag anade. Uppenbarligen har jag lyckats bli gravid utan det så nu litar jag bara på att kroppen meddelar mig när det är dags att mysa till det :) Jag brukar ha väldigt regelbunden cykel också men vi får se nu hur det blir efter missfallet. Efter förra gången var det ingen ordning alls men då behövde jag ta cytotec i två omgångar så det går ju inte att jämföra med denna gång.

Tack :) Går in i v14 imorgon:)
Men det har verkligen suttit långt inne.. Efter båda missfallen (har inga barn sedan innan) så kändes det verkligen som att det inte kunde gå bra. (vågar dock inte riktigt ropa hej än) Hade så svårt att ens föreställa mig en lyckad graviditet, men för dom allra flesta så fungerar det ju faktiskt och det är på det stora hela väldigt få som fortsätter att få missfall efter missfall :)

Okej, så skönt att kunna känna det, i så fall är det bästa ju absolut att slappna av och lita på att kroppen säger till :) Håller tummarna för att det går vägen för er också nästa gång nu:)

Jag har läst om er resa, det låter otroligt tungt. Vad skönt att ni tillåter er själva en paus under semestern. Helt rätt! Det förstår jag att man behöver med era erfarenheter. Har ni en plan för efter semestern eller tar ni det då?

Jag förstår att man bli ärrad och inte vågar ropa hej än. Vecka 14 låter ju väldigt lovande! Har ni fått göra nåt mer UL utöver de vanliga? Är nästa RUL?

Jag har en dotter hemma som fyller 2 år nu i juni så jag gläds åt det. När jag blir ledsen över missfallen tröstar alltid min man med att säga att om vi bara får ett barn så ska vi vara fantastiskt nöjda. Jag vet att det är sant men när man som jag alltid har sett en stor familj framför sig så blir jag nästan manisk och kan inte tänka på nåt annat än att få ett till barn. Jag vet att det är ett lyxproblem, ett barn är en sån ofantlig skillnad från att ha 0. Jag försöker ha två tankar i huvudet samtidigt, lättare sagt än gjort ibland.

Ja, så här långt har vi inte kommit innan så det känns ju ändå väldigt bra om man tänker lite logiskt :) Här erbjuds två ul, ett runt v 14 och så rul, men vi ville göra kub vilket inte erbjuds så vi var tvungna att först boka ett tidigt ul för att se vilken vecka jag var i  och sedan boka kub utefter det. Väldigt skönt med två extra ul, men fy sjutton vad nervöst..hade ju bara misslyckade ul innan.. Vi gjorde kub i tisdags och så föll det sig så att det ul som ingår här blir nu på måndag. Min bm tyckte jag kunde få behålla det ändå iom att jag är så nervös, så jag får se den en gång till innan rul:) (och så hoppas jag att det inte hänt något sedan sist då...) Hade aldrig klarat av att gå ända till rul innan jag fick se den för första gången, som många får göra...

Ja, förstår hur du menar.. har inga barn själv och och den oron att bli helt utan barn är tuff.. Att faktiskt ha en liten familj måste vara en enorm tröst i det hela. Men samtidigt så är det ju lite orättvist att jämföra så, saknaden efter ett barn och smärtan efter missfall är ju inte kopplad till att man har ett barn innan så jag tycker att dom som resonerar så att "men du har ju redan ett barn, var glad för det" har lite fel.. Man får vara tacksam för det man har och samtidigt sörja det man går miste om <3

Ingen plan spikad än, men ska ägna sommaren åt att vila och göra roliga saker, samt att fixa mer vitaminer och mediciner inför hösten.

Det låter som rätt prioritering!

Nervös nervös nervös

Fick ju se ett hjärta i v 7 (6+4). Såg fint ut sa läkaren.

Imorgon e de dax för koll igen. E nu i v 11 (10+3)

Äter även trombyl för att minska mf-risken (haft 2 mf sen sept förra året)

Så nervös att de inte ska finnas något tickande hjärta kvar.

Men magen växer, hormonerna svalar, illamående, cravings å trötthet finns. Så det borde vara bra men man blir ju alltid så orolig.

Hur har ni andra hanterat hela mf-tänket när ni blivit gravida igen?

Är i vecka 18 nu och kan fortfarande inte hantera det :( är så rädd inför mitt RUL, att hjärtat inte ska slå längre..