Har vi 25% invandrare?
Och i så fall att 3 061 000, motsvarande ca 31%, är att betrakta som inte helt och hållet svenskar?
OBS: Detta alltså "lite slarvigt uttryckt" och utan några som helst värderingar.
I Sverige har vi nu ett antal geografiska platser, numera allmänt kända och allmänt accepterade att de faktiskt existerar. De är betecknade som extrema problemområden, ibland omnämnda t ex som utanförskapsområden eller no-go-zoner.
I media etc rapporteras dagligen om t ex skjutningar, sprängningar, grova sexuella brott, grov kriminalitet, droger, gängkriminalitet, organiserad brottslighet, stenkastning mot räddningstjänsten och polisen, etc.
Den allmänna bilden ger intryck att majoriteten av Sveriges övriga innevånare avstår från att besöka dessa platser.
Dessa geografiska platser har ökat i antal och ökat i omfång. Antalet boende i sådana områden har ökat betydligt under de senaste ca 10 åren.
De nya samhällsproblemen i Sverige som i stort har utvecklats under bara de senaste tio åren och som accelererar kraftigt under de senaste fem åren är i huvudsak knutna till dessa geografiska platser.
Vad är det som särskiljer dessa geografiska platser från geografiska övriga Sverige?
Kan det vara som vissa påstår "allmän fattigdom" etc?
Och i så fall har vi alltså motsvarande problem inom alla ekonomiskt svaga geografiska områden i Sverige? T ex förekommer det i norra Sveriges inland betydande problem med gängkriminalitet och att man kastar sten på räddningstjänsten?
Innevånarna i dessa geografiska områden, där samhällsproblemen accelererar, hur stor andel utgörs av de som enl SCB är klassade som av utländsk härkomst?
Finns där något samband?
Mina frågor är ärliga och neutrala utan några värderingar, inga nedsättande uttryck, diskriminering eller något liknande. Fria att besvaras av vem som helst och alla svar är välkomna.
Jag undanber mig påhopp om rasism eller att bli kallad SD:are, eller liknande. Det finns inget i mitt inlägg som föranleder något sådant.
Vet inte om jag helt har missförstått allting? Oavsett ur olika organisationer, myndigheter eller personer försöker vränga orden eller hitta på olika fantasifulla benämningar (för att förneka, minska och dölja?) så bedömer jag saken så här:
Flykting är man att betrakta som när man "måste" fly över gränsen från ett land för att det finns äkta skäl att frukta för sitt liv, eller sin kvinnas och barnens liv.
Men så snart man kommit in i ett land där man inte längre måste fly för att sitt liv så kan man enligt mig inte längre betraktas som flykting.
Om man sedan av helt andra skäl vill resa till ett annat land, och/eller genom flera länder, så är man i min mening absolut inte att betrakta som flykting.
Man (OBS att det i allra största utsträckning handlar om unga friska män!) vill resa till ett annat land t ex för att komma i åtnjutande av fantastiska ekonomiska fördelar som bidragssystemet, eller t ex fri tand-/läkarvård, fri tillgång till egen advokat och egen tolk, fri bostad och fritt uppehälle, förtidspension med full betalning(!), fri att i nästa steg få kalla på s k anhöriga (s k eftersom deras identitet inte behöver styrkas?) som också automatiskt kommer i åtnjutande av bidragssystemet etc.
När det gäller s k anhöriginvandring undrar jag; eftersom s k anhöriga saknar identitetshandlingar finns då risk att s k anhöriga egentligen skulle det kunna vara grannarnas barn, någon random bybo eller klanmedlem, eller liknande?
Den stora majoriteten av utländska resenärer som kommit till Sverige och som oftast kallas för "flyktingar" har kommit från Danmark, eller i undantagsfall från något annat EU-land,
varifrån man absolut inte reser av s k flyktingskäl.
Sverige behöver nu en ärlig chans att ta hand om våra accelererande samhällsproblem och vi är följaktligen i skriande och akut behov en tillfällig absolut paus från att ta emot fler sådana resenärer som kallas flyktingar. Detta innefattar även paus från i princip all s k anhöriginvandring. Annars har vi inte möjlighet på ett seriöst sätt ta hand om de människor som har kommit till Sverige och vi klarar uppenbarligen inte att ta hand om våra nya samhällsproblem.
Sverige har tagit ett extremt stort ansvar.
Helt och hållet ett oproportionerligt stort ansvar.
Nu är det dags för de övriga medlemsländerna i vår gemensamma union EU att ta motsvarande ansvar.
Som medlem i den gemensamma unionen kan ifrågasättas om Sverige ens har rätt att göra helt egna regler och ta emot så många fler än våra unionskollegor?
För att förmå fler länder att ta sitt ansvar måste Sverige ta en absolut paus, annars kommer självfallet inte de andra länderna någonsin att ta behöva sitt ansvar. Rätt så självklart om man tänker efter.
Under denna paus anser jag ändå att Sverige ska gå före och visa vägen genom att hjälpa fler kvinnor och barn och därmed förmå såväl FN som flera andra länder att ta liknande ansvar.
Vi i Sverige har gjort ett tydligt fel när vi har prioriterat att hjälpa unga friska män på bekostnad av kvinnor och barn. För mig ofattbart att denna medvetna felprioritering kan ske utan debatt!
För att på bästa sätt kunna hjälpa kvinnor och barn måste vi hjälpa dem på plats, eller i närmaste grannland. Där finns kvinnorna och barnen, där kan vår hjälp nå fram och vi förmår hjälpa dem på bästa och effektivaste sätt.
Min åsikt är alltså att vi bör hjälpa fler kvinnor och barn!
nihka, jag ska efter bästa förmåga försöka svara dig utförligt:
Då uppfattar jag att du anser att nuvarande Svenska skolan och utbildningsväsendet fungerar bra?
Din åsikt är att SFI fungerar bra och generellt har uppvisat ett gott resultat i genomförda mätningar?
Då är din åsikt att såväl de mest studiebegåvade, inklusive de mest begåvade, som ska utgöra den allra viktigaste stommen för god samhällsutveckling och landets framtida ekonomi, får tillräckliga resurser, har goda förutsättningar och får stimulans i nuvarande och kommande skola och utbildningsväsen?
Likväl som att analfabeter och mindre studiebegåvade (mindre begåvade) har tillgång till tillräckliga resurser, utan att det inkräktar på den för landet så viktiga utbildningen av de mest begåvade?
I så fall är du väl tämligen ensam om att ha denna åsikt?
Har du överhuvudtaget besökt någon skola i verkligheten, eller tagit till dig någon som helst information, under de senaste fem åren?
Du menar att analfabet är man enbart beroende på avsaknad av utbildning? Om man är studiebegåvad (begåvad) eller inte har inga andra orsaker än enbart vilken utbildning man har fått?
I vanliga fall brukar ju undersökningar visa att de som väljer att skaffa sig en högre utbildning i allmänhet är de som har de personliga egenskaper som krävs för att bli studiebegåvad, t ex "filtrerar lite snabbare" enligt ditt uttryck. Finns det någon forskning som visar att hjärnan i allmänhet blir snabbare efter att man genomgått högre studier? Och i så fall blir långsammare hos dem som inte genomgår högre studier?
Jag håller snarare med de studier som, grovt uttryckt och med ditt ordval, visar att individer som har en snabbare hjärna, "filtrerar snabbare", som är mer begåvade, också väljer att utbilda sig på högre nivå.
De individer som har lägre begåvning genomgår i allmänhet inte någon högre utbildning.
Ska jag uppfatta ditt sätt att resonera som så att du tror att det i den våg av nyanlända analfabeter som kommit till Sverige under senare år så är det din bedömning att många kommer att gå vidare till högre studier?
På vad grundar du ditt påstående att goda språkkunskaper är vägen in på till arbetsmarknaden?
Menar du att det är vanligt att arbetsgivare, privata eller offentliga, har som enda kriterium att den arbetssökande ska ha goda språkkunskaper? Jag har då aldrig sett en sådan jobbannons.
Till samtliga tillgängliga jobb så söker man individer med de personliga egenskaper och med den kompetens som krävs för att utföra jobbet. Givetvis kan goda kunskaper i Svenska vara ett exempel på ett grundkrav. Men det är självfallet aldrig tillräckligt för att få ett jobb, inte ens inom de av dig uppräknade jobben.
Tvärtom däremot är vanligt, individer med lämpliga personliga egenskaper och kompetens har mycket goda chanser få dessa jobb även om de tom saknar kunskaper i Svenska.
En absolut självklarhet om man ser det ur perspektivet från den betalande kunden och från arbetsgivarens perspektiv.
En motsvarighet är att politiker och andra inbillar sig att statistiken visar att personer med gymnasieutbildning får jobb men att personer utan gymnasieutbildning blir utan jobb.
Lösningen är alltså att ge alla en gymnasieutbildning så får alla ett jobb.
Det är en självklar och fundamental tankevurpa. (Dessutom med största sannolikhet en helt medveten vurpa i strävan att förneka och dölja.)
Det statistiken egentligen visar, vilket är hur självklart som allra helst, är att individer som har sådana personliga egenskaper och sådan begåvning att de skiter i, eller inte ens klarar av, att utbilda sig ens på gymnasienivå, dessa individer får inget jobb.
Men att de inte får något jobb beror alltså till största delen att de saknar de personliga egenskaper och den begåvning som arbetsgivaren och hans betalande kund kräver. Om du ger dessa individer en gymnasieutbildning så har de ju fortfarande inte fått några betydande andra personliga egenskaper eller begåvning, de kan fortfarande inte göra kundnytta och arbetsgivarna kan fortfarande inte anställa dem. Detta är hur självklart som allra helst.
Ja, arbetskraftsbrist råder.
Du menar alltså att de senaste årens s k "flyktingvåg" till Sverige motsvarar det arbetsgivare och betalande kunder skulle betrakta som arbetskraftsinvandring? Min bedömning av dig är att det kan du inte seriöst ens själv tro på?
Nog vet både du och jag att arbetskraftsinvandring är något helt annat än den s k "flyktingvåg" vi nu har sett?
Tvärtom skapar den s k "flyktingvågen" mycket större och ökande arbetskraftsbrist, den är mycket resurskrävande och kräver väldigt många arbetande människor som tar hand om dessa individer och följderna av dem. Bara som ett litet exempel; vårdbehovet, behovet av utbildning, behovet av poliser och vakter bland nyanlända bedöms vara oproportionerligt stort, mycket större än för den genomsnittliga befolkningen. Det medför alltså ökat behov av vårdpersonal, lärare, poliser, vakter etc vilket i sin tur medför ytterligare ökad arbetskraftsbrist. Det är väl ändå uppenbart även för dig?
Regeringen, budgeten, politiker, ekonomer och de allra flesta andra gör bedömningen att den s k "flyktingvågen" även på lång sikt kommer att ekonomiskt negativt belasta Sverige med ökade utgifter och kostnader.
Det är absolut inte längre bara SD eller rasister som hävdar detta utan det framgår alltså tydligt t ex i såväl den tillfälliga och den kommande budgeten och i de allra flesta partiers retorik.
Numera är det väl ingen som hävdar att det kommer en hög andel högutbildade? Vilket tidigare var en allmänt använd och spridd myt.
Numera är det väl ingen som hävdar att den s k "flyktingvågen" kommer vara räddningen för Svensk ekonomi?
Jag är arbetsgivare och jag är för arbetskraftsinvandring. Liksom i princip alla arbetsgivare är. Det är jag övertygad är en relativt enkel lösning på problemet med arbetskraftsbrist, om bara facket och vänsterpolitikerna inser detta och ställer upp på denna naturliga lösning.
Jag har aldrig träffat en enda arbetsgivare som tror att den s k "flyktingvågen" skulle kunna vara lösningen på problemet med arbetskraftsbrist. Alla tror tvärtom.
Däremot har under senare tid tydligt fått kraftigt ökad spridning den allmänna uppfattningen, bland arbetsgivare och andra, att den s k "flyktingvågen" och Sveriges nya samhällsproblem är det största problemet vi står inför, allmänt betraktat som mycket större och allvarligare problem än arbetskraftsbrist!
Håller med i mycket av det du skriver. Sverige har paradoxalt nog tagit ett oansvarigt stort ansvar. Det jag inte håller med om är din lösning.
Lösningen på problemet är inte att resterande EU nationer tvingas (till vad som oftast är mot deras egen befolknings vilja) att införa en generös, inkluderande och kravlös invandringspolitik som huvudsakligen utgörs av lågutbildade människor ifrån den tredje världen. Diskussionen är över, slutsatsen är nådd. En sådan politik är objektivt skadlig. Det räcker att man tar sig en titt på den tredje världens befolkningspyramider för att förstå hur myopisk och otillräcklig en sådan politik är i det långa loppet.
Som ett exempel så kommer den Afrikanska befolkningen att ha dubblerats fram till 2050. Detta oavsett hur många vi tar in. Det finns alltså inget naturligt slut på migrationsströmmen. Då måste man helt enkelt tänka om. Vad vi behöver är en modern version av Marshall-planen. Vi måste hjälpa den tredje världen att utvecklas till den första. När vi istället subsidierar dess korruption och dess dysfunktion genom att ta hand om dess unga outbildade och arbetslösa män så möjliggör vi enbart problemet att fortsätta och att växa sig större.
Vi spelar ett farligt spel här. Ett nytt ideologiskt kallt krig gryr redan mellan öst och väst. Mellan våra individuella friheter och vår demokrati och östs kollektivism och autokrati (framförallt Kinas). Historien har inte nått sitt slut än och vi har valt helt fel skede i den till att börja ifrågasätta och försvaga oss själva.