Han ditt barn (ca 10-14 år) uttryckt tankar kring självmord?

Nä men han har sagt typ "vill du att jag ska svälta ihjäl?" när han inte fick sin favoritmat. Men det är väl det närmaste.

Mitt barn uttryckte tankar om självmord när han var ca 12 år. Hn var då mobbad I skolan och skolan gjorde inget saken. Kontaktade psykolog. Barnet fick byta skola, där det blev mycket bättre.
Men efter detta är jag fortfarande rädd att det ska hända något som gör att situationen blir dålig.

jag vet inte hur vanligt det är, Jag vet dock att man ska ta det på allvar. Det är en signal om att något inte är ok i hans liv. Har själv en son som fick en depression under högstadiet. Han är myndig nu och är numera fri ifrån detta men det tog 3-4 år innan hela processen var över och ff kan vi se sviter av det. Min son kände sig lite utanför (hade massor med vänner när han var yngre), upplevde att han inte fick vara med, självkritisk, lätt att ge upp saker, lite introvert. 

Min son gjorde utredning på BUP under den här tiden, han fick en "svag" autismdiagnos men de sa också att han var högkänslig. Han är känslig för sol och värme, för värmen på vatten i duschen, på strålarnas hårdhet, på material i kläder, på konsistens på mat OCH de sa att det troligen också är så att den här känsligheten också sitter mentalt och att det var därför han fick depressionen. Kanske är din son liknande? 
Sök på högkänslig och läs så får du se om det ringer någon klocka. 

Oj det hade kunnat vara min son du beskrev,precis så har vi det nu! Skillnaden är att vi inte är skilda men pappan o sonen går inte ihop, dom är olika personligheter o skär sig totalt. Pappan tror oxå det beror på att sonen vill ha uppmärksamhet,är bortskämd os.v o tycker inte det är nåt ta på allvar. Skolan skulle vilja göra utredning på han men pappan vägrar. Han kommer nog inte uppfylla alla kriterier heller har spec.pedagoger sagt när dom kikat på han. Det är senaste veckan Som sonen mått jättedåligt o uttryckt tankar om självmord så nu har jag bestämt att vi måste ta kontakt med BUP. För sonen behöver experthjälp anser jag .går omkring med gråtklump i halsen o vet inte vad jag ska göra för hjälpa han. Tror dock inte på en diagnos själv utan lutar mer åt att han är högkänslig

Ja, det låter lite som min son. Han passar in på högkänslighet, ominte på alla symptomer, men många.

Du skriver att din son mår dåligt mot så många håll och hans vardag inte fungerar riktigt pga det. Då finns det väl inga konstigheter utan ja, sök hjälp till ditt barn.

Jag blir ganska skrämd över hur pappan hanterar "ta livet av sig" för utifrån, från mitt håll alltså har han normaliserat sonens mående.

Att det har blivit så vanligt att sonen mår som han gör att han inte "ser" det längre.

Svårt att förklara men jag hoppas du förstår vad jag menar ändå.

Att vara så på botten i sitt mående och säga "jag orkar inte mer, jag vill dö" då är det INTE uppmärksamhet som söks. Då är det verkligen ett rop på hjälp.

Finns ett nummer du kan ringa i länken. Där kan du få råd och stöd i hur dubsom förälder ska göra och tänka.

ki.se/nasp/fa-stod

Ja, och jag tog först kontakt med skolkuratorn. Efter några träffar ansåg hon att jag borde kontakta BUP i stället - inte pga självmordsprat utan för att dottern hade hundra små problem som tillsammans blev ohanterligt.
BUP gjorde en utredning som visade att dottern har Aspergers (numera kallat autismspektrumtillstånd nivå 1). Då följer det ofta med både depression och ångest, som kan utlösa tankar på självmord.

Tack för det och för länken. Håller med om att det är fel att "normalisera" att han mår dåligt.