Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

jrockyracoon

Äldre 10 Feb 22:24
188 svar

Citera Återställ Anmäl

Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

Anonym (Fru fröjd) skrev 2019-02-10 10:12:21 följande:
Hej,

Jag nosar medelåldern i nacken och har märkt något jag aldrig varit med om tidigare. Män (olika åldrar) är inte lika sociala med mig längre.. jobbmässigt, när man träffar bekantata eller grannar etc.

Jag är så van vid att män alltid lyssnat på mig även om jag ibland sagt lite knäppa grejer.. jag märker nu ett växande ointresse att lyssna på mig (obs jag är inte korkad eller oallmänbildad, tvärt om).

Först tänkte jag att det måste vara jag som blivit långrandig och tråkig att prata med. Men kan inte se att jag förändrats så mycket. Så då kommer den hemska insikten att de kanske enbart lyssnade tidigare för att jag var ung och vacker?

Kan jag testa att kommuniscera på annat sätt för att få män att lyssna på mig? Jag är ganska skrattig av mig men jag kanske behöver bli mer rak? Vad får män att lyssna på en medelålderskvinna som de inte längre vill ligga med? Hur får man manliga vänner?

Jag tänker att för en viss typ av kvinnor som är extraordinärt vackra blir det säkert ofta en viss omställning när de blir äldre och därmed åtminstone till viss del mindre attraktiva. Min hypotes är att dessa kvinnor ofta har inkorporerat deras skönhet i deras livsföring och relation till livet. D.v.s. de har intresserat sig mycket för utseende, fått många relationer p.g.a. deras skönhet och kanske fått fördelar socialt, arbetsmässigt, lönemässigt, etc, etc. På grund av fördelarna upplever de världen som generös och de kan ha svårt att förstå hur andra i deras omvärld blir bemötta när de själva upplever tillvaron som enkel och människorna vänliga och uppskattande.

När de blir lite äldre är det rimligt att deras attraktion minskar och att det blir en stor omställning för dem. De blir tvungna att anpassa sig till den nya verkligheten.

Sedan finns det andra grupper av kvinnor som har upplevt sin attraktionskraft som obekväm och besvärlig. De kan istället uppleva frånvaron av männens blickar och intresse som en befrielse.

Så TS, ja - jag håller helt med om din analys att mycket av den uppmärksamhet du tidigare fick berodde på din sexuella attraktionskraft. Det är väl egentligen inget fel med det - människor är ju sexuella varelser och reagerar och beter sig i stor utsträckning utifrån deras sexuella instinkter.

Men på sätt och vis kanske det kan bli lättare att hitta en manlig vän nu, när den sexuella spänningen har avtagit något. De män som du lyckas fånga intresset hos nu, gör det sannolikt för att de finner dig som person intressant och inte i lika utsträckning din kropp eller det sexuella.

Hur gör man för att få en annan person intresserad av en som vän? Ja, jag antar att det bästa är att bjuda på sig själv, våga visa vem man är och vad man står för. Visa sitt äkta jag, helt enkelt. Och även om du upplever det svårare så är det förstås inte omöjligt, det är bara att kämpa på!
jrockyracoon

Äldre 11 Feb 01:14

#26

Citera Återställ Anmäl

tankfull skrev 2019-02-10 23:36:58 följande:
Pratar du mycket om dina barn eller har du många olika samtalsämnen? De som inte är småbarnsföräldrar kan ha lite svårt för att intressera sig för det samtalsämnet, särskilt män kanske.
Sen upplever jag att en del män i 40-årsåldern blir lite liknöjda. Kvinnorna har fler väninnor, intresserar sig för många saker medan en hel del män är rätt nöjda med att sitta framför TV:n och om du inte är ett potentiellt ragg så ödslar de inte tid på dig. Det finns flera kvinnohatartrådar här och i en av dem menar mannen som skriver att han inte vill ödsla flera timmars konversation på en kvinna för att därefter stå utan sex(!)
Jag vill inte tro att alla män tänker så, och jag vet att det finns bra män, så ge inte upp försöken att konversera! Testa andra samtalsämnen. Brottslighet och Leif GW Persson brukar intressera de flesta har jag märkt :)
Menar du att det nödvändigtvis skulle vara fel att en man inte vill ödsla tid med konversation utan potentiell utdelning i form av en relation/sex? Det är väl upp till var och en vem de väljer att konversera med och på vilka grunder? Menar du att detta uttalande ensamt gör tråden till en "kvinnohatartråd"?

Jag har precis tänkt så (och sagt det rakt ut) när jag var ung och ute efter en relation. Jag menar, varför slösa sin tid på något som inte ger en något i utbyte. Egentligen hade jag nog vunnit på att chilla lite mer, och prata med folk och sedan se vart det ledde, men det var ändå så jag tänkte på den tiden.

Är jag inte en bra man?
jrockyracoon

Äldre 13 Feb 01:14

#90

Citera Återställ Anmäl

tankfull skrev 2019-02-11 16:26:23 följande:
Att lära känna en person nog för att vilja ha sex med den personen kan väl få lov att ta lite tid? Och att se det som slöseri med tid om man har pratat med en person och sedan inte har sex - ja det tycker jag är rätt sjukt faktiskt! Kvinnor är människor, inte ett hål att tömma sig i för män. Vad är det för fel med att PRATA med folk!?
Du har helt rätt i att det kan vara bra att lära känna varandra innan man har sex.

Men jag kan inte förstå din koppling mellan att tycka att kvinnor endast ett hål att tömma sig i, och att avfärda en person för att den är upptagen och man är ute efter någon singel. Om jag går in i en butik för att köpa knäckebröd och inget mer, är det väl ingen vits att jag står och hänger borta vid köttdisken.

Om jag vill maximera mina chanser att träffa en person som jag matchar med är det väl logiskt att jag umgås med singlar och inte med upptagna?

Den kvinna som är upptagen har ju en nära livspartner att umgås med, men det har ju i det fallet inte jag (minns alla trista och sorgsna hemgångar till min tomma ungkarlslya) , så varför slösa min tid då...?

Sen är det absolut problematiskt med de män (och kvinnor) som ser andra människor enbart som deras verktyg för sexuell tillfredsställelse, men det ser jag som en annan fråga.
jrockyracoon

Äldre 16 Feb 19:42

#133

Citera Återställ Anmäl

Ignoramus skrev 2019-02-16 18:52:28 följande:
Jo, fast jag kan ändå hålla med. Varför bli vän med någon som totalt dömer ut en ny bekant enbart pga utseendet?

Det är ett bakvänt resonemang. Ungefär som klassiska Woody Allens "Jag vill inte bli medlem i en klubb som kan tänka sig ha mig som medlem."

Om du är allvarlig med dina ord, skulle du i princip välja bort alla potentiella partners och vänner, eftersom människan är ytlig till sin natur och utseendet och attraktionen har nästan alltid en inverkan. Om du så bara köper en glass, så finns attraktionsaspekten omedvetet där i blickar, bedömningar och generaliseringar.

Så med samma argument borde du också välja bort de som inkluderar dig för att de tycker att du är så snygg. De går ju också "enbart" på utseendet. Men det tror jag inte att du gör, och jag tror att du (och jag, och i princip alla) istället ser denna form av ytlighet som positiv. Vi kanske också ljuger lite för oss själva och tänker att de väljer oss för våra positiva egenskapers skull, även om det skulle vara uppenbart falskt.

Det är en vanlig tanke att man i efterhand tänker: "Han var ändå inget att ha eftersom han gjorde si och så." Problemet är att det är en efterhandskonstruktion som är mer ämnad att ge en tröst än att reflektera sanningen. I själva verket spelar det ganska liten roll varför man blir vänner när man väl har blivit det. Det ursprungliga initiala skälet spelar mindre roll 20 000 nya erfarenheter och gemensamma upplevelser efteråt.

Utseende och attraktion är en faktor när det gäller sociala kontakter. Det går inte att komma ifrån, och det får man lära sig att förhålla sig till. Detta är antagligen inprogrammerat hos oss och våra hjärnor använder sig av sådana principer dagligen, och det gäller alla av oss. Att försöka protestera mot detta blir meningslöst. Bättre då att förhålla sig till det på bästa sätt.

Jag tror att TS har insett detta och hon verkar ha en förnuftig syn på det. Nu söker hon råd för hur hon ska förhålla sig till detta och ditt förslag kan bidra som en trösterik bortförklaring, men inte till en riktig analys av situationen som jag ser det.
jrockyracoon

Äldre 16 Feb 20:32

#136

Citera Återställ Anmäl

Ignoramus skrev 2019-02-16 19:55:22 följande:
*groucho marx

nja, jag kan inte hålla med dig om dina upplevelser. jag är och har alltid varit oattraktiv på rätt många plan, så ingen har någonsin valt mitt umgänge av den anledningen. Ändå har jag alltid haft vänner, framförallt av det motsatta könet.

Har garanterat också blivit bortvald av hundratals män för att ingenting med mitt utseende attraherar dem överhuvudtaget, men jag bryr mig verkligen inte om det. Jag har noll intresse av personer som automatiskt ratar folk pga utseendet, och kan på goda grunder säga att min umgängeskrets (åt bägge hållen) är vald av helt andra anledningar.

Jaså, då citerade väl Allen honom, eller så minns jag bara fel...

Iaf, jag menar inte att man måste vara klassisk vacker för att få vänner el. så. Jag menar att attraktion och utseende/yta är inblandat när människor bedömer och bemöter andra människor, och jag tror det är så automatiskt hos oss att vi inte reflekterar över det. Och attraktion hos den ena personen behöver ju inte vara samma som hos den andra.

Jag lyssnade på en pod om en person som gått från seende till blind till seende igen. Han fick ett orosmoment när han återfick synen eftersom hans relation till sina vänner förändrades när han kunde se dem. Han hade ju tidigare bedömt dem utifrån deras åsikter, röster och ev. lukt och känsel - men nu förändrades hans inställning till somliga en del.

Det är rätt kaxigt att säga att man har full kontroll på sina val av umgänge. Det finns en hel värld av forskare som försöker utröna av vilka orsaker människan beter sig och samspelar med andra, och det är ingen enkel process att veta exakt varför man har valt att bli vän med person A och inte person B. När det gäller en själv är man ju dessutom partisk, så det ställer också till det rätt rejält. Jag blir nyfiken på hur du så säkert kan veta att du inte tar hänsyn till andras yttre när du väljer vänner. Jag förstår ju att egenskaperna hos personerna är de som får dig att hålla kvar vänskapen, men jag pratar om de initiala mötena.

Sedan så verkar du inte ha tagit in min "det är surt sa räven om rönnbären"-analys. Du bryr dig inte om att ha missat potentiella män som valt bort dig eftersom de ändå bara har valt bort dig på ytliga grunder. Om du djupanalyserar ett tag så finner du att det är till din nackdel att de väljer bort dig oavsett orsak. Det ligger därför i ditt intresse att jobba mot att de inte väljer bort dig, och ev. ändra saker (om det går) kring din person för att uppnå detta.

Vi alla är beroende av varandra, och har mycket att vinna på att kunna ge ett gott intryck (ytligt eller ej) och skapa nära kontakter med åtminstone tillräckligt många för att skapa oss ett bra liv.

Det är en sanning, men sen kanske jag själv borde ta mig i kragen och följa detta bättre själv än jag gör :)

Att du har lättare att ha kontakter med det motsatta könet borde tala mer för min teori än mot. Vilka andra förklaringsmodeller ser du skulle kunna förklara det?
jrockyracoon

Äldre 16 Feb 20:41

#137

Citera Återställ Anmäl

Ignoramus skrev 2019-02-16 20:03:42 följande:
Och nä, det finns i regel ingen som helst attraktionsaspekt involverad när jag köper glass. Jag behandlar personen på andra sidan kassan exakt likadant oavsett om det är en man eller kvinna, och då känner jag bara attraktion till det ena könet. Kan knappt komma ihåg senast jag reflekterade över/reagerade på en människas utseende (med uppenbart undantag av Elisabet Höglund i På spåret)

Antag att du direkt efter glassköpet drogs åt sidan av en polis som började förhöra dig. Du skulle börja beskriva kläder, utseende, röst, särskilda igenkänningstecken o.s.v. Sedan får du frågan: "Vilken typ av person var det här?" Troligen skulle du kunna ge en förstaintrycksbild av personlighetstyp, baserat på utseendet. För det är det som hjärnan gör - den får in intryck som den omedelbart kategoriserar in och gör förståeliga. Det blir en väldigt ytlig process som baserar sig mycket på utseende och schabloner, men så länge våra hjärnor inte kan läsa tankar el. liknande så är det det bästa vi har.

När du ser glassförsäljaren så sätter din hjärna igång med en slags bedömning. I den bedömningen ingår attraktion. Så attraktionen har på så sätt en viss betydelse även i detta sammanhang, som jag ser saken...
jrockyracoon

Äldre 17 Feb 19:04

#146

Citera Återställ Anmäl

Ignoramus skrev 2019-02-17 00:42:01 följande:
Ja ok, visst, utseende är ju naturligtvis det första vi har att gå på i många sammanhang, men det här är ju en tråd som handlar om att bli annorlunda bemött när man inte är lika attraktiv längre, så jag utgick ifrån den aspekten. Och då vidhåller jag fortfarande att jag inte har något intresse överhuvudtaget av att lära känna den sortens människa som ser mig och tänker "Ok, ful. Liggfaktor noll. Då har jag ingen anledning att lyssna på henne längre."

Och det känns inte på något plan som en förlust att inte ha dessa människor i mitt liv. Det skulle aldrig falla mig in att jobba för att de ska börja finna mig mer attraktiv, ergo så att de lyssnar på mig i fortsättningen. Det är ju fördomsnissarna som får ändra på sig, inte jag.

Min förklaringsmodell angående flest manliga vänner är väldigt enkel; jag har alltid haft en stor majoritet "manliga" intressen som gör att jag har haft lättare att passa in i den gruppen.

Ja, tråden handlar ju om TS upplevelse att få mindre sociala kontakter och socialt samspel p.g.a. minskad attraktion. Och jag håller med TS om att hennes tes sannolikt stämmer av skäl jag redan angett.

Kanhända att du är en av det fåtalet som faktiskt inte ser till yta och utseende utan dömer andra helt från deras inre egenskaper och då är det ju bara att gratulera - det är en väldigt fin egenskap. För min egen del så skulle jag också gärna vilja vara sådan, men eftersom det är så många omedvetna processer som sker inom mig, så vågar jag inte slå fast något dylikt. Våra upplevelser av de premisser på vilka vi beslutar brukar i många forskningsstudier visa sig vara helt felaktiga. Det finns studier som visar att långa män ofta får bättre jobb, fler vänner och högre löner. Andra studier visar att attraktiva personer upplevs som mer kompetenta än mindre attraktiva, etc, etc...

Jag tycker du gör det lite lätt för dig när du så bestämt slår fast att du inte förlorar något på att bli avfärdad. Om en person väljer bort dig av fördomsfulla orsaker, så betyder inte det automatiskt att ni inte annars skulle kunna ha format en fantastisk vänskap. Jag förstår mycket väl raseriet och de sårade känslorna när man blir bortvald av t.ex. utseendemässiga orsaker. Men de som väljer bort en på det viset är inte nödvändigtvis idioter på alla sätt, bara för att de beter sig knasigt i den situationen.

Jag tror vi alla ofta tänker i termer av: "Ta mig som jag är, annars är det er förlust.". Men det ger ju oss inga incitament till att förändra oss själva, utan kräver endast förändring av andra. Ofta tror jag det är bättre att man går till sig själv: Vad är det jag kan göra för att förbättra mina möjligheter till att få fler sociala kontakter. Åtminstone om man vill få till någon förändring. I ett idealt och rättvist samhälle skulle det inte behövas. Men samhället är tyvärr varken idealt eller rättvist.
jrockyracoon

Äldre 17 Feb 19:12

#148

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Åldersnoja) skrev 2019-02-17 11:21:07 följande:
Jag har svårt att tro att en kvinna som inte ens fyllt 40 är så oattraktiv från att ha varit vacker att inte män är intresserade sexuellt av henne. Däremot kan jag förstå ett socialt ointresse då en del kvinnor är så tråkiga att samtala med, de tänker lite för mycket på vad som är ok att prata om, samma som med hur man skall gå klädd.. Lite tillbaka till tonår och grupptryck:)

En man kan ju vara sexuellt intresserad av en kvinna på olika sätt.

Det kan vara t.ex.
"Åh, sexy, sexy, sexy"...
Eller
"Hon verkar ju fin"
till
"Jag kan sätta på henne om det inte är något att se på teve ikväll..."

Visst kan kvinnan fortfarande vara attraktiv, men ev. inte lika attraktiv som för 20 år sen. Och den skillnaden kan säkert spela in i den sociala kontakten.

Om jag upplever en kvinna enormt sexig blir kanske varje samtal en form av gåva till mig. Om jag upplever kvinnan attraktiv, men inte så att jag tappar andan, kanske jag inte tycker det är särskilt givande att ha henne som vän, eller prata med henne även om jag skulle kunna tänka mig att inleda en sexuell relation med henne. Jag nöjer mig kanske inte med att bara vara i hennes närhet, som jag kanske gör med den där enormt sexiga kvinnan.
jrockyracoon

Äldre 18 Feb 07:41

#160

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Åldersnoja) skrev 2019-02-17 21:47:48 följande:
Herregud kvinnan har inte ens fyllt 40! Hur enorm skillnad kan det vara liksom?! Nej det där tror jag inte på. Ser framför mig en person som ev har gått upp i vikt (behöver inte vara fel) eller något i den stilen. Skulle förstå mer om hon skrev att hon närmar sig 50 eller 60. Hon beskriver sig dessutom som vacker när hon var yngre (inte alla är det) då lär man knappast vara oattraktiv när man är 30plus.
Jag kan tänka mig att man som kvinna gärna vill skjuta upp den tidpunkten när man förlorar lite attraktion.

Är man 37 vill man kanske tänka att det är 15 år kvar, är man 45 kanske man också tänker likadant, etc.

Men TS verkar ärligt nyfiken på hur det verkligen förhåller sig. Och hon märker de facto en skillnad. Om du tvivlar på att det beror på minskad attraktionskraft kan du kanske föreslå en alternativ hypotes som är mer sannolik.

Man ska också ha i minnet att olika kvinnor förlorar i attraktion olika snabbt. Vissa ser ut som tanter redan vid 25, andra ser ut som 18 när de är 67. Men generellt kan man nog lugnt påstå att kvinnor förlorar i attraktion i takt med stigande ålder. För kvinnor som har varit extremt attraktiva som unga, blir det en markant skillnad - inte så att de inte kan få ligg, men de märker det i det vardagliga sociala samspelet.
jrockyracoon

Äldre 18 Feb 13:19

#166

Citera Återställ Anmäl

Ignoramus skrev 2019-02-17 20:33:12 följande:
Jag ger dig rätt i att jag garanterat blir diskriminerad på grund av mitt utseende, och på så vis går jag miste om sånt som mer attraktiva/proprare människor får gratis. Och den förlusten kan ju få bra mycket större konsekvenser än att bara bli socialt ignorerad, tyvärr.

Haha! Lustigt att du säger det! En av mina absolut närmaste vänner har - långt i efterhand - erkänt att han tyckte att jag var en loser och en dåre som trodde att jag hade någon som helst chans att bli anställd när vi möttes på anställningsintervjun. Jag tyckte vi klickade lite; han satt och tänkte "vad gör du ens här din hippie? Har du gått vilse?"

Hade han sagt det eller hade jag märkt det at the time så hade det ju aldrig blivit någon fantastisk vänskap. Och det hade ju - minst sagt - varit synd för oss bägge. Men samtidigt så var det han som fick ändra sig, jag fortsatte vara en dåre ;)

Nja, jag tycker det där är en balansgång. "NÄHÄRU, jag tänker inte ändra på mig ett dugg!!" är väl rätt bakåtsträvande och kompromisslöst. Men att TS ska ändra på sig för att bli bemött på ett vanligt, hederligt, respektfullt vis av män som inte längre finner henne tillräckligt attraktiv...? När de samtidigt inte har några problem med att lyssna på hennes manliga kollega, trots att de förmodligen inte vill ligga med honom heller? Näru. Där får allt de sexistiska männen göra om och göra rätt!

Hej igen! Trevligt att diskutera med dig, detta tyckte jag var en väldigt intressant diskussion och du kommer med många intressanta infallsvinklar!

Ja, visst kan det hända att du blir diskriminerad p.g.a. ditt utseende och det får givetvis konsekvenser. Samtidigt kanske det finns saker du faktiskt kan påverka ang. hur du blir bemött - jag tänker att man antagligen kan parera de automatiska tankarna hos andra genom att proaktivt visa sin äkta personlighet som då lyser igenom.

Ja, ditt exempel visar ju jättebra vad det var jag menade.

Sen tycker jag inte TS ska ändra sig på något sätt om hon inte själv önskar det. Men det kan ju hända att hon vill kunna få bättre sociala relationer och vill genomgå en förändring för att uppnå det. Det handlar inte om att TS är en kvinna som blir dåligt behandlad av män som måste skärpa sig. Det handlar om att TS är en person som söker svar på vad hon kan göra för att få till en bra social kontakt i samspelet med det andra könet.

Att attraktionen har betydelse för bemötandet är inte männens fel. Det de gör annorlunda är inte på en medveten nivå. Om du oförhappandes träffar en aggressiv björn i skogen, beter du dig antagligen utifrån en ganska primitiv nivå. Efteråt kanske andra ifrågasätter ditt agerande, men du handlade bara utifrån något väldigt primitivt inom dig. Det är samma sak för männen som träffar en otroligt vacker kvinna och genast blir glada och trevliga.

Det lär väl funka tvärtom för kvinnor som träffar en i deras ögon attraktiv man. De blir trevligare, mer tillgängliga, mer sociala, etc. Det är inget fult med det, utan är en helt naturlig evolutionär process.
jrockyracoon

Äldre 18 Feb 13:29

#167

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Åldersnoja) skrev 2019-02-18 08:59:49 följande:
Jag kan bara gå efter mig själv. Är 37 har alltid varit väldigt attraktiv och omtyckt av män och är det fortfarande:) ser ung ut men det i sig är ju inte konstigt när man fortarande är ung.
Nu vill jag inte vara elak, och det är ju jättebra att du har en så positiv självbild på din skönhet.

Och visst kanske det är sant att du är en riktig dunderbrud, men många kvinnor har en överdriven bild på sin egen skönhet. De har fått alldeles för många bedrägliga komplimanger av sextörstande män för att tro något annat.

Om vi nu rent hypotetiskt skulle påstå att du tillhör den kategorin skulle det förklara varför du fortfarande anser dig vara sedd som attraktiv av män.

Eller också så har du en charm som går utöver utseende som gör dig populär. Det finns många alternativa hypoteser.

Jag är tämligen säker på att om man gjorde en generell studie om mäns attraktion av kvinnor, skulle de sätta högre betyg på en kvinna runt 20 - 25 än samma kvinna vid åldern 35 - 45. Sen behöver det inte betyda att kvinnan själv märker det - personliga egenskaper tar ju ofta över när man känner en person närmare, så den typen av attraktion fungerar ju inte på samma sätt.
jrockyracoon

Äldre 18 Feb 22:38

#176

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Åldersnoja) skrev 2019-02-18 13:43:02 följande:
När jag tänker efter har du rätt, vid 16 var de ju (män) galna efter en medan vid 25 lugnade det sig lite kanske.. Gick attraktionskraften ner eller tjolen ner över benen:) Hmm kan bero på att tjolen var lite kortare vid 16. Du pratar om att vara ung, vid vilken ålder går din gräns för att vara gammal/ung och ha minskad attraktionskraft? Ps du låter som en person som tror mycket på dina egna åsikter. Det är ju bra det men det är också bra att lyssna på andra och sedan fundera en gång till. Det här ämnet är såklart väldigt oviktigt, men en bra övning. Vi kvinnor har mer erfarenhet av hur vi blir bemötta av män än vad du och andra män har. Det är därför många av oss ifrågasätter ts upplevelser även om det möjligen är hennes verklighet.. Svårt då att ge ts ett konkret råd annat än att bli en intressantare person..
Visst kan man fundera på saker igen om man vill. När det gäller den här typen av diskussioner tror jag att man ständigt analyserar och kommer på mer saker och ev. reviderar ens åsikter när man anser att det behövs.

Jag är ingen kvinna, men det utesluter inte att jag kan se och märka saker i min omgivning, och dra slutsatser utifrån den forskning jag känner till i ämnet.

Några kvinnor jag har lärt känna har en inställning till livet att det är lätt och enkelt. Min teori är att det beror på att deras utseende ger dem fördelar som gör påverkar deras inställning. När de träffar andra människor får de ständiga leenden och villiga personer som kan hjälpa dem på olika sätt. Detta formar naturligtvis deras livssyn. När/om en sådan kvinna tappar attraktionskraft leder det självklart till en nödvändig omvärdering av dennas tillvaro på ett fundamentalt sätt.

Jag tror att orsaken till att många kvinnor här ifrågasätter ts upplevelser är för att de på ett personligt plan inte vill att deras attraktionskraft ska minska, de förnekar för sin egen sinnesros skull.

Om ens attraktionskraft har minskat betyder ju inte det att man inte är attraktiv längre. Så man kan säkert uppleva sig attraktiv även om ens attraktionskraft har minskat. Det kan också bidra till somliga kvinnors förnekande av något som är ganska självklart, att attraktionskraften hos kvinnor avtar med åldern...
jrockyracoon

Äldre 18 Feb 22:52

#177

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Åldersnoja) skrev 2019-02-18 13:51:18 följande:
Och genom att läsa det svaret förstår jag att du är en av de männen som har fått arbeta hårt för att få napp. Du har träffat på många självgoda uppblåsta kvinnor som har visat sin avsmak trots att de borde veta bättre. Oroa dig inte, jag kommer inte att avslöja mer om mig själv eller min förträfflighet:) Ha en fin dag!
Jag ser inte ner på de kvinnor som valt bort mig, ifall det är det du undrar. Så du träffade lite fel där.

Nästan alla kvinnor är övertygade om att de har vackra ögon. Detta är för att män har så dålig fantasi så de kör den klassiska: "vad fina ögon du har". Kvinnornas övertygelse baserar sig därför på lögner från män.

Det är inte långsökt att det är likadant med attraktion, även om du blir sur för att jag säger det.
jrockyracoon

Äldre 20 Feb 11:48

#184

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Klassiker) skrev 2019-02-19 01:01:13 följande:
Människors "sexuella" attraktionskraft avtar med åldrandet oavsett kön medan en attraktiv människa förblir attraktiv hela livet. Den försvinner aldrig och kan ge stora fördelar även på ålderns höst såvida inte livet och omständigheter, som ohälsa, förluster, motgångar osv får lyskraften att dö. Kanske är det lyskraften som TS förlorat och inte den sexuella?
Intressant...

Jag är också inne på att dela upp attraktion i olika typer. Något enligt följande kanske:

1. Enbart utseende. Det är den här typen av attraktion som mäts när forskarna ger bilder till personer och ber dem gradera attraktionen.

2. Inre egenskaper. Den här attraktionen föds efter att man lärt känna någon och bygger på personens inre egenskaper.

3. Utstrålning. Vissa personer finner man väldigt attraktiva när man träffat dem i verkligheten trots att de saknar den typ av attraktion som nämns i punkt 1. Det är något med deras utstrålning som gör att man mår bra i deras sällskap.

Sedan behöver man ta med i beräkningen att attraktion är olika hos olika personer. Så det vi pratar om är väldigt generaliserande kategorier....
jrockyracoon

Äldre 20 Feb 11:59

#185

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Lika) skrev 2019-02-19 21:47:52 följande:
Bara det är lika skoj när en ful kvinna gör bort sig och blir lemlästad .
Flytta till Nordkorea? Deras syn på komedier verkar rätt lika din...

Liknande brukar ju komma från ultrafeminister när de ständigt blandar in könsaspekter oavsett sammanhang... Det är första gången jag hört samma kränkta argumentation komma från en man....
jrockyracoon

Äldre 20 Feb 12:02

#186

Citera Återställ Anmäl

Ignoramus skrev 2019-02-19 07:52:45 följande:
AAAAhahaha och när hon återser honom några säsonger senare så har han förlorat bägge händerna och går omkring med två krokar istället. Minns bara hur han förlorade den ena - han hade åkt helikopter till Afrika för något volontärarbete och när han skulle kliva av stannade han upp och vinkade till någon han trodde var sin gamla fotbollscoach ("fast svart")

"So handsome... So, SO stupid!"

Måste se den serien...

Ja, det låter ju som om de tagit fasta på att gestalta en person som fått stora fördelar p.g.a sitt utseende och sedan skruvat upp karaktären maximalt...

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

INNEHÅLL