Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?

Det råder väl inga tvivel om att dagens kvinnor är de som får lägga ned mest tid både på hushållssysslor och barnskötsel. Något som heller inte verkar helt uppskattat.

Efter ett par rätt ojämna förhållanden känner jag att jag lätt hamnar där även fast jag inte vill.. för annars blir hemmet förjävla skitigt efter ett tag, ingen mat handlas in osv... Jag vet inte hur mycket tid jag spenderat på att diskutera, komma överredens, försöka lägga upp veckoscheman, bråkat osv vad gäller det gemensamma hemmet. Men likt förbannat har jag ändå stått där och skött 90% av allt efter ett tag...

Och nu efter att ha varit i dejtingvärlden några år så känner jag att det faktiskt svårt att hitta någon jag både matchar med och som faktiskt klarar av att sköta hälften av ett hem. Det FINNS såklart män som tar ansvar. Men jag börjar uppleva att de är så pass få att jag som kvinna inte kan ha detta som krav om jag ska ha chansen att träffa någon. Att jag helt enkelt måste vara beredd på att jag kommer få lägga ned mer tid på att att sköta barn och hem i mitt sökande.

Hur upplever ni andra kvinnor det? Har ni krav på ett någolunda jämnställt liv? Eller känner du attt det bara är att gilla läget? Eller är du kanske en sådan som inte har något emot att dra det stora lasset?

(Värt att tilläggas att jag verkligen inte är pedant och anser man behöver städa varje dag. Men att städa upp efter sig i köket när man lagat mat, dammsuga när det börjar knastra under fötterna, damma en gång i månaden och se över badrummet en gång i veckan behövs väl nästan för att en hem ska kännas någorlunda fräscht).

Alla har sina krav. Mina skallkrav är att tjejen är snygg (bra gener), ung och snäll.

Sedan om hon har krav på mig ska hon även uppfylla en del nya krav, typ att ha ackumulerat i alla fall en miljon, och att hon är barnlös alternativt om hon uppfyller majoritetskraven, att hon uppfostrat sitt barn till en välskapt individ.

Jag får något tillbaka men inte rent sexuellt. I dom trådarna har jag även skrivit att det i många fall faktiskt är en mysfaktor snarare än en sexuell faktor. Säger jag att jag inte vill så tvingar han mig inte, 9 av 10 gånger är det jag som tar initiativet till det än tvärtom.

Jag trivs med detta då min man visar mig uppskattning, han finns där för mig, han visar mig respekt. Ja i vissa aspekter skulle man tycka att det är ojämnställt men jag trivs med detta och jag blir inte ens utarbetad. Under sommartiden jobbar han mer än mig hemma även om det är belägrat utomhus (ladygård, trädgård, djur mm)så att jag gör det vintertid vad spelar det för roll?