Otrohet kommer alltid fram? På vilket sätt?
All respekt TS, men... "Folk", "alla", "många sa"... vad menar du med det, vilka pratar du om?
Nej, all otrohet kommer inte fram. Det är naivt att tro att så är fallet, alltid. Det är lätta att slänga sig med klyschor om att all otrohet kommer fram i dagsljuset förr eller senare, om än så på dödsbädden.
Det sägs ofta av folk som blivit drabbade av otrohet, eller som avskyr otrohet, eller ser ned på folk som är otrogna. Eller folk som heligt och dyrt lovar att de skulle aaaaldrig kunna vara otrogna själva.
För att tydligöra. Jag gillar inte heller otrohet, jag tycker att otrohet är fel.
Men livet har lärt mig att det är naivt att tro att all otrohet kommer fram i dagsljuset, att somliga aldrig skulle kunna vara otrogna.
Karma. Visst, man kan välja att tro på karma, eller så gör man inte det. Visst kan man säga att ju mer felaktiga saker man gör desto större chans att det kommer och biter en i baken längre fram i livet. Men det är ju en "livsåskådning" snarare än en sanning och realitet.
Om ett förhållande går i kras pga otrohet så är väl det sedvanliga att den närmsta vänkretsen får reda på det, och kanske får reda på omständigheterna. För den vanligaste frågan brukar ju vara "varför tog det slut?". Där och då har man ju som den bedragna parten möjlighet att berätta. Risken finns ju dock alltid att en otrogna parten har en annan version kring vad som hände och varför...
Men det innebär ju inte att det publiceras till allmänhetens beskådan.
Det tragiska i din berättelse är ju att du har fastnat i allt detta. Det är tufft när ett förhållande går i kras, och det är än tuffare när det handlar om otrohet, och det är givetvis tufft att se att livet tuffar på för ens ex och dess nya partner.
Men här gäller det ju att ta sig ur detta stadie av sorg, besvikelse, ilska och frustration och inte fastna där (som det låter som att du har gjort).
Tror inte att det är så klokt att du fastnar i detta att "det kommer nog komma fram", dina känslor av att du vill "berätta för världen"., "hat" och "ilska".
Det vanliga är väl att man ältar och ältar och involverar sina vänner, men sen måste det komma en dag då man väljer att gå vidare.
Det är dags att släppa taget om ditt ex och fokusera på dig själv och ditt egna mående. Inte hur livet tuffar på för alla andra (och du står själv kvar på perrongen...).
vänligen