Abort eller fullfölja. Snälla hjälp mig tänka!!

Vad är det värsta som kan hända om du väljer att fullfölja graviditeten? Det allra allra värsta?

Relationen med pappan tar slut p.g.a att ni inte kan ses så ofta som ni vill. svårt att resa med/lämna ett litet barn för att träffas. Det blir han som få resa. Orkar han det? 

Du blir i praktiken en ensamstående förälder i vardagen, kommer han att kunna ta föräldraledigt och vara med sitt barn vilket skulle innebära att han inte kan vara med sina äldre barn i den utsträckning som han vill och de behöver.

Relationen håller inte av olika orsaker.

Men, du vill gärna ha ett tredje barn, detta är troligen din sista chans till detta. Dina barn är rätt stora så det blir inte överväldigande mycket jobb, de kanske också vistas hos sin pappa ibland.

Alla val i livet är inte lätta, men detta är något du måste göra. Ha inte så bråttom om du känner att du klarar det ha samtalet med kuratorn, med pappan och framför allt med dig själv innan du tar beslutet.

Hej! Jag är inte direkt i samma situation som du, men jag velar också fram och tillbaka. Gift, har två barn på 11 och 6... livet började bli väldigt bekvämt. Idag fick vi reda på att jag är gravid och jag vet varken ut eller in. Min man vill behålla, men jag är så osäker på om jag orkar med detta. Ingen släkt i stan, ingen avlastning och en man som jobbar hiskeligt mycket oavsett familjesituation. Idag hade jag ren ångest på morgonen... Skulle gärna vilja byta tankar och ha någon att bolla alternativen med. Det här ÄR sista chansen om vi ska ha ett barn till.

Ja... jag tror vi tänker och känner ganska lika just nu. Vilken vecka är du i? Själv är jag i vecka 6, så det är ju väldigt tidigt i graviditeten. Sedan finns ju risken för missfall också...

Vi har aldrig haft någon avlastning eftersom vår släkt bor rätt långt från oss. Det känns så ensamt ibland, vilket gör mig sorgsen inombords. Min man är karriärist och det är inget som kommer att ändras bara för att vi får ett tredje barn. Låter krasst, jag vet, men det är bara dumt att lura sig själv genom att tro ngt annat.

Har du hjälp där du bor? Antar att barnet skulle bo med dig på heltid, eller hur resonerar ni? Knepig situation, men om ni vill det här så bör det ju vara möjligt ändå.

En halvknäpp tanke som ploppar upp titt som tätt är om läxläsningen - min dotter går i fyran och behöver ganska mycket hjälp varje dag med den biten (och lugn och ro!) - hur ska man få till den biten med en skrikande bebis som tar all uppmärksamhet? Som sagt, lite knäpp tanke men något jag tänker på...

Det här med vad ens föräldrar och svärföräldrar tycker är ett kapitel för sig. Vi har fantastiska mor- och farföräldrar till våra barn, det är inte det. De börjar bli äldre och min pappa lider av kronisk sjukdom - deg är snarare JAG som borde åka till dem och hjälpa till, inte tvärtom. De kommer behöva min hjälp alltmer, det är ett som är säkert.

Det finns inga som helst chanser för er att flytta ihop, antar jag? Pga att barnen är rotade och bor varannan vecka hos er? Det där är ju så himla knepigt... I praktiken skulle barnet träffa sin pappa varje helg? Om det är någon tröst så har min man rest mycket i jobbet och många veckor har det blivit så att han på sin höjd träffar barnen på helgen (om han inte har behövt använda även helgen för att ta sig dit han ska). Det finns ju föräldrar som reser massor i jobbet - det kanske går att likställa med din situation. En tanke: Kan han ta föräldraledigt exempelvis ons-fre varannan vecka när han är inte har de egna barnen och du har börjat jobba? På det sättet skulle du ju inte bli så ensam.

TS, hur har det gått för dig/er? Allt ok? Skriv gärna några rader om du har möjlighet. Hoppas du mår okej under omständigheterna.