Abort eller fullfölja. Snälla hjälp mig tänka!!

Ja... jag tror vi tänker och känner ganska lika just nu. Vilken vecka är du i? Själv är jag i vecka 6, så det är ju väldigt tidigt i graviditeten. Sedan finns ju risken för missfall också...

Vi har aldrig haft någon avlastning eftersom vår släkt bor rätt långt från oss. Det känns så ensamt ibland, vilket gör mig sorgsen inombords. Min man är karriärist och det är inget som kommer att ändras bara för att vi får ett tredje barn. Låter krasst, jag vet, men det är bara dumt att lura sig själv genom att tro ngt annat.

Har du hjälp där du bor? Antar att barnet skulle bo med dig på heltid, eller hur resonerar ni? Knepig situation, men om ni vill det här så bör det ju vara möjligt ändå.

En halvknäpp tanke som ploppar upp titt som tätt är om läxläsningen - min dotter går i fyran och behöver ganska mycket hjälp varje dag med den biten (och lugn och ro!) - hur ska man få till den biten med en skrikande bebis som tar all uppmärksamhet? Som sagt, lite knäpp tanke men något jag tänker på...