Ditt livs största ledsamhet
Det skulle helt klart vara att den jag valde som pappa till mina barn valde att inte vara en bra pappa (eller partner). Det är en stor sorg för mig.
Inlägg från: Anonym (G)
|
-
-
Ja det är så tungt. Förstår inte att det ska vara så svårt att sätta dom i första hand, alltid. Ja vi lever ihop men detta har gjort att alla känslor från min sida har försvunnit. Du då?Anonym (Malin) skrev 2019-02-15 22:38:45 följande:
Känner precis som du. Känner det så starkt att jag önskar att jag aldrig satt mina helt bedårande barn till världen. De förtjänade bättre.
Lever du med din partner ännu eller har ni skiljt er?
-
Tänker på det väldigt ofta. Känns som att vi hade haft det bättre själva jag och barnen. Men steget är så svårt att ta. Vill ju så gärna ha den kärnfamilj jag själv inte fick när jag var liten :(.Anonym (Malin) skrev 2019-02-15 22:57:36 följande:
Jag lämnade för sju månader sedan och separarede samtidigt. Skilsmässan går snart igenom. Vill du skilja dig?
-
Jag skäms också ofta för mitt dåliga val. Skäms inför mina barn. Att jag inte kunde valt bättre för deras skull.Anonym (Malin) skrev 2019-02-15 22:55:57 följande:
Ja. De utsätts för så mycket smärta genom att ha en förälder som ständigt sviker, bråkar, skäller, förstör. De är alldeles för värdefulla för att behöva leva det livet. Jag skäms över mitt dåliga omdöme och att jag trodde att genom att älska skulle jag kunna göra en annan människa hel och kapabel.
Mina barn är små ännu, men den äldre av dem visar redan tydliga tecken på ångest.
-
Förstår dig precis. Starkt av dig i alla fall att ta dig ur situationen, även om livet inte blev som du önskade. Ni får det helt säkert bättre själva du och barnen.Anonym (Malin) skrev 2019-02-15 23:06:30 följande:
Jag är själv uppvuxen i en härlig och ärlig kärnfamilj. Det hjälpte nog mig att ta steget; jag insåg att det jag hade med mitt ex bara var skit i jämförelse. Jag är ganska ung ännu och det känns som att livet har gått mig förbi på något sätt, att allt det där magiska i familjen inte var för mig. Och det känns så orättvist.