Det här med kläder har spårat ur
i framför allt den svenska kulturen är ju riktigt hemsk!
Man kan knappt röra på benen i framför allt jeans.
Mjuka kläder som ger lite större frihet anses vara antingen fult eller något man enbart ska ha på sig hemma i princip. Annars ses man som lat, arbetslös eller kriminell.
Man behöver ofta skärp men som alltför ofta har ett spänne som trycker in i magen och förminskar ens rörelse att böja sig framåt eller sätta sig på huk för att plocka upp något.
En typisk svensk grej som jag alltid har tyckt är så ful faktiskt är hur man böjer sig med rumpan i vädret istället för att enbart böja knäna och följa neråt för att plocka upp något. Visst om en kvinna gör det i sexuellt syfte är det väl en sak men i normala situationer, jobb, utomhus, framför någon annan och även mest för sig själv rent kroppsligt. Är det p ga byxor som man har börjat böja oss ner enbart med överkroppen?
Är det tänkt att kläder ska skilja oss ifrån djuren så långt som möjligt ?
Människor har t om svårt att gå när det är det minsta halt ute.
Ser lite ut som en kona som står upp och ner.
Men det jag kom att tänka på är att det anses viktigt att ha en man ska ha jeans på sig som man. Ett hål för varje ben som i sin tur förringar kroppens behov utav att röra på sig. Man blir istället en förpackad korv med viss rörlighet.
Det kom mig att tänka på, hur många människor har egentligen INTE problem med höfter, knän, axlar, ljumskar m.m som dessa kläder faktiskt bara får en att ignorera?
Man kan röra sig lite när man kommer hem eller går på gymmet, visst. Men hur många som är lätt skadade/nedbruten/förstelnad är det som faktiskt går till gymmet då? Bara som ex, kvinnor mellan 28 och uppåt eller män som arbetar hårt och felbelastar kroppen för att sedan åka in till gymmet och max pumpa den ytter liggare men helt plötsligt får ont på ett eller annat sätt.
Visst, man kan börja dagen med att stretcha om man vill.
Men min stora fråga är egentligen, varför tvingar vi på äldre dessa kläder? Dom om några behöver kunna få röra sig i mjuka rörelser och så fritt som möjligt för att ALDRIG begränsa sina rörelsemöjligheter. Hur viktigt är det att ha jeans på gubben när han ska åka rullstol? Sitter som ett paket, alltför oftast orörliga, sträcker aldrig ut på sig, kan antagligen inte röra sig mer än framåt om inget skärp finns som er en fysisk signal om att inte böja sig för långt fram.
Personligen klarar jag inte av att ha kläder på mig. Jag får panik till slut. Slänger alltid av mig och går i bara boxers hemma och smeker min runda mage hehe, nej då men på riktigt, man blir mer motiverad till att faktiskt röra sig mer om man får den möjligheten istället för att bli halvt fysiskt låst och helt psykiskt raderar ut behovet av att behöva göra det.
Det får mig även att tänka på varför allt ska vara så himla formellt. Man ska sitta i stolen. Ha tajta kläder för att inte se "pösig" ut o få en negativ uppfattning utav andra.
Stretch är dyrare eller inte tillräckliga. Att som äldre även enbart sitta eller ligga med 1 h gymnastik i veckan är ett hån mot den fysiska kroppens behov.
Förstår inte varför allt är så formellt och strikt.
Menar inte att alla ska ha kjol på sig men kanske ändra synen på dom som använder sig utav mjukiskläder åtminstone.
Hade jag själv varit arbetsgivare t ex så hade jag sett; ok hen har mjuka kläder vilket friar hens rörlighet och kroppen kommer må bra mycket längre och personen blir även något kvickare i att röra sig och även det nog det viktigaste, personen kommer inte att dra sig för att göra det lilla extra p ga sin rörlighet.
Jag tror att en sådan enkel sak som att låta kontors människor få använda mjukis och enbart glida omkring i strumpor skulle få arbetarna att må så mycket bättre.
Det är min / mina tankar.
Va tycker ni?