Hemmafruns ansvar att serva sin man

Du missade att det inte är jag som satt standarden på hur det ska se ut hemma, utan han. Han går inte med på någon ?lägre prio?.

Och du har inget att säga till om det?

Det har jag gjort många gånger, men hans gnäll över det tar mer energi än att bara göra det.

Då kan han väl betala en städfirma?

Jag har faktiskt aldrig hört någon man uttrycka önskan om att få ha en liten hemmaslav som de kan beställa te och andra tjänster av närhelst de önskar, nej.

Jag har däremot hört både män och kvinnor uttrycka önskan om att få slippa lite av ekorrhjulet och vardagsstressen som gärna snurrar igång så fort man har ett par barn som kanske börjar vilja gå på fritidsaktiviteter mm. 

De paren kan vilja ha en förälder hemma på heltid, för att slippa köra till förskolan, handla, laga mat, städa, diska, tvätta, skjutsa, vabba, planera mm. Men att jobbet för hemmaföräldern även skulle innebära kvällstjänst i form av uppassning av den yrkesarbetande partnern..? Ursäkta, men det låter helt absurt.

Jag har aldrig ens hört någon uttrycka det på skämt, vad jag kan minnas. Och om det fortfarande existerar sådana motbjudande drömmar hos befolkningen blir jag lite lätt äcklad.

Bara för att du är hemmafru ska du ju inte behöva jobba i hemmet 24/7. Du har ju lika stor rätt att slappna av på kvällen som han har.

Tycker faktiskt att det är lite oroväckande att din man inte ens kan tänka sig att göra lite te själv.

Nej, det är inte din uppgift att serva mannen. Varför är du hemma? För att ta hand om barnen? Då är det din uppgift att ta hand om barnen - inte mannen. Är du hemma för att sköta hushållet? Då gör du det, men fortfarande ingår inte mannen i hushållsarbetet. Är du hemma för att underdånigt tjäna din man? I så fall gör du det.

Man känner ju inte särskilt många som är hemma på heltid som ett medvetet val. Men de få jag vet, är absolut inga betjänter till sin partner.

De sköter de sysslor som partnern inte kan göra när han/hon är på jobbet. Det vill säga, man ger den yrkesarbetande personen den rejäla lyxen att slippa göra en massa ofrånkomliga vardagssysslor som annars måste göras på kvällstid, efter jobbet. 

Där ligger förmånen. Man får ju t ex möjligheten att ha mer ledig kvällstid tillsammans. Men att den som arbetar skulle äga partnerns tid dygnet runt och har rätt att kommendera fram speciallagat te eller andra personliga tjänster av hemmaföräldern låter snudd på sjukt. 

Min chef betalar mig för att jag ska jobba där 8 timmar om dagen. Men om han begärde att jag skulle fixa nåt märkvärdigt udda te åt honom, skulle jag vänligt upplysa om att det inte ingår i mina arbetsuppgifter Och skulle han vidhålla att han faktiskt äger min tid, skulle jag gå till facket eller säga upp mig, för att det vore så vansinnigt. 

Jag kan verkligen inte se varför en äkta make skulle bete sig värre än en vanlig arbetsgivare.

Jag tycker inte det är helt självklart faktiskt. Vi har båda varit hemma i perioder när barnen var mindre. Visst kan det vara skönt för båda parter att slippa ha tvätt, städ, inköp, betala räkningar (om  hemmavarande gör det trots 0 inkomst) och kanske lite läxläsning om det finns hemmavarande skolbarn avklarat på dagtid och därmed få kvällarna fria. Men i dagens samhälle är det få som har trädgårdsland, mjölkar, plockar och tar ur hönor, spinner, väver eller syr och lagar kläder, i större omfattning. Vad hemmafrun/hemmamannen gör vad alla andra också gör, fast på sin fritid efter jobbet (och möjligen lite petigare). Alltså långt ifrån en heltidssysselsättning för den som gör det något så när effektivt. Jag tycker själv det är väldigt osympatiskt att förvänta sig uppassning av sin partner men förväntas vi betrakta  hemmafru/hemmaman som ett /permanent/ heltidsjobb är det inte självklart orimligt att betrakta det som ett jobb på schema även kvällar/helg och inte som ett dagtidsjobb. Till syvende og sidst handlar det om vad paret bestämmer i sitt "kontrakt".

Av allt som borde vara en vattendelare i det här dysfunktionella förhållandet är det alltså te i flera steg som kliar mest.