Kommer inte ge mina föräldrar barnbarn

Ja, besviken blir dom väl när deras familjeträd inte kommer växa mer. Ert familjeträd dör med dig.

Men jag tycker du ska berätta så dom slipper vänta med längtan.

Åh, nej, det med trädet spelar en stor roll i mångas tankar, tro mig.

Dumt att ta för givet att det ska bli barnbarn. Men det är kanske deras generation. Jag är 35, mina föräldrar är 60+. De har aldrig tagit för givet att vi ska skaffa barnbarn åt dem.

Jag tror du ska lägga fram det lite mjukt. Men bli inte förvånad om det kommer ett "du kommer ändra dig"...

Jag gjorde tvärtom, jag klargjorde väldigt tidigt, redan i tonåren att jag inte var sugen på barn. Så de skulle veta liksom, och inte gå och hoppas. Nu har ju jag syskon, så mina föräldrar har satt ditt hopp till dem istället.

Såg nu att du efterfrågade HUR. Lämpligast ät väl på förekommen anledning, dvs om frågan kommer upp eller de börjar prata om kompisars barnbarn och hur söta de är. Då säger du tex "Ja, själv är jag inte så förtjust i barn "osv osv. När de frågar vidare (för de gör de) förklara du att du inte tänkt skaffa några.

Jag vet inte hur du ska berätta men kanske kan du också säga att du förstår att de gärna skulle vara farföräldrar men att de kan få ett engagemang och den rollen mot andra barn. De kan säkert hålla med om att det vor en dålig idé om du skaffade barn du inte själv vill ha bara för att göra dina föräldrar glada. Det är som det ör bara och man kan vara ledsen för det men måste acceptera. Det finns bekanta vars moster är som en farmor/mormor så de kanske helt enkelt får engagera sig i andra barn. Grannars barn? Jag såg en gång på Facebook en annons där en mamma skrev att hon sökte efter extramormor och det var flera som svarade. Vill man så finns det barn att engagera sig i.

Det är inte alls konstigt, klart man blir stolt över att ens barn får barn, liksom. Det är lite inbyggt i oss rent biologiskt, att man vill att släktet går vidare. Sedan är det väl också i vår sociala historia, att man ska "föra namnet vidare", även om det kanske låter lite fånigt i dag, men sånt var ju oerhört viktigt förr. Har man bara ett barn kanske det tom blir ännu viktigare än om man har flera barn. 

Min ex-svärfar var så stolt när vi fick barn, han räknade att "nu hade han misann 7 barnbarn" och var liksom jättestolt. Vi tyckte förstås han var urlarvig, men han har haft en hård uppväxt, var enda barnet, förlorade sina föräldrar tidigt och är förstås mycket stolt över att han trots jobbig start lyckades skapa ett bra liv med god ekonomi, egna barn och och barnbarnen är liksom kronan på verket. 

Jag tycker inte att du skall känna att du måste berätta att du inte vill ha barn bara för att de berättar om andras barnbarn. Det räcker väl med att säga att det är ju roligt för vännerna eller att ja, oj, de verkar ha fullt upp.

Så länge dina föräldrar inte frågar rakt ut så kan det ju också bara vara att de berättar för att uppdatera dig om deras vänner. Jag blev själv förälder sent och var dessutom singel i princip tills jag träffade den jag nu har barn med och även om jag fick höra berättelser om andras barn så var det mer så att min mamma berättade om sina väninnors liv där barnbarnen ingick.

Om de börjar fråga direkta frågor om barnbarn kan du säga att du inte är intresserad av att bli förälder.

Har man bara ett barn och det är en son så kan man inte ta förgivet att få barnbarn.Vissa män har inget intresse av barn eller önskan att få eget barn.Men längtan efter barnbarn kan finnas där för föräldrarna.