• Anonym (Wilbur)

    Kommer inte ge mina föräldrar barnbarn

    Jag är en man på 32 år, sedan flertalet år tillbaka har jag beslutat mig för att jag inte kommer skaffa barn, jag kommer inte heller bli tillsammans med en kvinna som redan har barn eller som vill ha barn, det hade varit taskigt mot henne.

    Problemet här är mina föräldrar, främst min mamma. De har aldrig direkt satt någon press på mig eller sagt att de vill ha barnbarn, men jag märker det på dem ändå när de pratar om vänner och bekantas barnbarn. Jag har ännu inte sagt till dem att jag inte kommer skaffa barn, jag är rädd att de ska bli väldigt ledsna. Kanske speciellt när jag är deras enda barn.

    Kan någon ge något råd om hur jag ska berätta för dem?

    Sen kan jag lägga till att jag givetvis aldrig skulle låta deras åsikter styra mitt val så pass mycket att jag gjorde något jag inte ville, men jag vet ju att det kommer bli besvikna.

  • Svar på tråden Kommer inte ge mina föräldrar barnbarn
  • Tomelilla15

    Jag vet inte hur du ska berätta men kanske kan du också säga att du förstår att de gärna skulle vara farföräldrar men att de kan få ett engagemang och den rollen mot andra barn. De kan säkert hålla med om att det vor en dålig idé om du skaffade barn du inte själv vill ha bara för att göra dina föräldrar glada. Det är som det ör bara och man kan vara ledsen för det men måste acceptera. Det finns bekanta vars moster är som en farmor/mormor så de kanske helt enkelt får engagera sig i andra barn. Grannars barn? Jag såg en gång på Facebook en annons där en mamma skrev att hon sökte efter extramormor och det var flera som svarade. Vill man så finns det barn att engagera sig i.

  • Anonym (Wilbur)
    Anonym (Ladybug) skrev 2019-03-02 09:48:18 följande:

    Såg nu att du efterfrågade HUR. Lämpligast ät väl på förekommen anledning, dvs om frågan kommer upp eller de börjar prata om kompisars barnbarn och hur söta de är. Då säger du tex "Ja, själv är jag inte så förtjust i barn "osv osv. När de frågar vidare (för de gör de) förklara du att du inte tänkt skaffa några.


    Kanske är lättast så, jag vill dock inte att det sker vid en festligare sammankomst, hade varit tråkigt att sabba påskafton om de reagerar starkt.
  • Anonym (Wilbur)
    Tomelilla15 skrev 2019-03-02 09:53:07 följande:

    Jag vet inte hur du ska berätta men kanske kan du också säga att du förstår att de gärna skulle vara farföräldrar men att de kan få ett engagemang och den rollen mot andra barn. De kan säkert hålla med om att det vor en dålig idé om du skaffade barn du inte själv vill ha bara för att göra dina föräldrar glada. Det är som det ör bara och man kan vara ledsen för det men måste acceptera. Det finns bekanta vars moster är som en farmor/mormor så de kanske helt enkelt får engagera sig i andra barn. Grannars barn? Jag såg en gång på Facebook en annons där en mamma skrev att hon sökte efter extramormor och det var flera som svarade. Vill man så finns det barn att engagera sig i.


    Bra idé, jag ska klart kolla upp det med extramormor/farmor etc. Tack!
  • Anonym (ooo)
    Anonym (Wilbur) skrev 2019-03-02 09:42:52 följande:
    Jaha, låter underligt, som att folk skaffar barn bara för någon sorts "legacy"? Låter nästan lite som ett dynasti-/klantänk.

    Hoppas inte mina föräldrar tänker så, då kan det bli ännu värre.
    Det är inte alls konstigt, klart man blir stolt över att ens barn får barn, liksom. Det är lite inbyggt i oss rent biologiskt, att man vill att släktet går vidare. Sedan är det väl också i vår sociala historia, att man ska "föra namnet vidare", även om det kanske låter lite fånigt i dag, men sånt var ju oerhört viktigt förr. Har man bara ett barn kanske det tom blir ännu viktigare än om man har flera barn. 

    Min ex-svärfar var så stolt när vi fick barn, han räknade att "nu hade han misann 7 barnbarn" och var liksom jättestolt. Vi tyckte förstås han var urlarvig, men han har haft en hård uppväxt, var enda barnet, förlorade sina föräldrar tidigt och är förstås mycket stolt över att han trots jobbig start lyckades skapa ett bra liv med god ekonomi, egna barn och och barnbarnen är liksom kronan på verket. 
  • Anonym (Wilbur)
    Anonym (ooo) skrev 2019-03-02 10:10:07 följande:
    Det är inte alls konstigt, klart man blir stolt över att ens barn får barn, liksom. Det är lite inbyggt i oss rent biologiskt, att man vill att släktet går vidare. Sedan är det väl också i vår sociala historia, att man ska "föra namnet vidare", även om det kanske låter lite fånigt i dag, men sånt var ju oerhört viktigt förr. Har man bara ett barn kanske det tom blir ännu viktigare än om man har flera barn. 

    Min ex-svärfar var så stolt när vi fick barn, han räknade att "nu hade han misann 7 barnbarn" och var liksom jättestolt. Vi tyckte förstås han var urlarvig, men han har haft en hård uppväxt, var enda barnet, förlorade sina föräldrar tidigt och är förstås mycket stolt över att han trots jobbig start lyckades skapa ett bra liv med god ekonomi, egna barn och och barnbarnen är liksom kronan på verket. 
    Okej, låter jätteunderligt för mig, men det kan säkert vara jag som är den underliga då. Låter väldigt gammaldags, jag förstår liksom att det var viktigt tidigare i historien, men jag trodde sånt tänk var borta idag. Intressant.

    En av anledningarna till att jag inte vill skaffa barn är just att jag inte vill föra mina gener vidare, bland annat på grund av sjukdomar och problem som kan ärvas. Dock är det bara en av anledningarna.
  • Anonym (Qwerty)

    Jag tycker inte att du skall känna att du måste berätta att du inte vill ha barn bara för att de berättar om andras barnbarn. Det räcker väl med att säga att det är ju roligt för vännerna eller att ja, oj, de verkar ha fullt upp.

    Så länge dina föräldrar inte frågar rakt ut så kan det ju också bara vara att de berättar för att uppdatera dig om deras vänner. Jag blev själv förälder sent och var dessutom singel i princip tills jag träffade den jag nu har barn med och även om jag fick höra berättelser om andras barn så var det mer så att min mamma berättade om sina väninnors liv där barnbarnen ingick.

    Om de börjar fråga direkta frågor om barnbarn kan du säga att du inte är intresserad av att bli förälder.

  • Anonym (Inga barnbarn)

    Har man bara ett barn och det är en son så kan man inte ta förgivet att få barnbarn.Vissa män har inget intresse av barn eller önskan att få eget barn.Men längtan efter barnbarn kan finnas där för föräldrarna.

  • Anonym (Wilbur)
    Anonym (Qwerty) skrev 2019-03-02 10:19:21 följande:

    Jag tycker inte att du skall känna att du måste berätta att du inte vill ha barn bara för att de berättar om andras barnbarn. Det räcker väl med att säga att det är ju roligt för vännerna eller att ja, oj, de verkar ha fullt upp.

    Så länge dina föräldrar inte frågar rakt ut så kan det ju också bara vara att de berättar för att uppdatera dig om deras vänner. Jag blev själv förälder sent och var dessutom singel i princip tills jag träffade den jag nu har barn med och även om jag fick höra berättelser om andras barn så var det mer så att min mamma berättade om sina väninnors liv där barnbarnen ingick.

    Om de börjar fråga direkta frågor om barnbarn kan du säga att du inte är intresserad av att bli förälder.


    Förstår vad du menar, samtidigt känns det som att jag "flyr från problemen". Vill ju vara så öppen och tydlig med mina föräldrar som jag kan.
  • Anonym (Wilbur)
    Anonym (Inga barnbarn) skrev 2019-03-02 10:22:30 följande:

    Har man bara ett barn och det är en son så kan man inte ta förgivet att få barnbarn.Vissa män har inget intresse av barn eller önskan att få eget barn.Men längtan efter barnbarn kan finnas där för föräldrarna.


    Det kanske är sant, kan tänka mig att det är ännu större press på en kvinna att hon ska skaffa barn. Vilket är fel, alla kvinnor måste ju inte vilja skaffa barn bara för att de är kvinnor.
  • Anonym (Qwerty)
    Anonym (Wilbur) skrev 2019-03-02 10:24:14 följande:

    Förstår vad du menar, samtidigt känns det som att jag "flyr från problemen". Vill ju vara så öppen och tydlig med mina föräldrar som jag kan.


    Fast, tror du inte att de ( om de är normalfungerande personer) faktiskt tycker att det viktigaste är att där lycklig?

    Tänk såhär: om du varit i ett förhållande och ni hade velat ha barn men kanske haft problem med att bli gravida, skulle du då känt att du varit tvungen att berätta attni faktiskt försökte allt ni kan, men att det inte tar sig?

    Varför skulle dina föräldrar ha med ditt sexliv att göra? Är du singel kan det ju vara självvalt, men lika gärna faktiskt vara en stor sorg för dig. Om du lever i en relation och inte har barn kan också det vara självvalt, men lika gärna något som är smärtsamt. Du har ingen som helst redovisningsskyldighet, att vara öppen i relation till sina föräldrar betyder inte att de måste veta allt om dig!
Svar på tråden Kommer inte ge mina föräldrar barnbarn