Hur försiktiga är ni kvinnor?

Anonym ( ) skrev 2019-03-13 20:52:13 följande:

Det är på något vis lite gulligt att du just upptäckt det som alla kvinnor (och många män) vetat sedan barnsben. Man vistas ogärna ensam i områden där det rör sig lite folk. Antingen håller man sig långt ute i obygden där det inte finns en kotte (ja, kotte i betydelsen människa då) eller på ställen där det finns för mycket vittnen för att någon ska våga ge sig på en. Och var rädd om dig du också, Anzil! Även om män sällan blir våldtagna så är de starkt överrepresenterade bland dem som blir misshandlade av främlingar de råkar på utomhus.

Jag ska försöka säga detta så snällt jag kan, men vilken sten har du legat under? Alla former av miljöer kan potentiellt vara farliga för att det finns så mycket sjuka individer där ute. Tyvärr så räcker det inte för oss kvinnor att hålla oss hemma, då vi rent statistiskt är ännu mer utsatta där. Man har då alternativen att helt inskränka sitt liv, handla på nätet och skaffa 16 katter eller ta det som det kommer. Jag väljer att ta det som det kommer, en kalkylerad risk som kan att slå bakut, det är jag medveten om. Men jag gör det jag vill och behöver göra i alla olika miljöer och vid alla tider på dygnet. För att svara på din fråga så är jag mycket rädd om mina medmänniskor, i situationen du beskriver hade jag noggrant studerat mannen och kontaktat polis samt snabbt inventerat närliggande parkeringar och antecknat regnummer.

Ja, jo, kvinnor har ju blivit överfallna, våldtagna och mördade i löparspår.. 2015 mördades en kvinna i Stockholm, 2018 blev kvinnor överfallna i både Luleå, Linköping och Gävle (våldtäktförsök). Efter mordet i Stockholm gick ju polisen ut med varningar att inte promera eller löpträna med hörlurar i öronen.. Så det är väl det jag låter bli än idag. Promenerar även på mer öppna platser och där jag vet att många rör sig ofta. Men måste hålla med de övriga att det är lite småkul nästan att du inte tänkt på det innan eller hängt med i nyheterna.

Var med om en obehaglig grej i somras.

Var vid vårt lantställe och joggade en vacker sommarkväll. Var ju så varmt så jag kunde först börja vid åtta snåret. Väl framme i byn tog jag en paus och såg då en man som stirrade på mig. Runt 40-50, väldigt ordinär vanlig man men jag hajade till att han tittade på mig så mycket.

Jag vågade inte springa tillbaka till stugan eftersom mesta del av sträckan är vid skog och sjö och ganska isolerat från hus. Så jag tog upp mobilen och ringde en vän för att passa på att ta ett samtal och vänta tills mannen åkte. Efter en halvtimme satte han sig i bilen och åkte (mot det håll jag skulle åt, typiskt nog). Dividerade med mig själv hur jag skulle göra och tyckte jag var fånig men insåg att jag inte skulle njuta av löpningen hem Efter detta så jag bad min bror komma och hämta mig med bilen. halvägs till stugan ser jag mannen och hans bil parkerade vid ett skogsnår vid sjön. Han står utanför bilen och bara tittar som om han väntade....

Fy sjutton vad obehagligt det var! Förmodligen var det en vanlig man som stannnat för att beundra utsikten över sjön... eller så väntade han på mig. Och jag vill inte ens tänka tanken på vad som då kunde ha hänt. Det kanske hade varit sista gången mina barn fått träffa sin mamma den kvällen om jag hade beslutat mig för att fortsätta min runda....

Hej!

Jag väljer denna kategori så att man kan välja att svara anonymt om man så vill.

Jag är mycket säker på att många kvinnor är väldigt försiktiga av sig, men jag vill skapa denna tråd och försöka ge någon väckarklockan ändå och förhoppningsvis kunna tänka till. Självklart tack vare andra svar som jag eventuellt kommer få i denna tråd, som kommer göra så att det blir en enda stor väckarklocka så andra kan också börja bli försiktig. Kanske även för män också.

Jag vill börja med att säga att jag är en man som gillar promenader, speciellt i skogsspår.

Jag tänkte dra en kvällspromenad i skogsspåret, det börjar trots allt bli en okej temperatur utomhus för sådant. Det är ju väldigt mörkt ute ändå, men finns ju lite lysen i skogsspåren.

Jag promenerade och så får jag syn på en man. Luva på så och som var inne i själva ''skogen''. Han klev ut och kollade på mig. Jag fick ingen direkta ordentliga kontakt med honom, utan det hela blev ett stirrigt möte. Jag hälsande vänligt, men jag upplevde honom som om han befann sig i sin egna ''bubbla''. Jag fick en dålig känsel över vad han gör inne i skogen. Jag vet inte hur rädd jag blev för mitt egna skinn egentligen. Jag kände mer ett obehag och tänkte på två saker. Antingen behövde han gå sidan om för att göra sitt behov. Eller så väntande han på något offer. Och det sist nämnda tanken var det som mest kändes rimligt för min del och som jag fann oerhört obehagligt. Jag vände mig om och gick bort ifrån skogsspåret.

Men han stod kvar där. Jag kollade back då och då och jag tror att han slutligen gick in i skogen igen. Men det såg ut som om han stod kvar ganska länge därifrån vi hejade på varandra. Visst, han kanske var drogpåverkad, han kanske behövde kissa eller någonting.

Men min tanke är att denna tråd SKALL försöka ge något budskap. Vi kan absolut spekulera vad han gjorde. Men min poäng med min tråd är ändå att det ändå kan finnas människor som döljer sig i det mörkna. På områden där allt i princip kan ge ostört. Det är ändå inte många som kanske promenerar i ett skogsspår på kvällarna när det är mörk, av just denna anledning.

Hur många av er är rädda om varandra? Hur många är försiktiga?

Hur många av er brukar riskera och ta kvällspromenader i alla fall. Just för att skogsspår brukar vara så ''tomt'' av sig på sena kvällarna. Jag har många gånger fallit i tankarna av att vilja promenera i en skogsspår. Just för att man är där alldeles för sig själv och det lär bli en helt annan upplevelse.

Denna tråd kanske är onödigt, just för att många kanske är försiktiga av sig, men jag tänker mig att man kanske ändå kan nå ut till människor som kanske inte är så försiktiga av sig.

Var rädda om varandra! :)

Var med om en obehaglig grej i somras.

Var vid vårt lantställe och joggade en vacker sommarkväll. Var ju så varmt så jag kunde först börja vid åtta snåret. Väl framme i byn tog jag en paus och såg då en man som stirrade på mig. Runt 40-50, väldigt ordinär vanlig man men jag hajade till att han tittade på mig så mycket.

Jag vågade inte springa tillbaka till stugan eftersom mesta del av sträckan är vid skog och sjö och ganska isolerat från hus. Så jag tog upp mobilen och ringde en vän för att passa på att ta ett samtal och vänta tills mannen åkte. Efter en halvtimme satte han sig i bilen och åkte (mot det håll jag skulle åt, typiskt nog). Dividerade med mig själv hur jag skulle göra och tyckte jag var fånig men insåg att jag inte skulle njuta av löpningen hem Efter detta så jag bad min bror komma och hämta mig med bilen. halvägs till stugan ser jag mannen och hans bil parkerade vid ett skogsnår vid sjön. Han står utanför bilen och bara tittar som om han väntade....

Fy sjutton vad obehagligt det var! Förmodligen var det en vanlig man som stannnat för att beundra utsikten över sjön... eller så väntade han på mig. Och jag vill inte ens tänka tanken på vad som då kunde ha hänt. Det kanske hade varit sista gången mina barn fått träffa sin mamma den kvällen om jag hade beslutat mig för att fortsätta min runda....

Rent statistiskt sett är den största risken för misshandel eller mord för mig som kvinna min pojkvän/sambo/make, och största risken för sexualbrott är min pojkvän/sambo/make eller en annan för mig känd manlig vän eller bekant. Eller om jag lever i en sk "hederskultur" så är det manliga släktingar och/eller vänner till familjen.

Just en "ful gubbe" ute i skogen är en otroligt liten risk, även om den finns.

Rent statistiskt sett är den största risken för misshandel eller mord för mig som kvinna min pojkvän/sambo/make, och största risken för sexualbrott är min pojkvän/sambo/make eller en annan för mig känd manlig vän eller bekant. Eller om jag lever i en sk "hederskultur" så är det manliga släktingar och/eller vänner till familjen.

Just en "ful gubbe" ute i skogen är en otroligt liten risk, även om den finns.