Hur försiktiga är ni kvinnor?

Anonym ( ) skrev 2019-03-13 20:52:13 följande:

Det är på något vis lite gulligt att du just upptäckt det som alla kvinnor (och många män) vetat sedan barnsben. Man vistas ogärna ensam i områden där det rör sig lite folk. Antingen håller man sig långt ute i obygden där det inte finns en kotte (ja, kotte i betydelsen människa då) eller på ställen där det finns för mycket vittnen för att någon ska våga ge sig på en. Och var rädd om dig du också, Anzil! Även om män sällan blir våldtagna så är de starkt överrepresenterade bland dem som blir misshandlade av främlingar de råkar på utomhus.

Jag ska försöka säga detta så snällt jag kan, men vilken sten har du legat under? Alla former av miljöer kan potentiellt vara farliga för att det finns så mycket sjuka individer där ute. Tyvärr så räcker det inte för oss kvinnor att hålla oss hemma, då vi rent statistiskt är ännu mer utsatta där. Man har då alternativen att helt inskränka sitt liv, handla på nätet och skaffa 16 katter eller ta det som det kommer. Jag väljer att ta det som det kommer, en kalkylerad risk som kan att slå bakut, det är jag medveten om. Men jag gör det jag vill och behöver göra i alla olika miljöer och vid alla tider på dygnet. För att svara på din fråga så är jag mycket rädd om mina medmänniskor, i situationen du beskriver hade jag noggrant studerat mannen och kontaktat polis samt snabbt inventerat närliggande parkeringar och antecknat regnummer.

Ja, jo, kvinnor har ju blivit överfallna, våldtagna och mördade i löparspår.. 2015 mördades en kvinna i Stockholm, 2018 blev kvinnor överfallna i både Luleå, Linköping och Gävle (våldtäktförsök). Efter mordet i Stockholm gick ju polisen ut med varningar att inte promera eller löpträna med hörlurar i öronen.. Så det är väl det jag låter bli än idag. Promenerar även på mer öppna platser och där jag vet att många rör sig ofta. Men måste hålla med de övriga att det är lite småkul nästan att du inte tänkt på det innan eller hängt med i nyheterna.

Var med om en obehaglig grej i somras.

Var vid vårt lantställe och joggade en vacker sommarkväll. Var ju så varmt så jag kunde först börja vid åtta snåret. Väl framme i byn tog jag en paus och såg då en man som stirrade på mig. Runt 40-50, väldigt ordinär vanlig man men jag hajade till att han tittade på mig så mycket.

Jag vågade inte springa tillbaka till stugan eftersom mesta del av sträckan är vid skog och sjö och ganska isolerat från hus. Så jag tog upp mobilen och ringde en vän för att passa på att ta ett samtal och vänta tills mannen åkte. Efter en halvtimme satte han sig i bilen och åkte (mot det håll jag skulle åt, typiskt nog). Dividerade med mig själv hur jag skulle göra och tyckte jag var fånig men insåg att jag inte skulle njuta av löpningen hem Efter detta så jag bad min bror komma och hämta mig med bilen. halvägs till stugan ser jag mannen och hans bil parkerade vid ett skogsnår vid sjön. Han står utanför bilen och bara tittar som om han väntade....

Fy sjutton vad obehagligt det var! Förmodligen var det en vanlig man som stannnat för att beundra utsikten över sjön... eller så väntade han på mig. Och jag vill inte ens tänka tanken på vad som då kunde ha hänt. Det kanske hade varit sista gången mina barn fått träffa sin mamma den kvällen om jag hade beslutat mig för att fortsätta min runda....