Min mamma kväver mig
Känner att jag måste skriva av mig nu. Jag har bara några dagar kvar av min andra graviditet och kan alltså föda när som helst. Jag och min sambo har upplevt min mamma som otroligt krävande uunder mina graviditeter. Efter första förlossningen ringde vi hem till våra föräldrar och meddelade att de hade blivit far- och morföräldrar under dagen. Mina svärföräldrar tog snällt på sig ansvaret för vår katt under vår tid på bb. Min mamma kunde inte släppa tanken på att möta oss i dörren när vi kom hem, medan svärföräldrarna kände att det var bättre att ge oss lite utrymme. Vi bad om att få landa i några dagar innan besök osv. Mamma verkade till en början acceptera detta, men började så småningom fråga när vi planerade att åka hem och jag anade vad hon var ute efter. I alla fall så slutade det med att hon trots allt mötte oss i dörren när vi kom hem. Inte nog med det hade hon dessutom belamrat hela vårt köksbord med bebiskläder från 80-talet. Jag blev så trött och orkade inte säga något. Efter 30 min åkte hon hem, för att hon inte fick hålla bebisen (som för tillfället sov). Inom en månads tid besökte hon oss minst tre dagar i veckan och hade dessutom med sig en massa släktingar och arbetskamrater vid varje tillfälle.
Denna gången har vi meddelat i god tid att vi önskar att den som bor närmast kommer och passar vårt först barn, när det blir dags för oss att åka till förlossningen. Det råkar vara svärföräldrarna som bor närmast och de har tagit på sig uppgiften med glädje. Min mamma har haft extremt svårt att acceptera detta och har tagit ledigt från jobbet ett flertal gånger för att komma på spontanbesök. Då har hon hittat på alla möjliga saker att göra och sagt att det vore ju smidigt om förlossningen satte igång, nu när hon ändå är där. Till hennes besvikelse verkar bebisen trivas jättebra i magen och inget har varit i närheten av att sättas igång. Jag har inte orkat göra alla grejer heller och har sagt ifrån att jag behöver vila. Nu har hon börjat utfrågningen om hur länge vi hade tänkt stanna på förlossningen, om svärföräldrarna verkligen är lämpliga att passa sitt barnbarn och hon har varit väldigt tydlig med att hon är ledig så det är bara att ringa när något händer. Hon kommer med igångsättningstips när hon är här eller innan hon planerar att besöka oss. Denna gången har vi tydligt sagt ifrån, igen, att vi inte vill ha en massa folk här och att det räcker att svärföräldrarna är på plats när vi kommer hem. Jag har utöver det dragit till med säsongens rs-virus och att vi absolut vill undvika detta. Hon har skojat bort det varje gång och till min förskräckelse skojade hon om att de skulle vara här allihopa när vi kommer hem, så att vi inte behöver tänka på städning och diverse under första tiden hemma. Jag tvivlar inte för en sekund på att detta är precis vad hon vill göra.
Till på köpet blir hon så otroligt ledsen om vi fortsätter att tala om hur vi vill ha det. Nu känner jag mig som världens sämsta dotter som planerar att ljuga om när vi ska komma hem från bb, alternativt att vi inte tänker berätta alls att barnet är fött förrän vi kommit hem. Hur ska man hantera detta? Att säga till på skarpen tar typ död på min mamma, men att snällt be om att få vara själva funkar ju inte heller.