Pojke 7 år med ADHD - Aptitlöshet av medicin, vad göra?

Han äter sällan medicin på helgen. Det är oftast om vi ska göra något speciellt som kräver mer av honom ex. kalas som vi ger honom medicin.

Han har dålig aptit även sedan innan och således även när han är utan medicin.

Jag har tagit upp detta med hans föreskrivande läkare så får se vad denne säger.

Tycker det är trist när medicinen ger positiv effekt på skolgången och kompisrelationer, vilket också Känns viktigt. Men just aptiten och sömnen är värst och det är trist. Han somnar sent på kvällarna vilket medför att han är väldigt trött på dagarna och inte riktigt orkar med hela skoldagarna.

Att han sen inte Äter och är väldigt aktiv medför ju såklart att han går ner i vikt... Vill bara försöka bromsa det också. Han växer och behöver den näring han kan få!

Jag har fått en lista från sjuksköterskan som sköter medicineringen med saker man kan berika maten med. Olja, fett, jordnötssmör etc. Men problemet är ju att han alltid varit väldigt liten i maten och kräsen.

Vet inte riktigt hur man ska få honom att äta oavsett om man sätter extra fett och smör etc i maten.

Jag är inget fan av medicin heller. Men som sonens läkare sa "Skulle du neka ditt barn glasögon om denne behövde det med?"

Han har så pass svår ADHD att endast anpassningar inte funkar. Har haft många och långa samtal med skolan innan han fick medicin och även med förskolan innan han fick diagnos och de har gjort alla anpassningar de kan. Han har fysisk aktivitet flera gånger i veckan. Men det räcker inte. Han har en svår ADHD i kombinerad form. Även om han tar medicin behöver han särskilt stöd och anpassningar i skolan. Det ena uteslutet inte automatiskt det andra.

Det är inte bara skolans krav han ska klara utan även kunna ha ett socialt liv med vänner etc vilket är svårt då han utan medicin är väldigt impulsiv och har kort stubin vilket resulterar i att ingen vill vara med honom när han slåss, skriker osv.

Precis som en person med diabetes inte producerar insulin så har min son för lite signalsubstans i hjärnan vilket gör att all information inte går hela vägen fram vilket gör att personer med ADHD ofta upplevs som att de inte lyssnar t ex. Han har svårigheter att sortera sinnesintryck, rikta uppmärksamhet, kontrollera impuls.

En person med en mildare form av ADHD kan garanterat klara sig långt med särskilda anpassningar i skolan t ex. Och allt eftersom ålder ökar ökar också förståelsen för sin egen problematik vilket gör att min son kanske klarar sig utan medicin när han blir äldre och själv får större insikt för sina svårigheter. Men när han är såhär liten blir det endast ett misslyckande att inte kunna sitta still på samlingar, att inte kunna vårda kompisrelationer, att inte kunna hänga med på lektionerna etc. Då är det min uppgift som hans mamma att ge honom rätt förutsättningar. En del är medicinen och den andra delen är att föra dialog med skolan kring anpassningar och särskilt stöd, vilket jag gör.

Absolut. Det är narkotikaklassat. En årskonsumtion som min son får är en daglig dos för en missbrukare också... Så att allt handlar ju om doser också.

Det går absolut utmärkt att ha vänner, fritidsintressen etc utan medicin för min son. Men inte i dagsläget. Han har spelat fotboll tidigare innan han hade medicin, vilket resulterade i ett misslyckande där han inte kunde kontrollera sina impulser och flög på de andra barnen när de tog bollen av honom eller puttade dem eller slet i kläderna etc. Han blir osams med vänner för att han säger saker utan att tänka innan. OAVSETT hur strukturerat tränarna försöker ha det. Ju högre krav desto svårare att förhålla sig till. Min son äter sällan medicin på helgerna heller. Men då kan jag som förälder fokusera HELT OCH FULLT på honom. Han kan styra en stor del av vad vi gör. Vi gör saker han tycker är roligt. Jag kan förbereda, anpassa och avbryta om något inte funkar. Det är svårare i skolan. Där ska man klara vissa krav. Göra vissa grejer som inte är speciellt roliga, sitta på samling och lyssna etc. Jag vill att han ska kunna vara en del av gemenskapen och inte vara en som sticker ut genom att han får lämna klassrummet, ha speciella regler etc som de andra barnen ifrågasätter. Jag vill att vänner ska vilja vara med honom och inte se honom som en elak person som slåss och puttas hela tiden.