En fråga till kristna
Hur allvarligt tycker ni att det är att svära?
Hur allvarligt tycker ni att det är att svära?
Det är en sådan onödig grej som svärtar ner själen, men inte så att det är den grövsta synden.
Det står INGENTING i bibeln om att man inte får svära.
Det enda, som är snarlikt, är att det står att man inte får missbruka herrens namn.
Så enligt bibeln får man säga både jävlar, skit, helvete, fan och hora - men man får inte säga herre gud, meeeeen guuuuud, eller kors i jössenamn, t.ex.
Precis därför jag som kristen inte säger "Gud så snyggt" och liknande. Jag svär inte heller, varför krydda sitt språk med så obehagliga saker såsom djävulen och helvetet, liksom. Och kalla folk vid fula/nedvärderande namn, såsom hora eller idiot, det gör jag aldrig, oavsett om tillmälet räknas som svordom eller inte. "Älska din nästa såsom dig själv" handlar även om hur man tänker på och benämner sina medmänniskor, inte bara om hur man behandlar dem.
Det grövsta som kan slinka ur mig, och bara när jag är riktigt ordentligt upprörd, är "skit".
Precis därför jag som kristen inte säger "Gud så snyggt" och liknande. Jag svär inte heller, varför krydda sitt språk med så obehagliga saker såsom djävulen och helvetet, liksom. Och kalla folk vid fula/nedvärderande namn, såsom hora eller idiot, det gör jag aldrig, oavsett om tillmälet räknas som svordom eller inte. "Älska din nästa såsom dig själv" handlar även om hur man tänker på och benämner sina medmänniskor, inte bara om hur man behandlar dem.
Det grövsta som kan slinka ur mig, och bara när jag är riktigt ordentligt upprörd, är "skit".
Ja. Vad tycker du om *slarv-varianter* då? Typ åh fan, åfasen osv, som inte beskriver tydlig ilska eller glädje. Samma aversion där?
Vad är bra ord att använda vid t ex upprivet tillstånd, menar du?
Som jag ser det handlar det mycket om vana vad man säger när man är riktigt upprörd. Om man aldrig svär i vanliga fall, så kommer man inte heller att börja svära om man är så arg att man inte kan besinna sig. Om man däremot går omkring och tänker svordomar, även om man inte uttalar dem högt, så kanske det ligger närmre till hands att börja svära i det läget.
Egentligen kan man använda vilket ord som helst som kraftuttryck, för att få utlopp för starka känslor. Det behöver faktiskt inte vara ett "fult" ord. Jag har en vän som har hittat på ett eget ord, i stil med "sknurf" (jag vill inte skriva vad hon egentligen säger), som hon använder i stället för svärord. Det har, enligt henne, precis samma syfte och ger precis samma ventil som en ful svordom.
Det är väl mycket mer konstruktivt att faktiskt uttrycka vad problemet är än att bara utbrista "f*n" ellet dylikt.
När något har skett så kanske man inte tänker *det här ska vi lösa* efter två sekunder.