En fråga till kristna
Hur allvarligt tycker ni att det är att svära?
Hur allvarligt tycker ni att det är att svära?
Hur allvarligt det är vet jag faktiskt inte vad jag ska svara på. Vet liksom inte om det går att sätta någon "allvarlighetsgrad" på det, och vad jag i så fall skulle jämföra det med.
Men min personliga åsikt (som jag väl på något sätt har grundat i min kristna tro) är nog att det är bra att vara medveten om vad orden betyder och sedan får man väl utifrån det avgöra om ordens innebörd är något man vill uttala. Att svära i var och varannan mening och säga ord som representerar djävulen för att förstärka något positivt blir för mig lite skevt. Om jag däremot upplever ett riktigt mörker inom mig och säger "jag mår så jävla dåligt" för att jag genuint känner så, så vet jag inte om det (för min egen skull) är så mycket värre än att säga "jag mår så fruktansvärt dåligt". Därmed inte sagt att jag tror att det är helt lugnt att svära, tänker nog ändå att det kan leda en själv (och även andra i vissa fall) i en negativ riktning om man använder den typen av ord.
Jag svär... men så är jag också en väldigt liberal kristen.
Tycker verkligen inte svordomar e hela världen. Svär själv en del trots jag e kristen fast jag försöker samtidigt dra ner lite på det. :P
Det är bevisat flera gånger att folk som svär i allmänhet har ett större ordförråd än de som inte svär.
Det var dock inte vad jag sa. Jag menar att det är mycket mer konstruktivt att uttrycka att "nej, nu hände si och så, vad jag känner mig besviken".
Sedan handlar det väl också om karaktär, att bli aggressiv och dra en harang bara för att något går fel känns ganska svagt.
Varför är det ett problem att de ""finare" svordomarna bara används av dem som är 70?"? Jag tror också att vilka svordomar som används delvis beror på vilken social grupp det handlar om, inte bara utifrån ålder. De flesta jag umgås med svär måttligt eller inte alls, och när det svärs är det ett enstaka "jävlar" eller "fan", inte grova haranger om att knulla någons morsa och liknande.
Jag har hört någonstans (om det är sant vet jag inte), att intelligenta människor i allmänhet svär mer. Däremot så uppfattas mycket svordomar som ett tecken på obildning.
Hur allvarligt det är vet jag faktiskt inte vad jag ska svara på. Vet liksom inte om det går att sätta någon "allvarlighetsgrad" på det, och vad jag i så fall skulle jämföra det med.
Men min personliga åsikt (som jag väl på något sätt har grundat i min kristna tro) är nog att det är bra att vara medveten om vad orden betyder och sedan får man väl utifrån det avgöra om ordens innebörd är något man vill uttala. Att svära i var och varannan mening och säga ord som representerar djävulen för att förstärka något positivt blir för mig lite skevt. Om jag däremot upplever ett riktigt mörker inom mig och säger "jag mår så jävla dåligt" för att jag genuint känner så, så vet jag inte om det (för min egen skull) är så mycket värre än att säga "jag mår så fruktansvärt dåligt". Därmed inte sagt att jag tror att det är helt lugnt att svära, tänker nog ändå att det kan leda en själv (och även andra i vissa fall) i en negativ riktning om man använder den typen av ord.
Det är bevisat flera gånger att folk som svär i allmänhet har ett större ordförråd än de som inte svär.
Jag svär... men så är jag också en väldigt liberal kristen.